Kuriosa med historia

Andra advent.

Ute viner vinden runt knutarna på vårt röda hus och jag har inte den minsta lust att sticka näsan utanför dörren.

Så bra då att jag har pyntat färdigt ute och bara kan mysa inne idag :-)

En av alla de saker jag verkligen tycker är roligt med vårt hus är att vi känner till dess historia.

Vi vet vilka som har bott här ända från 1929 då vårt hus stod färdigbyggt. Vi har alla namn och till och med bilder på alla dem som har bott här.

Vi har träffat mannen som är sonson till byggherren av vårt hus. Det var hans farfar och farmor som bodde här från allra första början och huset köptes sen av mamman till den härliga dam som vi köpte huset av.

Den förra ägaren var 10 år då hon flyttade hit 1939 och hon bodde alltså här ända fram tills för 2 år sedan.

Eftersom vi bara flyttade tvärs över vägen och har bott här i Strömsholm i 30 år kände vi henne och hennes familj väldigt bra.

För många år sedan hjälpte jag henne att lirka ut en spark som hennes make hivat upp på takstolarna i uthuset och fick då se två par rostiga gamla skridskoskenor som hängde på en spik.

Jag frågade henne om dem och hon sa att det ena paret var hennes egna och det andra hennes mammas.

Jag bara älskade de där gamla skridskoskenorna och när hon förstod det hakade hon ner dem från spiken och gav mig dem!

Varje vinter hängde jag upp dem utanför vårt förra hus och nu har de fått komma "hem" igen.

Bara det är ju kul......att många saker vi har också har sin historia i det här huset och är länkade tilll människorna som bott här!

Förra året fäste jag dem på min stora vita krans, men i år hänger de precis utanför dörren på en granrisbunt och påminner mig om husets förra ägare.

Varje gång jag ser dem är jag så tacksam över att de faktiskt finns kvar, att de sparades och fick hänga på den där spiken i uthuset tills jag fick syn på dem :-)

En lugn och fin advent önskar jag er alla!

Kram

Birgitta

Ett litet hus

Vår gamla fågelmatare gick sönder förra året och de små fåglarna måste ju få mat så jag har letat efter en ny.

Det är ju inte så att det inte finns fågelmatare, men jag hade några kriterier som jag gärna ville ha uppfyllda: 

Fåglarna ska inte kunna sitta i maten och bajsa och mataren ska vara i något mer hållbart material än plast och så får den gärna vara lite annorlunda. 

Alla de tre önskningarna infriades med det här lilla huset som är i lackad plåt och har en ganska smal platta i botten så fåglarna landar på kanten och måste de nu nödvändigtvis bajsa samtidigt som de äter så ramlar den delen ner på marken och inte i maten.....och visst är den väl lite annorlunda?!

Vi skulle egentligen bara köpa toalettpapper, men kom ut med både fågelmatare, en stor säck med solrosfrön, jordnötter och talgbollar, förutom det där paketet med toalettpapper. Det var ju liksom lika bra att slå till med allt på en gång nu när vi hittade det vi behövde :-)

Man lyfter på taket på det lilla huset och fyller på med solrosfrön på ena sidan

.......och jordnötter på den andra. Lätt som en plätt och så är det så bra för man ser när det behöver fyllas på, ljuset lyser igenom både fönster och galler när det är tomt!

I år flyttade vi matplatsen till äppelträdet utanför köksfönstret så vi kan sitta och titta på fåglarna som landar i jämn ström för att förse sig med både frön och nötter.

Till och med den svart/vita hackspetten med sina klarröda accenter som brukar sitta i vårt stora gråpäronträd landar då och då och tar en jordnöt som den sedan kilar fast i en fördjupning i äppelträdets stam för att kunna hacka sönder den.

Det verkar också som att de större fåglarna som kråkor, skator och kajor inte får plats att sitta på den smala kanten så de spatserar bara omkring på marken och äter det som eventuellt ramlar ner.

Jag missunnar ju inte dem att äta, men jag erkänner.....jag gör skillnad på vilka fåglar jag vill mata....taskigt men sant.

Advent

Nu lyser stjärnorna i våra fönster

Ute är det sååååå blåsigt, grått och regntungt, men jag ska ändå gå ut en liten stund och dekorera färdigt i växthuset samtidigt som jag fångar det lilla dagsljus som ändå är.

Sen ska jag fortsätta pyssla inne.

Den vackra metallstjärnan i hallen fick sällskap av en lång ledslinga som jag virade runt gardinstången och lät hänga ner på båda sidorna av fönstret och även om jag inte är riktigt sams med det lite kalla ledljuset så känns det ändå väldigt välkomnande med allt extraljus.

Små granar väntar på att stoppas i stora gamla glasburkar och så ska hyacintfatet dekoreras.

Jag har bara köpt vita blommor till advent.....amaryllis, azalea, julros, cyklamen och hyacinter och till det använder jag allt vackert som naturen bjuder på.

Så nu är det dags att lätta rumpan från soffan!

Önskar er alla en fin och stämningsfull första advent <3

Kram

Birgitta

Skogen flyttar in hos oss :-)

Nu närmar sig den finaste tiden under de här mörkaste månaderna.....advent......och jul!

Jag började pynta vår lilla veranda redan förra helgen och nu märker jag att jag omedvetet börjat sjunga julsånger varje dag :-)

Av granens gröna grenar band jag en stor krans som jag hängde upp på det rostiga armeringsjärnet. I år dekorerar jag allt med vita ullband och vita äpplen.

Jag klädde räcket och verandastolpen med granris och hängde upp belysning längst upp. Det är en slinga som går att bygga på så jag ska se om jag hittar en påbyggnadsdel att lägga på räcket också. Det är ju så himla mysigt med de små ledlamporna som glittrar och glimmar i mörkret!

Plättarna i luften har än så länge klarat kylan och är så här härligt grön i sin dubbelkruka med kran

Den gamla tunnan från vår Dalagård rymmer en stor säck med solrosfrön som fåglarna får serverat varje dag i den nya fågelmataren som jag faktiskt glömde ta kort på.

Maken hade först ställt säcken bara som den var på verandan och när jag skulle flytta på den för att sopa av golvet rasade det ut solrosfrön från ett hål i botten på den. 

Tror att en liten mus skaffat sig sin dagliga mat därifrån och det är klart att även de små mössen måste få mat, men jag vill inte ha dem i solrosfrösäcken och heller inte ha solrosfrön trillandes ut på golvet så då passade tunnan bra :-)

Vet att det finns mindre tunnlock på vår gård, men just nu tog jag ett av dem jag hade hemma trots att det är lite för stort. Det fyller sin funktion i alla fall.

Tallris plockade jag av våra stora ädeltallar i trädgården och nu känns det frodigt grönt och ombonat på verandan. Så mysigt nu när det också ligger ett litet lager snö på marken!

"Nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund

Och tusen tusen stråla ock på himlens djupblå grund"

Ha en fin lördag!

Kram

Birgitta

Vad är det som händer?

När vi var till vår Dalagård för drygt 2 veckor sedan tittade jag förundrat på en alldeles nyutslagen liten vitsippa i rabattkanten.....en vitsippa i slutet på oktober!

Sen har jag sett att blåklockornas små blå blommor fortfarande lyser här och där både i dikeskanterna och i vår trädgård och titta vad jag hittade igår.....

.....en lupin som stor och ståtlig stod mitt i havet av alla nervissnade lupinstänglar från sommarens blomning!

Även om det hittills varit väldigt varmt för årstiden kändes det ändå lite konstigt att se den vackra blomman stå där mitt i nervissnat gräs och grå frökapslar. Kändes som att tiden är ur led på så många sätt.

Lupinen blommar i mitten på november medan jag hämtar granris och börjar pynta för advent.

Människor dödas för att andra vill ha makt, för att andra vill få oss rädda, för att andra ska visa vad som väntar oss om vi inte fogar oss efter deras vilja.

Varje dag berättas det på nyheterna om människor som flyr krig och elände, människor som misshandlas, kränks och dör.

Vart är vi på väg?!

Lupinen blommar så fin, så ståtlig, så perfekt i allt det höstgrå och den är faktiskt inte ensam för bara en liten bit ifrån den står det en mindre blå lupin som börjar öppna sin blomstängel.

Kanske tiden är ur led, men det finns åndå så oändligt mycket mer gott än ont, så oändligt mycket mer gemenskap än ensamhet, så oändligt mycket mer kärlek än hat.

Det gäller att inte glömma bort det!

Var rädda om varandra <3

Kram

Birgitta

Dagen idag

Idag vill jag bara vara.

Vill bara vara i lugnet, i stillheten.

Vill bara andas i takt med att löven sakta singlar ner mot marken.

Blåsten som fick regnet att smattra mot fönstren i natt har avtagit och solen kikar fram då och då.

Internetuppkopplingen är såååå seg. Sidornas text och bilder hoppar och far, låser sig, försvinner och kommer tillbaka igen.

Tålamod.......

Här och nu slår det mig hur synonymt det är med hur tillvaron har sett ut för mig den här veckan.

Från frustration över att inte veta vart jag är på väg.....den där känslan av att vilja men inte få saker och ting att falla på plats.....till att allt plötsligt gör en 90 graders vändning och mitt inre fylls av tillförsikt och målmedvetenhet.

Tillvaron har stormat och tårarna runnit likt regnet på fönsterrutorna.

Det känns som om jag har famlat i mörkret efter lysknappen som får lampan att tändas så jag ser vart jag sätter mina fötter, men att jag inte har hittat den......förrän nu!

Konstigt nog så vänder tillvaron ofta när jag ger upp. Jag har upplevt det många gånger förut.

Det där med "minsta motståndets lag".

När jag börjar följa flödet och bara upplever utan att fundera eller leta efter vägar och svar......då händer det :-)

Precis som stormen utomhus har också stormen i mitt inre dragit förbi och idag vill jag bara vara i det lugn som alltid följer ett oväder.

Jag vet att det där lugnet sällan varar så länge.

Jag är en känslomänniska som påverkas, som tar in, låter mig föras med......som i en berg och dalbanefärd.

Just idag är jag inne på en lugn bit av min färd.....bäst att njuta så länge det vara :-)

Kram till er alla!

Birgitta

Det lyser!

Vem är det som bor i mitt växthus!?

I fredags förmiddag snodde jag runt i växthuset.

Jag kastade ut vissna tomatplantor som stått i jordsäckar i vedlårarna, tömde tunnan på vatten, planterade två granar som vi tog med på rot från vår Dalagård förra helgen och sopade golvet.

Sen åkte jag till Västerås för att hjälpa äldsta sonen och hans flickvän med deras lägenhetsrenovering.

Maken hade tagit ledigt från jobbet och var kvar hemma för att fixa med sina projekt som behöver bli klara innan vintern lindar in oss i sin vita skrud.

Det var sen kväll då jag kom hem igen och vår trädgård brukar ligga i mörker.......men när jag svängde in bilen på gårdsplanen såg jag att det lyste i växthuset!

Jag var bara tvungen att tassa över gräsmattan och kika in där.

Det såg ju ut som om någon flyttat in i växthuset och tänt en mysbelysning på den gamla vedlåren :-)

Nu ver jag ju att det var maken som testade den nya elkabeln som dragits in i växthuset, men effekten av fönsterlampan som lyste så fint var verkligen något extra och känslan av att öppna dörrarna och kliva in där var som att kliva in i någons hem!

Lite värme därinne och en fåtölj med fotpall att sätta upp fötterna på så skulle jag lätt kunna slå mig ner o bara vara i lampans mjuka sken :-)

Kram

Birgitta