lördag 22 april 2017

Tid....och saker

Det är nu drygt 11 år sedan vi köpte gården i Dalarna som omedelbums nästlade sig in i mitt hjärta med sin historia och alla kvarlämnade saker.
11 år.....tänk vad tiden rusat iväg!
Jag stakade då ut en 10 års plan på den renovering som behövde göras, men där måste jag erkänna att jag var väääääldigt optimistisk.
Fast å andra sidan hade jag då inte räknat in att vi, förutom en gård med 8 mer eller mindre fallfärdiga byggnader och 1,5 hektar skog i Dalarna, också skulle skaffa oss ett hus med oändliga renoveringsbehov där vi bor permanent i Västmanland. 
Håhåjaja :-)
Ändå har jag inte ångrat köpet av den här gården.
Den har gett mig såååååå mycket glädje!....och varit som en hel skattkista full med gamla saker!
Vi köpte gården som ett dödsbo och jag har genom åren bit för bit gått igenom saker som funnits på gården sedan minst 100 år tillbaka, i vissa fall så länge som 200 år.
Vilket tidsperspektiv!

Eftersom släkten dog ut med den siste bofaste mannen var det ingen som tog vid. Ingen som berättade gårdens och släktens historia vidare.
Så den uppgiften har jag tagit på mig så att den finns bevarad, så långt jag nu har kunnat dokumentera, för framtiden.
Det har blivit som om vi fått en till släkthistoria med köpet av vår gård :-)
Vi kommer en dag att sälja gården vidare, men sakerna jag genom åren tagit hem kommer att få stanna hos oss.
Många av dem har en speciell plats i mitt hjärta och jag skulle aldrig riskera att gården togs över av någon som inte ser värdet i allt det gamla som funnits sparat där!
.....som det här charmiga gamla förstoringsglaset som man först viker in i ett läderfodral och sedan stoppar in i ett mjukt ytterfodral.
Armbandet i gulddoublé fanns också på vår gård. Det får sitta på som en liten extra detalj där förstoringsglaset ligger på en vackert präglad bibel som också är från gården.
Skatter......för mig!

En underbar lördag önskar jag er alla som kikar in här.
Nu ska jag gå ut i solen, och blåsten, och ansa färdigt hallonhäcken :-)

Kram
Birgitta

6 kommentarer:

  1. Det måste nästan vara svårt att sälja ett sådant ställe, att man säljer till "rätt" personer. Man tänker...tänk om någon köper det, river ut allt och moderniserar bort det gamla! Jag vet ju inte alls hur det ser ut därborta, men jag kan förstå att det är gammaldags i alla fall. Vi tillbringade alltid somrarna i ett 100-årigt hus när jag var liten, minns känslan som igår :)Ha en fin helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. När det gäller de gamla sakerna på gården har jag den känslan, att jag inte vill att något av det ska hamna på tippen för att nya ägare inte ser värdet i dem, men när det gäller själva gården känns inte det lika viktigt.
      Gården var i väldigt dåligt skick när vi köpte den och vi har koncentrerat oss på att rädda boningshuset och så har vi byggt ett nytt uthus. Det har aldrig varit moderniserat och inte heller vi moderniserar utan det är utedass som gäller och bad i sjön då man känner sig smutsig. Skulle någon annan vilja ha det annorlunda så är det helt ok för mig.
      Vi ska åka dit i morgon och börja bygga ett nytt utedass för det gamla vågar man inte gå in i längre.
      Tar med kameran så kanske det blir några kort tagna, men bara kanske för jag brukar ta med kameran, ändå åker jag hem utan att ha kommit ihåg att fota något.
      Ha en fin helg du också!
      Kram
      Birgitta

      Radera
  2. Vilket underbart projekt med alla gamla byggnader!
    Jag skulle gärna vilja bo i ett sånt gammalt hus! Har alltid haft en dröm om ett 100-årigt eller kanske ännu äldre hus!
    Huset vi bor i nu är absolut inte så gammalt. Att vi flyttade hit var inte något som ingick i vår plan men det blev riktigt bra ändå.
    Jag och sambon bodde i ett radhus men hade planer på att hitta något mysigt hus när barnen flyttade hemifrån.
    Att vi skulle ta över svärmors hus fanns absolut inte i planerna.
    Hon hördes inte vilja flytta från sitt hus på länge. Men så plötsligt ändrade hon sig och flyttade omgående och där stod ett tomt hus med massssor med saker i både hus och andra stora byggnader och allt med ett stort renoveringsbehov.
    Vi tänkte först sälja huset men insåg ganska snart att det skulle bli ett enormt jobb att tömma det innan. Och med så stort renoveringsbehov skulle vi inte få mycket för det.
    Så, vi tänkte om och flyttade in i huset där jag hade bestämt mig för att aldrig någonsin bo!
    Efter en hel del renoveringar och en hel del nya roliga idéer där vi använt gamla saker så trivs jag fantastiskt bra!
    Tomten delades upp 1898 och en gång har det stått ett hus här tidigare. Jag har försökt hitta ritningar på var det var men utan resultat.
    Däremot har vi köpebrevet från 1898 som vi ramat in. Vi har också en bild på han som var den första här.
    Huset vi bor i byggdes av ett äldre par 1950. Men de bodde redan på den här adressen i ett annat hus. Huset är byggt på många gamla delar så en del av väggarna är timrade.
    Sen finns en äldre ladugårdsbyggnad som vi inrett i gammal stil. Där samlar vi hela släkten till jular och andra tillfällen då vi är många. Funkar även som gäststuga.:-)
    Hoppsan! Det blev en lång kommentar!
    Ha en fortsatt fin vecka!
    Kram / Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk att man aldrig ska säga aldrig :-)
      Maken sa "Aldrig!" med eftertryck när jag ville köpa grannens gamla lilla röda hus, men efter en del diskussioner bestämde vi oss ändå för att göra det. Vi flyttade från ett sutterängshus på 200 kvm byggt -74 till ett falurött hus på 82 kvm byggt 1929 och trots att vi nu har drygt 3 år med ständiga renoveringar bakom oss och säkert minst lika många renoveringsår framför oss så älskar vi vårt hus.
      Vi vet vilka som byggde det och vet vilka som bott i det sen dess. Den förra ägaren hade bott här i 75 år och vi hade bott grannar med henne i 30 av de åren. Det finns många minnen i det här huset!
      På det har vi också vår gård i Dalarna....och 2 söner som också renoverar och gärna tar emot hjälp så vi är inte sysslolösa :-)
      Kram till dig!
      Birgitta

      Radera
  3. Hej Birgitta! Tyvärr går det inte att lämna någon kommentar på ditt senaste inlägg! När man trycker på förhandsgranska försvinner det man skrivit!
    Önskar dig en fin helg!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har jag råkat ut för några gånger och det är sååååå tråkigt när det händer!!!
      Konstigt att det går att kommentera på det här inlägget, men inte på det senare. Har ingen aning om varför det blir så. Ska prova att uppdatera sidan, kanske gör det skillnad. Skadar ju inte att försöka för något annat vet jag inte om jag kan göra.
      Kram till dig!
      Birgitta

      Radera