lördag 11 november 2017

En liten berättelse :-)

Det var en gång en gammal skänk......som jag köpte billigt till den inredningsbutik jag hade.
Skänken var fin men träet både maskätet och sprucket.
När jag la ner butiken sålde jag allt som fanns där, men den gamla skänken fick bli kvar.
Vi plockade isär den och behöll de delar som ändå var i hyfsat skick.....den undre skåpdelen och överdelens krön.
Skåpdelen ställde vi i vardagsrummet och krönet stuvades undan för framtida modifiering.

Så har det varit några år, men när vi nu gjorde i ordning vardagsrummet fick skåpet byta plats och krönet plockades fram.
Maken sågade till en extra bräda som målades i samma grå färg som skåp och krön redan hade då det köptes.
Några gamla konsoller letades fram för att användas som stöd. De målades också grå och så skruvade maken ihop det hela.
En stor spegel från det blågula varuhuset monterades in mellan krön och skåpdel och vips hade vi skapat något nytt av det gamla vi sparat.
De vackra lyktorna är också från butiken. De var tämligen dyra, men jag unnade mig att köpa ett set till mig själv och det har jag aldrig ångrat. De passar precis överallt i vårt hem!
Det gamla tråget är fyllt med sand, ljus och kvistar från lärk.
I skålen växer plättar i luften som pryds av slingrande hasselkvistar som visst blivit lite av mitt inredningssignum :-)
  Jamen så där....en liten glimt av våra projekt i vardagsrummet som för övrigt börjar bli färdigt i alla detaljer. 
Det är bara handtag till vedlårens dörrar som fattas, men de ligger någonstans i gräset på vår Dalagård......tror jag.
Hur de hamnade där? Jaaa, det vet jag faktiskt inte. 
Jag vet att jag letade fram två rustika metallringar som jag tror skulle passa perfekt som handtag.
 Jag la dem i locket på en rostig kruka som skulle med hem, men locket var tomt när vi väl kom hem så någonstans har de ramlat ur. Så kan det gå ibland :-)

Önskar er alla en skön novemberlördagskväll!
Kram
Birgitta



6 kommentarer:

  1. Svar
    1. Hahaha.....visst var det :-)
      Allt gott till er!
      Kram
      Birgitta

      Radera
  2. Så fyndiga ni är!
    Skorpan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Antingen är vi fyndiga eller så handlar det bara om en vilja att ge allt en chans till :-)
      Kram till dig!
      Birgitta

      Radera
  3. Såå fin skänken blev! Älskar gamla skänkar. . . min egen inköptes hos en gammal dam i Vasastan och konkades ned för branta trappor mitt i vintern för ett antal år sedan (hon bodde högt upp utan hiss o skänken var tung)! Målades vit och schabloner på. . . .har visat den i min blogg ett antal ggr! Och är mycket nöjd med den!
    Önskar dig en fin vecka! (Här första snön idag ***)!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gamla möbler är ofta tunga och jag kan tänka mig slitet att bära en skänk nerför hur många trappor som helst medan armarna bara blir längre och längre och rygg och ben protesterar.....men så roligt när man sen har den på plats hemma :-)
      Vi har den stora svarta skänken i vardagsrummet så det skulle ha blivit för mycket med en skänk till därför känns den här lösningen lite "lättare" samtidigt som delar av den gamla skänken också får leva vidare.
      Barnen i skolan var så lyckliga när snöflingorna började falla idag, men nu är det mest blötslask av det lilla vita som kom och för min del kan det gärna få vänta lite med vinterväder :-)
      Ha det så bra!
      Kram
      Birgitta

      Radera