Att må bra

 

Jag har haft tid att fundera en del när jag målat väggar där i Hallstahammar. Behöver ju inte koncentrera mig så där jättemycket när det bara handlar om att få rollern med färg att gå fram och tillbaka :-)

Vi är inne i mörkaste november och jag påverkas av att ljuset försvinner och dagarna blir kortare.....men jag påverkas inte alls på samma negativa sätt när jag mår bra i det jag gör, och i det jag har omkring mig, som när det inte är så. 

Just det har varit väldigt tydligt nu för jag kan vara trött på samma sätt som jag brukar vara den här tiden, MEN, det påverkar mig inte så mycket mentalt för jag ser fram emot varje ny dag med glädje oavsett om jag åker till lägenheten i Hallstahammar eller är i vårt hus i Strömsholm!

Jag har entusiasmen, jag har drivet och tar en sak i taget och känner glädje i att göra just den saken just nu. Det är många enskilda moment som ska genomföras med allt från målning av väggarna till att klä sänggavel, måla möbler och få ihop allt till en harmonisk helhet. 

Alla såna moment kan ibland skapa stress inom mig för att jag börjar stapla dem på hög och inser att det kommer att ta tid innan jag är vid det där hägrande slutmålet.....och det är det här som är den största skillnaden mot förut.....jag har inte bråttom till det där slutmålet!

Jag VILL inte ens ha bråttom dit utan försöker suga ut allt det roliga i varje moment jag gör och det är faktiskt väldigt olikt mig :-)

Inser att jag den här sensommaren/hösten har lärt mig något nytt i att tänka och hantera mitt liv. Där jag inte hittade vägen i våras/somras har allt sånt nu ramlat på plats för att jag började tänka utanför ramarna med hur mitt liv och min relation till min make skulle se ut Att han sen kunde följa mig i det var avgörande för att vi skulle komma dit vi är nu.

Jag behöver extra stimulans den här tiden på året och ibland när jag går ner i energi och humör behöver jag dra mig tillbaka och vara bara med mig själv. Det är då tankarna kan vandra fritt och jag hittar tillbaka till kreativiteten och engagemanget som ger mig ny energi till att fortsätta gå framåt och där betyder lägenheten i Hallstahammar så mycket! 

Har aldrig tidigare så tydligt sett det terapeutiska i det, sett läkandet i det, men det gör jag nu......och egentligen borde jag ha förstått det redan då jag började tillbringa tid i äldsta sonens lägenhet i Västerås med alla promenader vid Mälarens stränder. 

Tankarna fick vandra, men jag inser nu att jag ändå styrde dem i en riktning där jag tyckte att jag borde hitta lösningar utan att förstå varför lösningarna inte infann sig.

Det var inte förrän jag verkligen lät tankarna vara fria som jag hörde vad de ville säga mig och när känslorna då ropade JAAAA så visste jag att jag var på rätt väg :-)

Idag har jag varit ute och gjort den sista krattningen av löv i trädgården, plockat in de sista vinteräpplena och pyntat lite på verandan. På onsdag verkar det som om det kommer snö på våra breddgrader och det är helt ok. Jag välkomnar vintern. Det har varit en fantastisk höst och jag tackar för den!

Varm kram till dig så här på söndagkvällen<3 

TACK för att du tittar in här och delar lite av din tid med mig!

Birgitta

Ugglor i skåpet

Tänker nu ganska ofta på det naprapaten sa till mig tidigt i våras då jag hade så ont i nacken och axlarna efter att ha suttit för många timmar vid symaskinen...."Om huvudet säger att du är 25 kommer kroppen att säga att du inte är det" :-)

Det har varit många timmar med roller och målarpensel i hand där i lägenheten i Hallstahammar. Det är 2,66 i takhöjd vilket betyder att jag måste jobba med armarna över huvudet när jag ska måla längst upp.....och många steg upp och ner för trappstegen blir det också. Kan väl säga att kroppen ibland har gruffsat lite, men än så länge håller den.

Rummet är nu helt färdigmålat och hallen är också snart klar så i fredags var vi och hämtade ett stort vitrinskåp som ska få sin plats vid väggen mot köket.

Jag fyndade verkligen det här skåpet eftersom den förra ägaren påbörjat en renovering av det, men inte gjort det färdigt. På bilden står underdel och överdel och idag höll det på att gå riktigt illa när två stora mattrullar ramlade över de glasade vitrinluckorna som stod i köket. Som tur var åkte de inte med i fallet för då hade nog glasen gått i tusen bitar. Så glad för det!

Det är egentligen väldigt fint med uggletapeten som bakgrund i vitrindelen och matchande färger på ytskikt och skåpsidor, men den färgen passar inte i min färgskala så det ska ändras till lite mer sobra färger.....och då var det ju bara bra att skåpet inte blivit tipptopp färdigt.

Stort är det i alla fall och kommer att svälja många saker både synligt och osynligt så jag ska nu börja varva väggmålning med skåpmålning :-)

KRAM

Birgitta
 

 

Lingon och blåbär

 Ibland går jag tillbaka här i bloggen och läser gamla inlägg.....och titta vad jag hittade

......en lite suddig bild på kökstapeten som fanns i lägenheten då sonen köpte den 2015 :-)

I början på 1990 talet hyrde vi ett soldattorp i Värmland och jag drömde då om att få fixa till det lilla köket och sätta upp den här bården som pricken över i. Tyckte den var såååå passande till ett gammalt kök med pärlspontspanel och vedspis!

Men, 2015 var den väldigt "ute" och sonen ville definitivt inte ha den i sitt kök :-)

Det var också ett sammelsurium av skåp högt och lågt som mäklaren lyfte fram som ett plus....."det kan aldrig bli för mycket förvaringsutrymmen"......och nej, det kanske det inte kan bli, men det här var varken praktiskt eller estetiskt tilltalande.

Spisen fungerade inte, knappt kyl och frys heller, bänkarna var för låga för sonens 180cm och vissa skåp var original sen huset bygges på 1950 talet medan andra var utbytta till billig nyproduktion. Vi tog beslutet att riva ut alltihop.

Sonen valde ett nytt kök i mörkt svartbrunt och jag ska fortsätta ta upp de mörkare nyanserna för lägenheten har ett ljust söderläge och klarar det.

Visar mäklarens bilder på köket för det är såååå rörigt i lägenheten just nu. Inte presentabelt här på bloggen :-)

Ha en fin dag!

Kram

Birgitta 

Måla, måla....

Nu kommer det att bli mycket lägenhetsrenovering här på bloggen för det är i lägenheten i Hallstahammar jag håller till nästan varje dag. Håller på och målar väggar.

Egentligen är det ju rätt kul att jag för 9 år sedan stod och målade de här väggarna vita då yngsta sonen köpte lägenheten av en gammal man som flyttade till äldreboende. 

Köket gjordes om helt och hållet och väggarna täcktes med renoveringstapet som målades. Rummets ljusblå melerade strukturtapet var i bra skick så sonen valde att behålla den och måla även den vit. 

Jag väljer också att behålla den där strukturtapeten för den är som en trolleritapet. Spelar nästan ingen roll hur slarvigt man spacklar gamla hål eller bitar som gått sönder i tapeten, det syns inte när man målar över det!  Perfekt för en som inte gillar att spackla-putsa, spackla-putsa (alltså jag i ett nötskal :-)! Dessutom gör den ganska enkla strukturen att ytan får liv utan att på något sätt bli dominant.

Jag är ingen "vit" person så alla väggarna ska nu istället målas i greige......alltså grå/beige. Det är en chansning att välja den färgen för den kan slå över i både lila, blått och grönt, men nu har jag målat två väggar i rummet och tycker det blir helt ok. Blir så mycket mjukare än det vita!

Solen målade solkatter på väggen och jag bjuder på ostylade bilder med både dammsugare och klätterstegar med :-)

Eftersom man ser direkt in i både kök och rum från hallen kommer alla väggar att få samma greiga färg, men en kortvägg i köket kommer att bli tapetserad med den här fina tapeten. Tror den kommer ge lite liv till den lugna, varma bas jag strävar efter.

Myspysfredag önskar jag just dig!

Kramar

Birgitta

Stolar

Var till PMU's second hand i Köping för att se om de hade ett köksbord till lägenheten i Hallstahammar. Hittade inget bord, men på väggen i ett hörn hängde 5 stolar som jag direkt drogs till.....och jag vet varför jag gjorde det.....de har kryss i ryggstödet.

Vet inte vad det är med mig och kryss i alla dess former, men något är det :-) 

Det fanns fem stolar, men de hängde så högt så jag såg inte riktigt skicket på dem.....inte priset heller. Frågade en man som jobbade där om han kunde plocka ner en stol åt mig och det gjorde han gärna.

Inget fel på skicket.....inte heller på priset!

Lite nötta i färgen och ganska smutsiga, men annars stabila och bra. Det slutade med hela bilen full av stolar :-) 

De kommer att passa perfekt i köket när jag bättrat på färgen och klätt sitsarna med lite mjuk stoppning och tyg......och nu har jag kommit på att jag kanske inte alls behöver köpa något bord för vi har två månbord att sätta ihop till ett runt bord. 

Då ryker i och för sig blombordet vid fönstret i gästrummet där den ena halvan står, men jag hittar säkert på något annat där.

Var till lägenheten igår och spacklade igen hålen i väggarna så snart kan jag börja måla. Yeeeeiiiii!

Kram till er alla!

Birgitta

Sunlight

 

Tror att ni nu vet vad det är för ett gemensamt projekt/objekt vi skaffat oss maken och jag :-) JAAAA, en husbil!!!

Ända sedan vi för fyra år sedan kajkade runt på Nya Zeeland i en liten campervan i tre veckor har vi funderat på att köpa husbil. Jag verkligen älskade att "ha huset med mig" med matlagningsmöjligheter, toa och dusch.....men vi har hela tiden sagt att vi måste sälja Dalagården först för vi vill kunna vara fria att åka när vi vill, vart vi vill, utan att ha gårdens omvårdnad  som ett dåligt samvete hängandes över oss.

Och....nu är ju gården överlämnad till nya entusiastiska ägare :-)

 Vi har under åren varit flera vändor till närliggande Tumbo som säljer husbilar av alla de slag för att känna oss för. Det finns ju massor av modeller i olika prisklasser och med olika utföranden både exteriört och interiört att välja på! 

Vi landade i att vi ville ha en liten smidig husbil, hyfsat ny och fräsch utan allt för många rullade mil så maken har haft ögonen öppna efter något sånt alternativ och hittade en nyinkommen bil i Kristinehamn som han ville att vi skulle åka och kika på.

Jag nappade direkt på att åka och titta.....så vi åkte till Husbilslandet i Kristinehamn som en liten spännande dagsutflykt.....och hittade "vår" bil. Bara det att det kändes som helt fel tid att köpa husbil i mitten av oktober.....

Vi hade en supertrevlig försäljare som svarade på alla våra frågor, försåg oss med nyckel för att provköra och frågade vad vi tyckte. 

På våra funderingar om fel tid för husbilsköp föreslog han att vi skulle betala en handpenning nu och så får bilen stå kvar hos dem till typ slutet av mars. Då servar de den, gör en rekonditionering så den är helt fräsch och klar för sommarens äventyr när vi betalar det sista och hämtar den nästa år.

Vi tittade på varandra, tänkte "Är vi riktigt kloka nu?!", och sa "Vi kör på det!" :-)

Så.....vi har ett stycke "Sunlight T58" som väntar på oss nästa vår och vi har redan så många planer på vart den här bilen ska få ta oss! Det är så det ilar i magen av lycka nu när jag skriver det här inlägget.

Vara kreativ i lägenheten under vintern och sen ut och fara nästa vår/sommar/höst. Åh, vad jag ser fram emot både det första och det andra.....och det bästa av allt är att jag får göra det tillsammans med mannen vid min sida! Vi tänker att vi måste ta vara på vår tid så länge vi är friska och pigga och har varandra.....precis det jag, och han, har saknat under det år som gått!

Önskar er alla en fin allhelgonahelg!

KRAM

Birgitta

 

Promenad och tankar

Följ med mig på en promenad till Strömsholm kanal i det vackra oktobervädret så ska jag berätta lite om mina tankar inför att köpa en egen liten lägenhet i Hallstahammar.....

Det är inte så att jag känner att jag måste förklara något, men jag har märkt att jag fått lite undrande blickar när jag berättar att jag ska köpa en egen lägenhet. Som att det automatiskt väcker tanken "Jaha, ska du/ni skiljas?".

Det är som att det är lite svårt för andra att greppa att min make och jag inte kommer att skiljas, att vi är överens om att det här är något värt att prova för oss och att det inte på något sätt känns negativt utan tvärt om väldigt spännande.

Jag är ingen dumdristig och obetänksam person. Det jag gör är för det mesta väl genomtänkt och just det här beslutet grundar sig i min och min makes olikheter.....till viss del också i våra likheter......och balansen där emellan :-)

Genom åren har jag sökt förändring genom att gå utbildningar, byta jobb, skaffa nya intressen, nya vänner och jag har startat det ena renoveringsprojektet efter det andra. Min älskade make har alltid stöttat mig i det jag velat göra och sagt "Mår du bra så mår jag bra"......och inför renoveringar där jag velat göra någon speciell lösning har han sagt "Rita upp hur du tänker så får vi se hur vi kan lösa det". 

Han har inte samma behov av förändring som jag har och inte samma rastlösa längtan efter att det ska hända nya saker. Där är vi olika. Vi är lika i att ha behov av egen tid fast på olika sätt och jag vet att det genom åren ibland varit jobbigt för honom när mina projekt inkluderat mycket av hans engagemang, hans tid och hjälp för att kunna färdigställas när han egentligen har velat göra något helt annat.

Jag har funderat mycket på hur vi ska hitta balansen i våra olika sätt att vara och känner nu att jag måste bli bättre på att ha en egen tillvaro utan att belasta honom.....så det här är ett sätt att se om vi kan hitta den balansen och må bra i det. Tänker att vi inte kan veta förrän vi har provat. Vi tänker också båda två att vi kör på det här just nu och om det fram över inte längre känns rätt så säljer vi lägenheten igen. Ingenting är statiskt eller för evigt.

Vi kommer fortfarande vara gifta, ha samma adress och ett gemensamt liv så där förändras inget. Det verkar annars finnas ett behov av att stoppa in relationer i fack som sambos, särbos, mambos, enbos......

Vårt hus i Strömsholm kräver lite mer jobb nästa vår/sommar i form av grus på infarten, lite mer snickrande på verandan, målning av fönster......och trädgården, men jag kommer inte att starta några nya projekt utan mer rikta in mig på att rensa bland saker och avsluta påbörjade projekt och det känns bra så.

Kreativiteten som bubblar inom mig nu lägger jag på lägenheten i Hallstahammar :-)

Dessutom har vi, maken och jag, redan skaffat oss något helt annat gemensamt att se fram emot. 

Häng med i nästa inlägg så ska jag berätta om det också! 

KRAM

Birgitta