måndag 26 oktober 2015

Mamma är lik sin mamma

Idag är det stora tvättardagen. 
Tänk vilket lyx egentligen att bara kunna öppna tvättmaskinsluckan, ösa in tvätten, dosera tvättmedel och trycka på startknappen!
Ibland slås jag av hur bra jag har det....och hur ofta jag faktiskt tar det för givet....att det liksom bara är så det ska vara.
I morse slogs jag också av hur lik min mamma jag är.
Jag har inte alltid haft en nära relation till min mamma och det har funnits tider då jag varken har kunnat se hennes, eller mina egna, positiva sidor därför känns det så där extra bra när jag med ett leende kan konstatera hur lik min mamma jag är.....och samtidigt känna att jag faktiskt är stolt över det!
Yngsta sonen stod igår kväll med två maskiner fulla med tvätt och avstängd ström i husets gemensamma tvättstuga.
Ingenting var färdig tvättat, han hade fått upp tvättmaskinsluckorna och lagt i en laddning tvätt i centrifugen för att åtminstone få ur en del av allt vatten ur tvätten, men när han stängt locket gick den varken att köra eller öppna igen.
Frustrerad ringde han mig.....och mamma rycker självklart ut för att hjälpa sin son :-)
Ut i iskalla kvällen, skrapa rutorna på bilen, köra de 1 1/2 milen till Hallstahammar, plocka med den dyngsura tvätten som inte satt fast i centrifugen och åka hem för att lasta in den i vår tvättmaskin för att tvätta klart och få den torr.
Jag gick och la mig efter midnatt och steg upp innan tuppen i morse. Skrapade åter igen rutorna på bilen och åkte till Hallstahammar för att lämna fint vikt torr och ren tvätt och ta med mig en blytung kasse med mer dyngsur tvätt som sonen befriat från centrifugen som tidigt i morse fått ström igen så den gick att öppna.
Det var inte sonen som bad att jag skulle göra allt det här utan jag gjorde det med glädje för att han behövde hjälp.
Han skulle på ett möte idag på förmiddagen, kläderna han hade tänkt ha på sig låg dyngsura och otvättade och det fanns ingen ledig tvätt tid idag.
Klart att jag hjälper honom, för vi är en familj som hjälps åt. Det har min mamma lärt mig och makens mamma lärt honom. 
Vi finns här för varandra och min älskade mamma har alltid ryckt ut för mig när tillvaron kört ihop sig trots att hon bott 8 mil från mig, jobbat heltid och haft sin vardag att ta hänsyn till. Jag har sällan bett om den hjälpen, hon har gjort det ändå, som en kärlekshandling till mig.....och jag är stolt över att jag är likadan.
Så idag snurrar tvättmaskinen och både sonens, och vår egen, tvätt blir ren :-)

Ha en härligt fin måndag!
Kram
Birgitta

4 kommentarer:

  1. Vad härligt att läsa om hur ni hjälper varandra utan att den andre behövt be om det!! Jag blir alldeles varm i själen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, Sheegwa TACK för den kommentaren! Det värmer mitt inre att läsa den!
      Kram till dig.
      Birgitta

      Radera
  2. Ja, det är många som gjort den missen med tvättstugans automatiska el-avstängning när tvätt-tiderna är slut för dagen. Jag har också gjort det, hade ett babytäcke som skulle centrifugeras, och jag yrde iväg till tvättstugan, men det var tvunget att ligga kvar till dagen efter. Han ringde till mig och vi pratade en stund, sedan fick jag nåt skräp i halsen, började hosta och kraxa som en kråka och kunde knappt prata, fick dricka en halvliter vatten innan det släppte! Ja, jisses, han undrade nog vad jag höll på med! :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland lär man sig saker den krångliga vägen, men det ordnade sig ju till slut :-) Han tycker det är lätt att prata med dig så när det är något som rör hans boende så ringer han till dig. Något hostande och kraxande nämnde han inte för mig så det var nog inget han fokuserade på. Alla vet nog att det inte är lätt att prata när man sätter i halsen. Jag brukar alltid hosta först och sen börjar jag nysa. Då brukar sonen lyfta lite på ögonbrynet och undra vad sjutton jag håller på med :-)
      Kram
      Birgitta

      Radera