Rubinbröllopsdag

 

29/6 1985 stod jag i Julita kapell utanför Katrineholm och sa ja till mannen jag haft vid min sida sedan dess. En av de lyckligaste dagarna i mitt liv!

Vår relation har inte alltid varit enkel. Vi är olika. Där han är en stadig klippa är jag ett gungande hav, men envist har vi sökt våra vägar att mötas i våra personligheter.....och kärleken håller trots att den prövas om och om igen <3

Maken ville att vi skulle gå ut och äta för att fira vår 40 åriga bröllopsdag och vi tänkte vi skulle åka till Gysinge Värdshus dit han bjöd med mig när vi precis hade träffats 1982, men de hade inte öppet just den här söndagen.

Vi ville åka någonstans, inte bara välja en restaurang i vår närhet så efter en del nätsurfande bestämde vi att vi tar husbilen till mysiga Strängnäs, bokar ställplats vid hamnen så lilla taxen kan följa med och väljer en restaurang där.....och vi fick en såååå fin (om än lite blåsig) dag tillsammans. Men, där var det vädret som skapade turbulens, mellan oss var allt i kärleksfull balans :-)

Älskar att strosa i trånga gränder med gamla unika hus, doftande rosor och massor av gammaldags atmosfär. Älskar att vara nära vatten, höra måsarnas skri och att få vara bara så där kravlöst enkelt med den här mannen som delar det med mig. Kunde inte ha blivit bättre! 

Dagen efter styrde vi hemåt via Taxinge slott

.....och det finns ju en anledning till varför det kallas "Kak slottet" :-)

Jag är egentligen inget kakmonster, men tycker om choklad så jag valde en bit sachertårta som var så god! 

Kaffekoppen är makens för jag har aldrig lärt mig dricka kaffe. Tycker det kan lukta så gott om kaffebönor, men smaken.....nä, inget för mig :-)

Efter den jättebiten tårta trampade vi oss genom slottsparken innan vi åkte sista biten hem.

Tänkte på den där sommarklänningen a la 1800-tal jag velat sy. Den, med stor hatt full av konstgjorda blommor och ett skirt spetsparasoll. Skulle ha passat utmärkt i den här miljön! Fast, nu har jag ju inte sytt någon sån sommarklänning så parken fick njutas utan den

Nu återgår vi till lite vardag. Finns massor som behöver tas tag i, men vi tar en dag i taget och känner oss för om vi vill vara hemma och fixa, eller om vi tar husbilen och åker iväg igen. 

Det är vi som väljer.....han och jag, och med husbilen slipas våra olikheter mjukare. Vi trivs helt enkelt väldigt bra tillsammans i vårt rullande hus på hjul och den frihet den ger oss!

KRAM

Birgitta