Minnen

Jag har fått en hel kasse med gamla broderi saker av vår granne. Inte för att jag tänker börja brodera utan för att de inte visste vad de skulle göra med dem.
Jag har en moster som broderar väldigt mycket och som den "räddare av saker" jag är så tänkte jag det var bättre att hon tar hand om det som hon kan ha nytta av istället för att det kanske hamnar på tippen.

Jag plockade igenom allt....och hittade den här röda portmonnän

....och minnen från min barndom strömmade fram!

Portmonnä...vilket ord egentligen. Det kan knappast vara vanligt att man använder vare sig ordet eller saken i sig längre.
Jag vägde den här portmonnän i handen, vände och vred på den och öppnade den med de där "knäppena"

Inuti låg det nålar, säkerhetsnålar och lite andra sybehör....men i mitt minne såg jag en handskriven lapp med saker som skulle handlas från affären tillsammans med mynt och sedlar. För så var det när jag var liten.

Min mamma skickade mig till den lilla speceriaffären där vi bodde med en lapp där hon hade skrivit vad jag skulle handla. Jag plockade åt mig varorna vi behövde och betalade med pengarna som låg i en portmonnä så lik den här!
Fortfarande minns jag doften från bläcket på lappen....och minns känslan av att knäppa upp portmonnän med de där runda små kulorna och knäppet de gav ifrån sig när jag noga stängde den igen så inte växelpengarna skulle ramla ur.

Portmonnän får nog stanna hos mig. Minnena den väcker är goda minnen från en tid då jag fick ett förtroende jag klarade av att utföra på egen hand och som idag får mig att le då jag tittar på den här härligt röda portmonnän :-)