Promenad och tankar

Följ med mig på en promenad till Strömsholm kanal i det vackra oktobervädret så ska jag berätta lite om mina tankar inför att köpa en egen liten lägenhet i Hallstahammar.....

Det är inte så att jag känner att jag måste förklara något, men jag har märkt att jag fått lite undrande blickar när jag berättar att jag ska köpa en egen lägenhet. Som att det automatiskt väcker tanken "Jaha, ska du/ni skiljas?".

Det är som att det är lite svårt för andra att greppa att min make och jag inte kommer att skiljas, att vi är överens om att det här är något värt att prova för oss och att det inte på något sätt känns negativt utan tvärt om väldigt spännande.

Jag är ingen dumdristig och obetänksam person. Det jag gör är för det mesta väl genomtänkt och just det här beslutet grundar sig i min och min makes olikheter.....till viss del också i våra likheter......och balansen där emellan :-)

Genom åren har jag sökt förändring genom att gå utbildningar, byta jobb, skaffa nya intressen, nya vänner och jag har startat det ena renoveringsprojektet efter det andra. Min älskade make har alltid stöttat mig i det jag velat göra och sagt "Mår du bra så mår jag bra"......och inför renoveringar där jag velat göra någon speciell lösning har han sagt "Rita upp hur du tänker så får vi se hur vi kan lösa det". 

Han har inte samma behov av förändring som jag har och inte samma rastlösa längtan efter att det ska hända nya saker. Där är vi olika. Vi är lika i att ha behov av egen tid fast på olika sätt och jag vet att det genom åren ibland varit jobbigt för honom när mina projekt inkluderat mycket av hans engagemang, hans tid och hjälp för att kunna färdigställas när han egentligen har velat göra något helt annat.

Jag har funderat mycket på hur vi ska hitta balansen i våra olika sätt att vara och känner nu att jag måste bli bättre på att ha en egen tillvaro utan att belasta honom.....så det här är ett sätt att se om vi kan hitta den balansen och må bra i det. Tänker att vi inte kan veta förrän vi har provat. Vi tänker också båda två att vi kör på det här just nu och om det fram över inte längre känns rätt så säljer vi lägenheten igen. Ingenting är statiskt eller för evigt.

Vi kommer fortfarande vara gifta, ha samma adress och ett gemensamt liv så där förändras inget. Det verkar annars finnas ett behov av att stoppa in relationer i fack som sambos, särbos, mambos, enbos......

Vårt hus i Strömsholm kräver lite mer jobb nästa vår/sommar i form av grus på infarten, lite mer snickrande på verandan, målning av fönster......och trädgården, men jag kommer inte att starta några nya projekt utan mer rikta in mig på att rensa bland saker och avsluta påbörjade projekt och det känns bra så.

Kreativiteten som bubblar inom mig nu lägger jag på lägenheten i Hallstahammar :-)

Dessutom har vi, maken och jag, redan skaffat oss något helt annat gemensamt att se fram emot. 

Häng med i nästa inlägg så ska jag berätta om det också! 

KRAM

Birgitta

Det här ska jag ta tag i!

 Jag vill sprudla av idéer, ha saker att förverkliga. Tycker inte om rutiner där jag fastnar i gamla hjulspår som gräver sig allt djupare.

Jag bärs av drömmar, många av dem helt realistiska, men en del också rena fantasier. Men det spelar ingen roll vilket för jag mår bra av att drömma, bara jag kan skilja på dröm och fantasi, och det kan jag för det mesta :-)

Ni som följt mig ett tag vet att jag disponerat äldsta sonens bostadsrätt i Västerås eftersom han jobbar på annan ort och ganska sällan är i sin fina lägenhet. Jag trivs väldigt bra där, men det är inte min lägenhet, jag kan inte vara kreativ på det sätt jag skulle vilja vara när jag är där. 

Har suttit otaliga timmar på Hemnet och tittat på bostadsrätter till salu, inrett dem i fantasin efter mitt tycke och smak. Tänkt på vilken typ av liv jag skulle leva om jag bodde just i den lägenheten, men bostadsrätterna i de områden där jag skulle vilja bo i Västerås är dyra så det har fått stanna vid att bara titta och fantisera.

MEN, så dök det upp ett alternativ som faktiskt var realistiskt att köpa!

Yngsta sonen träffade kärleken och köpte en bostadsrätt med henne i Västerås, la ut sin enrummare i Hallstahammar till försäljning och maken och jag som varit med och renoverat den lägenheten, trodde inte det skulle bli några som helst problem att sälja den.....men bostadsmarknaden verkar väldigt trög just nu och det hände ingenting med försäljningen av lägenheten mer än att veckorna gick utan intressenter.

Jag satt i lägenheten i Västerås och funderade och gjorde en helomvändning i tankarna. Priserna på bostadsrätter i Hallstahammar är en tredjedel av priserna för liknande objekt i Västerås. Det tar 15 minuter med bil att ta sig till Västerås och det går bussar direkt till Västerås centrum. Sonen ville gärna bli av med sin lägenhet och jag ville gärna köpa något som är bara mitt eget.

När tanken väl slagit rot började det bubbla inom mig! Ringde sonen och åkte sen hem och pratade med maken. Båda tyckte det skulle vara ett win-win för oss alla. Maken känner mycket väl till min rastlöshet och mitt ständiga behov av förändring i alla dess former och välkomnar att jag har ett eget boende där jag kan måla, tapetsera, inreda. Han är nöjd med vårt hus och längtar inte efter nya projekt där så att jag kan flytta fokus till något nytt kändes bara bra för honom.

I våra samtal nu är vi överens om att det här blir ett andra boende för mig. Vårt hus med honom och lilla taxen kommer att vara min bas, men precis som med lägenheten i Västerås kommer jag att kunna åka till Hallstahammar när jag behöver byta miljö, för det behöver jag emellanåt!

Kontraktet med mäklaren är nu skrivet och jag ska träffa bostadsrättsföreningens ordförande i morgon, sen borde köpet snart vara klart. Det känns lite nervöst pirrigt, men också väldigt spännande! Ska berätta lite mer om hur jag tänker och känner i nästa inlägg :-)

KRAM

Birgitta

Förändring!

 Det händer så mycket positivt i mitt liv just nu så jag har inte vetat hur jag ska berätta om allt här på bloggen. Inte riktigt vetat i vilken ände jag ska börja.

Men....nu tänkte jag att jag vevar tillbaka tiden lite och börjar där.

Under större delen av det senaste året har jag varit vilsen i mig själv. Tillvaron har inte känts riktigt bra. Har velat ha förändring, velat gå framåt, men hur jag än funderat och vänt och vridit på mitt liv har inga lösningar känts så där omedelbart rätt.

Har pinnat på med det mesta som behövt göras, men gjort det utan riktig glöd, utan den där entusiasmen som jag vill känna.....och jag har varit ledsen över att dagarna liksom bara har runnit iväg utan att lämna en känsla av tillfredställelse efter sig. Så vill jag inte ha det!

Jag har funderat över min och makens relation, över våra likheter och olikheter. Vi har nu varit tillsammans i 42 år och det kändes som om vi gick sida vid sida och levde parallella liv mer än ett gemensamt liv.  

Det har funnits stunder då jag frågat mig själv om vi fortfarande älskar varandra och varje gång kommit fram till att jo, det gör vi, men vi har inte tagit hand om vår relation på rätt sätt det senaste året.

Alla positiva saker som nu händer började med en konfrontation mellan oss där vi blev ordentligt osams. Det slutade med att jag satte mig på ovanvåningen och grät och tänkte att nu tog vår relation slut.....men dagen efter tog vi upp tråden igen och nystade i en mer sansad fart, i en sansad ton.....och det kändes så bra för oss båda.

Vi är totalt eniga om att vi vill vara tillsammans, men inser att vi måste hitta nya vägar där vi kan balansera våra olikheter och också hitta gemensamma plattformar. Han är min allra innersta kärlek, min trygghet, min bästa vän och det har gjort så ont att känna att vi inte nått fram till varandra trots att vi velat göra det.

Därför har vi sen den där konfrontationen haft många totalt ärliga och öppna samtal och med det har det öppnats nya vägar för oss att gå. Det känns både lite nervöst pirrigt och väldigt spännande, för vi har på bara några veckor kastat oss ut på okänd mark och allt har trillat på plats precis som om det var menat så. 

Önskar just dig en superfin lördagseftermiddag och kväll!

Varma kramar

Birgitta

Höst

 Har väl aldrig tidigare trott att jag skulle längta efter hösten, men i år har jag gjort det!

Längtat efter svalare väder, sprakande färger och till och med efter regn!

......och alltihop har vi fått nu när det verkligen har ösregnat i 2 dagar, varit svalare på nätterna så träden börjat spraka i de vackraste höstfärger och jag har haft tid att fundera, summera och tänka framåt.

Trädgården går i vila, bara Ingrid Marie äpplena som ska plockas ner och förvaras inför vintern och kanske, om jag får lust, ska jag dekorera lite ute med tallris, mossa, kottar och grenar.

Är faktiskt mätt på uteliv och välkomnar mörkare kvällar med tända ljus och mysbelysning.....och tänk att få ta fram andra kläder än sommarklänningar och sandaler!

Köpte igår en så fin beige ullkappa att ha med jeans, en tjock tröja och vinterkängor.

Så.....nu njuter vi av hösten!.....eller jag gör det i alla fall :-)

KRAM till er alla!

Birgitta