Att byta fokus

Jag tänkte göra ett inlägg om hur less jag börjar bli på vintern med kyla, hala vägar och isiga bilrutor.

Tänkte det kunde passa att fota allt det vita utanför fönstret i hallen så jag knäppte några bilder på måfå, suckade över att ljuset inte räcker till utan blixt och med blixt blir det inga bra bilder.

Kände det som att "Nääääeeee, jag tar och drar något gammalt över mig och går i ide tills våren kommer!!!!!"

MEN....så händer det :-)

Titta!!!!

Jag har inte sett att Hoyan i hallfönstret fått fullt med knoppar!

Åååååhhhhhh :-)

I och för sig tycker jag inte om doften av alla de där blommorna när de slår ut, men ändå......det känns som ett budskap.....nu har vi verkligen lämnat den mörkaste tiden bakom oss!

Även om solen idag gömmer sig bakom lågt hängande moln och min energi inte är på topp så är det ingen idé att hänga läpp.

Maken är snart på väg hem till mig efter att ha jobbat i Skåne, en vän ringde nyss och sa att hon tittar in till mig på eftermiddagen, det är freeeedag och Hoyans blomknoppar skickar glädje genom kroppen!

Det finns ingen anledning att förstöra dagen med att sura över att vädret är som det är. DET går ju inte att göra något åt.

Tänk att några blomknoppar lyckades påminna mig om det!

Ha en härligt fin fredag och en skön helg!

Kram

Birgitta

Min make

 

Idag tänker jag sjunga en lovsång till min älskade make....bara för att han är värd det :-)

Jag kan inte tro att vi träffades av en slump....det måste ha varit någon som roddade för att det skulle bli så och han var den första personen  jag verkligen valde från djupet av mitt hjärta.

Valde så där självklart som att "den här mannen släpper jag aldrig!" :-)

I snart 34 år har vi stått vid varandras sida och jag kan lova er att det inte varit lätt alla gånger, inte för honom, och inte för mig.

Vi har våra likheter, men också våra olikheter, men det som hela tiden har burit oss är vår djupa kärlek till varandra

Han är positiv och försöker förstå mig på det sätt jag behöver för att jag ska må bra. Precis som jag försöker förstå honom på det sätt han behöver för att han ska må bra.

Det kantiga som inte fungerade så bra när vi var yngre har med åren slipats mjukare och vår kommunikation idag är en himmelsvid skillnad mot när vi var yngre. Då kunde vi verkligen hamna i sandlådan kastandes sand på varandra till ingen nytta alls :-)

Jag tar honom inte för given.

Kärlek behöver omvårdnad och näring för att överleva och ha tillit och närhet som grund. Orden min svärfar sa till oss på vår bröllopsdag lever kvar inom mig:

"Ni ska vara som två träd med varsin krona som kan vaja i vinden, men med rötter stadigt förankrade i varandra".

Tycker nog att vi har lyckats med det.

Även om våra kronor ruskats om riktigt ordentligt har våra hårt hopslingrade rötter hållit om varandra tills stormen bedarrat och vi lugnt stått vid varandras sida igen.

Jag är så tacksam över att han valde mig, och att jag valde honom.

Det var så det skulle vara :-)

<3  <3  <3  <3  <3  <3  <3

Birgitta

Det ena ger det andra

Alla vattenledningar och avloppsrör är på plats i vårt blivande badrum. Underlagsgolvet är lagt och alla nya eldragningar klara.....men våra befintliga proppskåp känns verkligen inte "up to date" att koppla in ny el i!

Vi har ett skåp i tvättstugan och ett i gästrummet. Det finns både aktiva och inaktiva inkommande ledningar och det är en salig blandning av gamla kuloledningar och lite nyare ledningar.

Elektrikern ska få byta ut allt så det blir modernt och säkert, men det här skåpet i gästrummet var väl inbyggt....

.......i en utbyggd förvaringsdel....som vi nu var tvungna att riva för att överhuvudtaget komma åt att koppla ur det gamla o koppla in det nya.

För vår del gör det inte ett dugg för ytterväggen är inte isolerad och det är så kallt i den här nischen på vintern så dörrarna är tvungna att stå lite öppna för att inte sakerna ska bli helt unkna.

Nu hade vi hunnit ta bort hyllor och dörrar innan jag kom på att jag ju måste dokumentera med före och efter bilder :-)

Det skulle ju inte ha varit någon match att riva det här om det inte varit för alla saker som jag verkligen proppat in där......och så ville jag ju inte ha alla sängkläder, blommor och saker i rummet helt nerdammade vid rivningen så jag började med att bära ut allt utom de större möblerna

......och nu ser det ut så här i vårt sovrum!!!!

Jag får klättra över makens säng för att komma ner i min egen :-)

Utbyggnaden rev maken på någon timme och hela hallen belamrades med gammalt byggmaterial som vi bara skickade ut genom ytterdörren. Idag borde jag ha lastat det på släpkärran, men dagen har gått åt till roligare saker :-)

Maken måste köpa isolering så vi kan isolera och sätta upp nytt ytskikt innan elektrikern kommer.

Inget jobb jag hade tänkt att vi skulle ha gjort precis just nu mitt upp i badrumsbygget, men så är det, det ena ger det andra.

Ha det så bra!

Kram

Birgitta 

Bääääääää

Burr, det är kallt!

Jag är en riktig fryslort som inte tycker om att frysa så här packas det på kläder när det är dags att gå ut.....och ut måste jag vare sig jag vill eller inte för har man hund så är det utgång flera gånger om dagen som gäller och vår taxherre räds varken kyla eller regn. 

Han hoppar alltid lika glatt omkring mig när han märker att det är dags för promenad :-)

För minst 20 år sedan såg jag i en garnaffär ett så fint stickmönster på en grå tröja med får på rad.

Jag kan sticka, men har ofta gett mig på mönster som varit lite mer komplicerade än vad mina kunskaper räckt till vilket resulterat i att jag övervägt att kasta allt i sopen när jag varit tvungen att repa upp och repa upp. 

Om det finns något som är tråkigt så är det att plocka maskor....tycker jag i alla fall!

Nu har jag aldrig behövt kasta något ofärdigt för jag har en underbart snäll mamma som tagit över när jag har ledsnat :-)

När jag såg det där stickmönstret måste jag ändå ha haft en av mina mer klarsynta stunder eftersom jag så gärna ville men insåg att jag inte skulle ha tålamod att få ihop en sån tröja.

Som tur var så var min mamma med mig den gången och hon sa direkt att hon kunde sticka den så vi köpte det mjuka fina ullgarn som rekommenderades och så stickade hon den här fina tröjan till mig <3

Jag har använt den år ut och år in och behöver sällan tvätta den. Det räcker att hänga ut den på vädring så är den fräsch igen. 

Ull är verkligen ett underbart material!

Förra året fick jag de här vackra vantarna av min mamma. 

Hon hade glömt bort att jag hade den grå tröjan, men jag såg ju direkt att de skulle bilda en perfekt kombo!

Mååååånga får på rad och perfekt nu när jag ska ut i kylan!

Yngsta sonen har förundrat undrat hur jag ens kan röra mig när jag packar på mig underställ, termobyxor, en extra tröja, den här grå ulltröjan, jacka, mössa, halsduk, sockor, rejäla stövlar och ibland ett par tunnare vantar i de här ullvantarna, men det har jag inga problem med.

Jag känner mig hellre som en michelingubbe än att jag fryser!

Ha nu en härlig fredag och en fin helg!

Kram

Birgitta

En process

Ofta kan jag känna att saker som händer i livet är en process som man inte ser vidden av förrän man får distans till det.

Att en början får en förlängning som leder till något väldigt bra fastän man inte trodde det när det startade.

Klockan på vår vardagsrumsvägg är av modell större....över 80 cm i diameter :-)

I mars 2015 skrev jag en del inlägg om händelser som starkt har präglat mitt liv.

Händelser jag länge såg som förödande för min självkänsla och för hur jag hanterade mitt liv.

2001 träffade jag Inger, som jobbat, och fortfarande jobbar, med att hjälpa människor må bra i kropp och själ.

Jag mådde verkligen inte bra och behövde hjälp, men inte förrän jag träffade henne var jag redo att börja nysta i mina upplevelser.

Jag litade på henne och hennes kunskap och det var helt rätt för mig.

Hon hade, och har, ett brett register av redskap i sin verktygslåda. Hon har utbildat sig inom healing, akupressur, qi gong, yoga och meditation. Hon är utbildad föreläsare, konstnär och relations och personlig utvecklingscoach.

Hon fick mig att förstå, omvärdera, förlåta och börja använda mina erfarenheter som en tillgång istället för en börda.

Att göra den resan krävde allt mitt mod, mitt tålamod och min envishet, men när jag väl hade börjat fanns det aldrig någon väg tillbaka. 

Jag ville verkligen inte bära min tunga ryggsäck längre, ville inte gömma mig bakom en mask av leenden när mitt inre grät. Jag ville bli fri och sann mot mig själv och de människor jag älskade.

Under klockan står anledningen till att jag var tveksam till att ta in den rosa färgen i vårt hem, den dominerande sandfärgade soffan med svarta krusiduller. Rosa passar egentligen ingenstans hemma hos oss, men nu får kuddar, ljuslyktor och filt ta plats i vårt vardagsrum ändå....för det är där jag vill ha dem. Det är inte perfekt, men känns ändå ok :-)

Med tid försonades jag med mitt förflutna, men ser livet som ett ständigt lärande.

Jag blir aldrig "klar" med mitt liv i den mening att jag aldrig kommer att göra några misstag.

Misstag gör jag hela tiden, men det är viktigt att kunna säga förlåt och att också kunna förlåta mig själv då det händer.

2002 utbildade jag mig till reikimaster och kompletterade det med Ansvarsterapi som knyter ihop dåtid, nutid och framtid.

Genom förståelse för vad man bär med sig, genom omvärdering av sina tankar och känslor och med redskap för hur man kan använda kommunikation och gränssättning till att gå vidare får man  tilltro till sin egen förmåga att hantera med och motgångar och allt blir så mycket enklare.

Jag brukar numera säga att livet är enkelt....om jag inte själv krånglar till det :-)

Jag får fota väl valda delar av vardagsrummet för åter igen fungerar det som förvaringsrum för byggmaterial och verktyg. Den här gången är det alla OSB och gipsskivor som ska upp på väggarna i vårt blivande badrum, och alla verktyg som behövs till den byggnationen!

2003 startade jag mitt företag "Believe" och jobbade under 2 års tid med healing, terapibehandlingar och utbildningar.

Så här i efterhand kan jag se att det var alldeles för tätt inpå min egen behandling och utveckling.

Jag var inte klar med mina egna prestationskrav, litade inte på min förmåga och klarade inte av att behålla den positiva inre dialog Inger hade lärt mig.

Jag lämnade terapivärlden och engagerade mig istället i kommunpolitiken. Återgick till min grund som florist, fortsatte med envishet att utvecklas i mig själv och hjälpte också min yngsta son genom en turbulent tid i hans liv.

Åren har gått, mycket har hänt och jag har slutat bromsa den önskan som länge har grott inom mig.....en önskan om att återvända till terapivärlden....en önskan om att få dela med mig av allt jag lärt mig....en önskan om att få den äran att kanske hjälpa någon annan att finna den balans jag själv har hittat.

Och om jag ger mig den på att det är dit jag ska så kommer jag att komma dit.....det har erfarenheterna också lärt mig :-)

Mjuka fluffiga vinterkramar till er alla!

Birgitta

Färg

I november var jag med en vän på loppis och såg då de här fina ljuslyktorna.

Jag tyckte om dem så där på en gång, men jag velade en stund om var de skulle kunna passa hemma hos oss. Sen tänkte jag - va´sjutton, de kostar 5 kr styck och någonstans passar de säkert.....och så stoppade jag ner dem i min kundkorg.

Sen var det kört :-)

När maken fyllde år i början av december var jag och köpte en fin fotsalva till honom och i butiken fanns det också inredning och kläder så jag gick ett varv och tittade.

Bland kuddar och ljuslyktor låg så mjuka och gosiga filtar i vitt, grått och i den här ljuvligt rosalila färgen.

Jag smälte som en glass i solsken, men jag köpte den inte.

Ändå följde den där filten med mig ut från butiken.....i mina tankar....och den fortsatte att finnas där.

När jag sen fick en peng av min mamma att handla egna julklappar för återvände jag till butiken med filten och det fanns en enda filt kvar. Den väntade säkert på mig :-)

Nu hade jag ljuslyktor och en gosig filt och hade accepterat att den där rosalila färgen ska få ta plats hemma hos oss så det var inte alls svårt att köpa de här kuddöverdragen i finaste lintyg när jag kikade in på Mio en snabbis!

Efter jul hade de vita azaleorna gjort sitt och jag visste precis vilka blommor jag ville ha istället för dem. Kalanchoe i den färg som nu blivit en riktig favorit och när jag ändå var i det rosa flödet....

.....fick också mobilen ett nytt rosa skyddsfodral beställt från Kina för 30 kr :-)

Nu tror jag att det räcker med rosa, men jag har lärt mig att aldrig säga aldrig för jag har haft perioder förr då jag dragits på samma sätt till färger och den gången jag drogs till rosa, fast i en mer gammalrosa nyans,  gifte jag mig, vi köpte hus, jag bytte jobb och blev gravid.....allt under loppet av lite drygt ett år.

När jag tänker efter så har de här färgrika perioderna alltid haft ett samband med förändringar i mitt liv. Tänk när jag köpte en sprillans ny knallgul bil och blev så härligt glad i hela kroppen varje gång jag såg den! Det var också en väldigt händelserik period så det ska bli spännande att se vad det här året har att bjuda mig. Jag har mina aningar, men det ska jag berätta om en annan gång :-)

En skön avkopplande helg önskar jag er alla <3

Kram

Birgitta

Nytt år!

Nu är det här.....året 2016!!

Det känns verkligen som om det kommer att bli ett spännande år, ett förändringarnas år.

Jag ger aldrig några nyårslöften, men planer har jag även om jag målar dem med väldigt stora penseldrag :-)

Livet har lärt mig att det är en sak att planera, men att det inte alls är säkert att det blir som man har tänkt. Planeringen får finnas där som en grund, men sen ska jag lyssna in och se vart livet har tänkt att föra mig :-)

Arrangemanget jag skapade till nyårsafton står fortfarande lika fint på köksbordet.

Jag köpte en 10 pack vita rosor samtidigt som jag handlade nyårsmaten, fyllde ett långt porslinsfat med oasis, kortade ner rosorna och arrangerade dem med silverkulor, knollriga pinnar för att få höjd och några rankor grönt från en krukväxt.

Det går åt mängder med ljus hos oss den här tiden.

Det är såååå mysigt att tända ljus när vi äter, ha välkomnande ljus i hallen.....och ljus på bord och i lyktor när vi myser i vardagsrummet. 

DET är något jag unnar mig :-)

Jag tänkte köpa några batteriljusslingor att dekorera med till jul, men det blev aldrig av.

Istället fyndade jag såna för halva priset i mellandagarna så de fick pryda bordet till nyårsafton.

Där ligger de fortfarande kvar, men jag börjar längta efter mera dagsljus, vårlökar och vårfärger och jag vet preciiiiis vilken färg som ska få komma in i vårt hus. 

Jag har burit med mig dragningen till den ett tag nu, inte riktigt velat acceptera den för den passar inte riktigt in i vår färgskala hemma, men nu ger jag efter.

Eftersom jag dras till den är det säkert något jag behöver för jag tror att färger påverkar oss och jag minns tydligt vad som hände förra perioden då jag också drogs till den här färgen.

Nästa inlägg ska få handla om det och jag hoppas du vill fortsätta följa mig under det här nya året som precis har börjat!

Kram

Birgitta