Butik Vitt och Brett

Åh vilken fin helg det har varit!
Äntligen kom vårvärmen och både maken och jag har haft så mycket energi. Här har det fixats både ute och inne och det känns ganska mört i min lilla kropp just nu :-)

I fredags när det dystra vädret dominerade ute och jag gick omkring och pysslade i vår Butik Vitt och Brett  fick jag lust att plocka fram kameran och visa er hur butiken ser ut just nu. Det blev måååånga kort :-) så jag tänkte ta det i några etapper.

Lokalen vi hyr är en källarlokal i ett hyreshus en tvärgata från Hallstahammars "huvudstråk".
Den är inte märkvärdig på något sätt, men när jag tittar tillbaka på bilderna från hur lokalen såg ut då jag först klev in där måste jag säga att det är svårt att tro att det är samma utrymme. Om någon vill kika på det så bloggade jag om det i juli förra året.

Så...följ med mig på en guidad rundtur!

Direkt innanför ytter dörren står ett fint danskt fällbord som jag tillfälligt har lånat ut här hemifrån

Där har vi dukat med växthus, nyhemkomna ljuslyktor och små krukor

Bakom bordet står en gammal vedlår från vår Dalagård. Vedlåren är så charmigt sliten och perfekt att visa varor på

Spegeln är vår egen design och gjord av gamla brädor från vår gård och taggtrådskronan är också vår egen design

...och titta vilka annorlunda krukor vi fått hem

Jag älskar sådan här design!

Efter vedlåren finns det grå skåpet som jag fyndade på Blocket strax innan vi skulle öppna butiken

Det är fyllt med saker som doftljus från Village Candle högst upp

...nya fina rosdekorerade bokboxar blandat med vårt eget hantverk finns i skåpets mellandel

....och en hel del mindre saker får plats på hyllorna i underskåpet

Sist på den sidan har jag ställt den blåmålade kistan som jag fick då vi på vinst och förlust åkte och tittade på saker som en dam ville skänka bort

Den passar jättebra där under den stora spegeln som är ur vår egen design och den fräcka bordslampan har vi packat upp i veckan

Fågelburarna är också nya

Därefter kommer skiljeväggen som ni skymtar i bakgrunden. Den byggde vi för att rummet var så tråkigt avlångt och nu har vi ett jättebra lager där bakom som man kommer in till då man kliver in genom de vackra pardörrarna som är från vår Dalagård

Jag vet inte hur många som har frågat om de är till salu...eller några har till och med tagit för givet att de är till salu och bara frågat efter priset, men de har inget pris och är inte till salu.
Butiken skulle förlora en hel del av sin charm utan de här dörrarna! Jag har ju hittat handtaget jag letat länge efter på gården också, måste "bara" hämta ett låshus som passar (det glömde jag totalt i glädjen över att ha hittat handtaget :-)). Vi har en hel låda full med olika gamla låshus på vår gård så något ska jag väl hitta som passar, om vi nu bara kan prioritera att åka dit. Det känns som om det alltid är för mycket som ska göras!

Det här får räcka för idag...fortsättning följer med byrån ni skymtar till höger...och det som kommer efter den. Hoppas att ni vill följa med på nästa etapp!

Liten pensée

Nu måste jag mana fram vårkänslorna genom bloggen för om jag tittar ut känns det definitivt inte som vår....snarare som regntung november! Fast...fåglarna kvittrar och det brukar de ju inte göra i november :-)

Jag vill börja trädgårdspåta!! Plantera fina små minipenséer

Utanför huset står zinkbaljor och hinkar tomma (förutom en överblommad minipåsklilja som borde ha förpassats ner i rabatten vid det här laget!) och minipenséerna lockar varje gång jag ser dem

De finns ju i så många härliga färger och just minivarianten tycker jag blommar så mycket mer än de med större blommor.

De här uttrycksfulla penséerna köpte jag till butiken och gjorde några små planteringar av....och jag textade små skyltar med "vårglädje" för att övertyga mig själv om att den är på väg....våren alltså :-)

Några kunder har trotsat blåsten och regnet och köpt av de små grupperna medan andra suckande har konstaterat (precis som jag) att det inte är lika roligt att göra fint ute när våren bara lurar bakom knuten utan att ordentligt titta fram.

Ändå blir jag glad varje dag när vi kommer till butiken och möts av bordet med penséer och solen finns ju där bakom molnen. Det kommer inte att fortsätta vara så här i all evighet!

Så...med de här fina penséerna önskar jag er alla en riktigt hjärtanshärlig vårhelg!!

Jag ska ta och dansa en intensiv soldans så solen bara inte kan låta bli att sticka fram sitt strålande ansikte och skratta åt mig :-)

Vårkram till er alla!

Birgitta

Mollo-Maja

1964 flyttade en liten flicka med sin familj från hemlandet Finland till Sverige. Hon lämnade sin biologiska pappa, släkt och vänner och kom till ett land med ett språk hon inte förstod, med människor hon inte kände.
Med sig hade hon en älskad docka som hon kallade Mollo-Maja

Ingen har kunnat berätta när, och hur, dockan kom in i den lilla flickans liv, men hon har följt med under flytt efter flytt, packats upp och packats ner även sedan den lilla flickan blivit vuxen.

Mollo-Maja är sliten. Den lilla näsan är skavd

och bitvis fattas håret av gult garn så underlaget som det är fastsatt på syns igenom

Tyget som kroppen är sydd av är smutsigt

men Mollo-Maja är fortfarande fast och fin i stoppningen och håller sitt huvud högt.

Fötterna är så fint form sydda och händerna har en liten rundning som en tumme

Kläderna minns den lilla flickan när hon fick. Det måste ha varit sent -60 tal, eller tidigt 70-tal och den gula overallen passar Mollo-Maja perfekt även om det givetvis inte är sådana kläder som hon burit från början...om hon nu hade några kläder. Det borde hon rimligtvis ha haft, men den lilla flickan minns dem inte

Även om dockans ursprung inte är känt är hon en del av den lilla flickans liv. 

Mollo-Maja har varit en tröst när den lilla flickan haft det svårt. Hon har sett henne kämpa genom förtvivlan, smärta och gråt. Hon har blivit hårt kramad, som om hon varit den enda livlinan den lilla flickan hade och även om hon senare fick dela sin plats med andra dockor så är hon en länk till den lilla flickans rötter.

Hon är speciell....därför finns hon kvar....och säkert har ni förstått att den lilla flickan är jag.

Återvinning

När jag hittar fina tygservetter, dukar och spetsar till bra pris på loppis brukar jag köpa och lägga på lager....för vet ni....man kan göra väldigt fina kuddar av sådant!
Soffan i butiken är alltid full av kuddar jag skapat, för när jag väl har börjat är det svårt att sluta :-)

Det är så bra att använda servetter som bas eftersom de redan har ett mått som passar, bara att lägga till annat fint material lager på lager på framsidan och ha en enfärgad baksida.
Den här kudden har en servett i lin som bakgrund

På den sitter det en tunn, tunn duk med virkad spetskant och på den sitter det en duk som väldigt många av våra kunder har känt igen så det måste vara ett flitigt använt mönster

Det är lite pillrigt med sådana här gallermönster eftersom jag måste sy fast varje båge för hand, men det är bra träning för mitt tålamod :-)

Här har jag använt en kraftig servett i mönstervävt bomull/lin tyg. På den sitter det kantspetsar, en så fin duk och en gammal knapp från det stora syskrinet som fanns på vår Dalagård

Likadan bomull/lin bakgrund, men den här kudden har breda knypplade spetsar i över och nederkant

och en duk med väldigt fint arbetat mönster på mitten

Det blir minst lika fina kuddar av handdukar också!
Jag använde några enfärgade handdukar från Ib Laursen som jag bara sydde ihop på längden efter att jag hade dekorerat med ändspetsar och en bred knypplad spets på diagonalen

Ett vävt linband håller ihop ändarna och samma linband dekorerade jag med en gammal knapp på mitten

Jag lämnar alltid en öppning, ihop knuten med band, så det är lätt att tvätta överdraget. Alla kuddar har också alltid sin egen innerkudde eftersom de sällan är i något standardmått.

Kanske har jag gett någon inspiration till att ta fram symaskinen?!
Vet att inte alla tycker om att sy, eller inte har tid att göra det, så jag passar på att tala om att kuddarna finns att köpa i Butik Vitt och Brett....eller i vår webshop som du hittar här butikvittochbrett.storedo.com

Det är bläääää väder idag, i alla fall i vår del av landet...mysigt att kunna kura inne.
Ska ta fram en inredningstidning och bättra på inspirationen....och det skulle behövas en intensiv soldans så molnen försvinner. Tycker att det är tillräckligt blött nu :-)

Önskar er alla en härlig helg!

Birgitta

Boronia Crenulata

Måste få presentera en liten skönhet för er

Boronia crenulata på stam.

Jag var till blomstergrossisten i måndags för att köpa lite nya blommor till butiken och kunde bara inte motstå de här charmiga små vårträden

Det är en ny sort som ska vara tålig och lättskött, men mina blomkunskaper säger mig att man inte ska låta den torka upp för mycket. Lagom med ljus och lagom med vatten är en rekommendation som passar de flesta växter....säkert även den här :-)

Blommorna är så söta

och de små träden är fulla med knoppar på väg att slå ut

Romantikern i mig fick dominera när jag placerade dem i krukorna på fot med det finaste rosmönstret och texten om kärleken

Några konstgjorda "isrosor" fick vara med på pallen som jag har handmålat och dekorerat med ett tårtpappersmönster

Tillsammans blev det ett riktigt romantiskt stilleben, men jag skulle lätt kunna placera den lilla Boronian i en rostig plåtburk hemma hos mig! Det skulle vara den optimala balansen mellan det ljuvt romantiska, skirt våriga och det naturligt enkla som jag tycker så mycket om.
Tror nog att ett litet träd ska få följa med mig hem i kväll och jag kommer inte att ha några problem med att hitta något rostigt att placera den i :-)

Hallonröda täcken

Det här gamla, härligt tjocka, vadderade täcket väcker fina minnen till liv

...fast minnet handlar om ett helt annat täcke. Lika tjockt, tungt och vadderat....men mörkrött.

Jag skulle sova över hos en vän när jag var i 10 års åldern och fick hög feber på kvällen. Hennes mamma gav mig varm hemkokt svartvinbärssaft att dricka och så bäddade hon ner mig mellan hårdmanglade vita under och överlakan och stoppade noga om mig med ett tungt, mörkrött, vadderat täcke.
 Jag kände mig så omhändertagen, så ovant omhändertagen, att minnet sitter kvar som en behaglig känsla i mitt inre....och de här täckena väcker minnet till liv

Vi har två täcken som kommer från makens föräldrahem. De är märkta med "Jon Blund" :-)

Min mamma var så snäll och broderade våra initialer på handvävda örngott och överlakan som jag fyndade när vi köpte vårt "Tierpsskåp"

...och det är en speciell känsla att bädda med nytvättade, manglade, gamla lakan och de här vadderade täckena.
Nu har jag inte bäddat på bilden utan bara lagt lakanet över täcket. Talar om det så ni inte undrar hur sjutton jag bäddar egentligen :-)

Visst är det mycket mer praktiskt med påslakan, men ibland struntar jag högaktningsfullt i det där praktiska och går bara på känsla.
Att bädda "på gammalt sätt" kan göra mig glad ända in i själen och då är det värt vartenda muttrande över hur jobbigt det sen är att bädda om. För att inte tala om muttrandet som blir när kinden är märkt av ett fint mönster av handvirkad spets från örngottet. När man är i min ålder krävs det nästan att man ångar huden för att det ska försvinna!!

"Vit Hortensia"

Vilka härligt soliga dagar det har varit....och är! Även om nätterna är kalla och snön fortfarande ligger kvar så kan det bara gå åt ett håll...mot VÅR!
Och vet ni, i går var det ett år sedan min blogg såg dagens ljus!
Jag tänkte speciellt på att det var 1:a april när jag skrev det allra första inlägget och jag funderade på om den här bloggen skulle bli ett aprilskämt :-)

Riktigt svårt var det att namnge den. Det verkade som om vartenda bra namn var upptaget!
Efter att ha provat massor av enklare namnförslag och fått allt nekat av Blogger försökte jag med dubbel namn och så blev det "Vit Hortensia" och det trivs jag väldigt bra med

Jag har en förkärlek för vita blommor och Hortensia är en favorit. Den gillar jag i ALLA färger, men väljer ändå oftast den vita när jag ska köpa den till mig själv.

Tänk vad mycket jag har lärt mig under det här året!
Förut bad jag ofta söner eller make om hjälp när det gällde datorns värld. Jag blev frustrerad bara av att tänka på att fixa något annat än att skriva ett enkelt mejl, men om jag skulle börja blogga kunde jag ju inte ropa på Alexander varenda gång. Jag var helt enkelt tvungen att lära mig!

Tänk vad han har skrattat åt mina, halvt panikslagna, NEEEEEJJJJJ när inlägg har försvunnit, bilder inte hamnat där jag tänkt, sidan har låst sig. Tålmodigt har han lärt sin lilla mamma hur allt fungerar och nu är det sällan som han behöver ila till min hjälp. Det går att lära gamla hundar sitta :-)

Efter ett år står besöksmätaren på nästan 10000 besök (TACK alla kära bloggvänner!!!!!) och jag tycker det är lika roligt varje gång jag klickar på "Nytt inlägg" och börjar dela med mig av saker som hänt.  Så inte blev det väl något aprilskämt ?!

Alexander säger att det alltid syns på mig när jag bloggar....jag gör det med ett leende :-) och det är inte bara mitt eget bloggande som lockar fram det där leendet utan det är lika roligt att känna att jag är en del av en hel bloggvärld med människor som delar med sig, så det är klart att jag leeeeer och skickar en.....

......STOR KRAM till er alla!!!

Birgitta