Jag skulle hälsa på yngsta sonen.....inte gå på loppis....men när jag såg att det lilla loppiset tvärs över gården var öppet drogs jag dit som en fluga till en sockerbit :-)
Det är verkligen pyttelitet, det där loppiset, men jag har haft turen att hitta fina saker där förut så jag kunde inte låta bli att kika in!
Det är trångt och saker från golv till tak, man kan nästan inte ta in allt utan måste titta noga, noga, för att inte missa något av värde.
Fast.....den här gamla kaffeburken såg jag på en gång. Den liksom blinkade till mig och sa "Visst måste du köpa mig?!" "Du kan ju bara inte låta bli!"
Nä, jag kunde inte låta bli :-)
Jag ska inte ha kaffe i den för den är svår att öppna och inte så fräsch att ha kaffe i, men den är bara såååååå charmig. Jag skulle definitivt ha ångrat mig om jag inte tagit med den hem!
Ha en skön fredag och en alldeles underbar helg!
Kram
Birgitta
Underbar kaffeburk du loppat med massor av patina. . . .det är ju så härligt när saker tittar o talar till en. . . .då känner man verkligen att den bara MÅSTE tas med hem!!! Verkar vara ett guldkorn till loppis och visst dras man till sådana!!! :-)
SvaraRaderaÖnskar dig en finfin vecka vännen!
Kram
Visst hittar man sina favorit loppisar! Jag har ganska många såna nu och alla är ställen med bra priser så jag tvekar aldrig att handla på grund av priset.....men sen är det ju det där med allt man vill ha men inte behöver!
RaderaJag var på storloppis i ishallen i Hallstahammar i lördags och såg då en helt underbar stor gammal hattask. Den var verkligen värd sitt pris, men kostade ändå ett antal hundra så hur mycket den än lockade och pockade med len stämma så köpte jag den inte. Fast.....jag måste erkänna att den förföljer mig i mina tankar. Kanske jag skulle ha synat den noggrannare....och provat att pruta lite. Ja, liiiiiite ångrar jag att jag inte gjorde det!
Varma kramar till dig!
Birgitta