I minst 3 år har jag haft problem med högra stortåleden som ömmat, värkt, svullnat och begränsat mitt gående, men det har ändå fungerat så jag har låtit det vara och försökt att träna fotens rörlighet så gott jag har kunnat.
Det gick ända till i slutet av vintern då jag inte längre kunde böja stortåleden över huvudtaget utan att det gjorde så ont att tårarna steg i ögonen.
Bokade tid för undersökning i våras på vårdcentralen, blev skickad till röntgen och fick dagen efter svar av läkaren via 1177 med beskedet "Röntgen visar artros. Ta Alvedon/Ipren vid behov och uppsök fysioterapeut".
Att äta värktabletter varje dag var inte ett alternativ för mig, men jag bokade tid hos naprapat som konstaterade att jag hade "Hallux Rigidus" med bara några graders rörlighet kvar i leden. Det fanns inget han kunde göra för mig annat än att ge mig ett träningsschema för att stärka foten i övrigt. Blev rekommenderad att via egenremiss söka hjälp på ortopedklinik, vilket jag gjorde och fick väldigt snabbt svar och tid för undersökning.
Ortopeden på Köpings lasarett konstaterade också att jag hade Hallux Rigidus som gått så långt att ben gick mot ben och det hade också bildats en pålagring runt leden. Det enda som kunde hjälpa mig var en steloperation och jag sattes upp på väntelista.
Har funderat och funderat på om det skulle kunna fungera ändå, utan operation, men varje gång mindes jag smärtan i slutet av vintern då jag haltande använde mjuka löparskor som var 2 nummer för stora och blev genomblöt om fötterna när det regnade.....så jag accepterade operation och den gjordes igår på dagkirurgin i Köping.
Så proffsig personal och så bra läkare som opererade! Allt gick som på löpande band då jag fick smärtstillande tabletter, en infart i handen och nerverna i foten bedövades. Jag fick lugnande medicin och en fotblockad som stryper blodtillförseln till foten.
Jag var i ett lugnt avslappnat tillstånd under operationen då jag hörde samtalen mellan personalen och kunde känna att foten hanterades, men kände ingen smärta alls.
Efter några timmar på uppvak, en kopp te och smörgås, information och ombyte till egna kläder hämtade maken mig och jag fick åka hem med kryckor i bagaget och en ny "fin" sko på min opererade fot 😊
Nu väntar några dagar med foten i högläge och vila. Var lite bekymrad igår för det var svårt att använda kryckor och en bedövad fot utan riktig känsel. Jag satte mig på rumpan och drog mig upp ett trappsteg i taget när det var läggdags för vi har en väldigt brant trappa upp till ovanvåningen och jag ville inte riskera att tappa balansen.
Men, idag känns det mycket bättre! Känseln är tillbaka och det värker inte speciellt mycket. Fick morfinpreparat på recept som jag aldrig hämtade ut och idag har jag inte ens behövt Alvedon.
Kände sån enorm tacksamhet över livet i morse när jag tog mig fram på min specialsko. Jag fick äta min egenvalda frukost, har en älskad make som hjälper mig om det behövs och nu ska jag bara vila några dagar så foten får bästa möjliga förutsättningar att läka bra. Så, så glad över att ha den här operationen gjord och så tacksam för den fina omvårdnad jag fått.
Om 2-3 veckor ska stygnen tas bort, om 6-8 veckor ska jag på röntgen och om 3-6 månader ska det vara läkt. Bara att börja träna tålamodet 👐
KRAM
Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar