Varje vecka längtade jag efter att det skulle bli helg så vi kunde åka dit.
Trots att vintern periodvis var riktigt kall och snörik tvekade jag aldrig att packa matsäck, hoppa i termobyxorna, skotta fram bilen och åka iväg.
Vi gick igenom alla sakerna i huset. Tog hem och gjorde rent sådant som skulle sparas och kasserade det som tyvärr inte gick att rädda.
Gården hade i princip stått öde i 10 år, både möss och inbrottstjuvar hade huserat där. Ändå kändes det som om den siste bofasta ägaren bara tagit sin keps från hyllan och gått ut en sväng, som om han kunde komma in genom dörren när som helst.
Tråkigt nog kan jag inte visa några bilder från stugans interiör från den tiden. Vår hårddisk på datorn behagade lägga av....och....(har någon annan gjort samma misstag?)....vi hade inte säkerhetskopierat bilderna :(
Men...bara så ni ska få en liten bild av hur det såg ut så kom man in i ett mörkt, unket trapphus med golv täckt av bågnande masonitbitar. Öppnade en brun, ful 60-70-talsdörr. Klev in i ett kök målat i blekt grönt med ärtgröna skåpluckor, ärtgröna möbler och.... samma knalliga gröna färg på alla lister!
Dörren in till det enda rummet var gul....och då menar jag RIKTIGT gul, apelsingul! Precis som alla golvlister och fönsterfoder! Måste ha varit rea på utgående färger någonstans :-)
Vi rensade inte bara i huset, utan också i den tillhörande skogen. Vilken tur att jag har en morbror i närheten, med tillhörande skogsmaskin!
Vi tog ner gran och tall som sen kördes till den närliggande sågen för att bli material till kommande renovering.
LYCKA var det att se virket, från vår egen skog, ligga fint staplat för torkning på gårdsplanen!
Vi rev allt i huset, strippade den ända in på bara stockgrunden eftersom min morbror redan första dagen ställt sig på tröskeln in till köket och hoppat så hela köksgolvet gungade....-Det är nog lite ruttet här, sa han med ett garv!
Det var lite kallt inomhus den första vintern!
Jag drömde mardrömmar om att väggarna skulle vara täckta av mögel innan vi rev den skeva masoniten och tog bort plastmattan från golven, men som tur var så var de tjocka stockarna friska förutom några som vi fick byta i grunden i köket.
Jag sparade bitar av alla lager av gammal tapet som vi hittade, förvarade dem ömt i ett gammalt fotoalbum och drömmen om att en dag få tid att skriva ner historian om den här gamla gården, och släkten som bott där, vaknade.
På vinden hittade jag en hel pärm full av sparade dokument daterade från 1800-talet och framåt. Jag började skriva ner namn och information, försökte lägga ett pussel som inte hade någon färdig bild. Ju fler bitar jag fick att passa ihop, desto mer väcktes min nyfikenhet....Vilka personligheter hade bott på gården? Vad hade hänt där?
Gården hade som en gammal del och en nyare del och jag visste att det fanns två släktnamn kopplade till de där delarna, men jag visste inte hur de var länkade till varandra.
Frågorna hopade sig och ibland kändes det som om vi blev en del av den släktgård vi köpt, en del av ett arv som vi fortsatte att förvalta.
