God doft eller odör?

Jag älskar "mjuka" växter. Sådana med tunna blad som man aldrig får glömma bort att vattna.
Inte helt optimalt för mig som inte är speciellt flitig med att springa runt med vattenkannan :-)

Om jag köper någon sådan växt, som jag bara faller för sådär med hjärtat, måste jag placera dem så jag hela tiden ser dem och så är fallet med de vippjasminer jag köpte i måndags

Jag dras till deras gracila växtsätt med de slingrande rankorna och jag bara älskar dem när de är fulla med ljust rosa/vita avlånga blomknoppar!
Det hjälpte inte ett dugg att jag förnuftigt försökte resonera med mig själv om att jag förmodligen kommer att ha ihjäl dem på nolltid. Förnuftet svarade "Ja men njut då av dem så länge de varar!" :-)

I morse önskade jag nästan att de skulle tvärdö, eller så funderade jag på att kasta ut dem, eller knipsa bort alla blommor. För gissa om det "stinker", ända upp på övervåningen!

De fullt utslagna blommorna luktar verkligen starkt och hur mycket jag än älskar de här jasminernas växtsätt så har jag svårt att stå ut med doften.
Om jag bara hade köpt en, men jag köpte ju två som står i vårt köksfönster och de är verkligen proppfulla med blommor!

Än så länge får de vara som de är, men just nu slits jag mellan att försöka njuta av dem samtidigt som jag bara vill att den där starka doften ska försvinna. Får se vilket som segrar....det estetiska eller det praktiska.