Diverse

Nu har jag, och en bild på vårt hem, figurerat i Västmanlands Nyheter!
Jag har inte sett pappersversionen, bara läst på nätet, så jag vet inte om presentationen är annorlunda i tidningsversionen.
Klicka här så får du se http://vastmanlandsnyheter.se/2012/10/jag-ska-gora-en-sanggavel-av-en-gammal-dorr/

Bosse hade ingen aning om att han ska få en dörr som sänggavel :-), men å andra sidan brukar han inte alltid lyssna så där jätte noga när jag pluddrar på om alla mina funderingar och planer när det gäller inredning...och alla mina planer blir heller inte verklighet. Kanske därför han inte lyssnar...förrän det är dags att förverkliga något och jag behöver hans hjälp.

Vårt sovrum är det sista rummet på övervåningen som (jag tycker) behöver åtgärdas och jag vet precis hur jag skulle vilja ha det...men det är en liiiten bit mellan tanke och handling. Måste samla kraft för att orka kavla upp ärmarna och sätta igång :-)

Det har varit en riktigt regnig dag idag. Jag var förvånad över att det ändå kom kunder till butiken. Hade jag fått välja hade jag nog kurat inne.
Nu när vår tavelutställning är borta har vi återtagit vårt tillverkningsrum och gör nu tavlor av annat snitt än oljemålningar...som nyckeltavlor

Vi försöker att göra ett inlägg om vad som händer i butiken varje dag mellan tisdag-fredag på vår Facebook sida. Vi är jätteglada för alla som har hittat oss där, som gillar oss och kommenterar det vi lägger ut. Det är finurligt med allt man kan göra på nätet och alla kontakter man får den vägen!
Vill du också följa oss, eller bara titta in kan du klicka här http://www.facebook.com/pages/Butik-Vitt-och-Brett/491722567507374?ref=ts

Det här blev ett lite hattigt inlägg och lite svårt är det att skriva eftersom Rocky (vår taxherre) ligger på min högra arm och han verkar tycka att det är helt okej att hans huvud far hit och dit medan jag försöker nå tangenterna :-)

Nåja, det kanske ändå är dags att avsluta den här dagen och pallra sig i säng.
Jag tar nog sovmorgon i morgon. Bosse och Rocky drar till skogs i ottan och då brukar det bli härligt tyst och lugnt i huset...myyyysigt!

Orange

Idag tänkte jag på hur mörkt det börjar bli på kvällarna....och mörkare kommer det att bli!

Jag är inget stort fan av hösten även om jag kan njuta av dagar med sol, hög klar höstluft och naturens vackra färger, men det är just det där med solen...eller avsaknaden av ljuset...som jag inte tycker om.

För att klara det här mörkret försöker jag omge mig med sådant som påverkar mig positivt och när jag var till blomstergrossisten i måndags föll jag för en riktigt orange mini calandiva

...den gör mig glad! Så nu har jag tillverkat små samplanteringar där den ingår.

Jag har använt mig av återvinningskonceptet...gamla kaffekoppar, tekoppar och efterrättsglas...men också några nya krukor blev dekorerade.
Ett härligt ullband slank också med från grossisten, perfekt till de små grupperna!

Vit vacker kaffekopp med guldkant och präglat mönster, calandiva, ullband, sisal, lite spetsband och en rosnål....skulle jag lätt kunna ge bort till en vän :-)

...eller en tekopp

...som kompletterats med en jättesöt fredskalla.

Pokalkrukan i polymaterial passar också i orange skrud

Den fick svarta snören och en glittrande nål till ullbandet

Det var så kul att skapa nytt och skylta om så jag brydde mig inte speciellt mycket om att regnet skvalade ner utanför butiken och när det blev mörkare lyste blommorna än mer i spotlightens sken.
Så... min dag (och också några kunders dag) förgylldes verkligen av en härligt blommande orange calandiva!

Hallå!

Visst är det härligt att ha goda grannar där man bor?!
Sådana där grannar som man kan springa över till när sockret tar slut mitt upp i saft och syltning, eller som vattnar blommorna och håller koll på huset när man är bortrest, som alltid stannar och byter några ord när man möts....eller som låter mig ta bilder på deras telefon (va?! :-))
Ja, för vi har äntligen fått ordning på telefonin i butiken!!!...det tog ju "bara" sisådär 5 veckor!
När jag ville lägga ut om det på vår facebook sida för butiken var det ju inge kul att ta kort på den moderna Gigaset telefonen som jag köpte....så jag gick till grannen...för där finns det en fiiiin telefon :-)

 ...en riktigt gammal LM Ericsson med kopplingsdosa och allt

Det var nog inte vilken familj som helst som hade en sådan här telefon när 1900 talet var ungt.
Den är så härlig!!

Ser framför mig de där gamla svart/vita svenska filmerna då det skrällde i ringsignalen på telefonen och någon brukspatron svarar i luren...Hallå!

Fascinerande att någon ens kommit på tanken att utveckla något som telefoni och tänk så mycket som hänt sedan den här apparaten såg dagens ljus!
Nu har vi IP telefoni och ett eget nummer till butiken. Till och med kortterminalen är på plats så vi behöver inte längre be kunderna besöka bankomaten. Det känns riktigt bra!
Däremot förstår jag inte hur vi kan få en kortterminal som är programmerad med "Butik Vitt och"...för så står det på kvittot jag ska lämna till kunden och så står det att vi finns på "Barnängsgata" vilket lämnar lite mer att önska.
Jag får väl lyfta på vår fungerande IP telefon och ringa levererande kortterminal företag och fråga vad de tycker om saken....suck!

Vi har också fått Västmanlands Nyheter levererad i vår postlåda och jag var full av nyfikenhet när jag bläddrade igenom den för att få se vad de gjort för reportage efter det att de var hos oss i måndags.
Måste säga att jag var lite förvånad när jag noga bläddrat igenom tidningen 2 gånger och inte hittat en enda bild, eller skriven rad om det, men så var det, varför vet jag inte.
Så jag kan inte delge er ett endaste dugg om det och nu är det hög tid att hoppa i säng, klockan har passerat midnatt.
Godnatt!

Utanför dörren

Det första man möts av då man kommer till oss är det här

Vi har en grusad garageinfart in mot huset och tidigare stod det en jätteidegran på den här platsen mellan entrédörr och garageport. Den dog bitvis efter de där kalla snörika vintrarna vi hade och vi bestämde oss för att ta bort den.
Det blev kalt och tomt efter den....ett tag...sedan tyckte jag det var mycket roligare att göra olika stilleben efter årstid istället för att ha samma gröna buske sommar som vinter.

När Alexander och jag var till vår Dalagård passade vi på att ta med oss stora gran kvistar, mossa, lav och en gran på rot från vår egen lilla skog och när vi kom hem rök de sista sommarblommorna ur de grå krukorna.
Istället planterade jag ner granen (eller granarna, för det är tre stycken som sitter ihop), vit perenn ljung och plättar i luften.
Vi plockade med oss en hel del rostiga föremål också så en liten hebe hamnade, tillsammans med lav och mossa, i en rostig skopa

....och den rostiga behållaren för olja är såååå charmig....tycker jag :-)

En gammal spade står tillsammans med en stege som jag räddade från att hamna på återvinningen och så den här rostiga "vad det nu har varit till för något" som jag blandade mossa och lav i

....effektfullt!

På sidan av dörren hänger den stora kransen jag köpte för några år sedan och som jag tycker sååå mycket om.

Den har dekorerats med ett par gamla skridskor som jag fått av vår granne. Hon har åkt på dem när hon var liten.
Jag fick ett par till som har varit hennes mammas....och båda paren är gjorda i Eskilstuna. Rariteter....för mig!

Nedanför kransen har vi en inbyggd bänk som också är pyntad med höstfägring. Den planteringen har jag fått av makens systrar som en "Lycka till med butiken" present...passar perfekt!

Den samsas med ett älghorn som Rocky hittade i skogen och en zinklykta

Plättarna i luften har växt sig frodiga

.... hoppas de klarar sig ett tag till! Jag täcker dem på nätterna när det kryper neråt nollan.

Jag blir glad varje gång jag kommer hem och ser allt det här!!
Jag känner mig rik på gamla saker med en historia att berätta och njuter av färgerna som naturens växter bjuder på.
Saker som en del ser som skräp ger mig glädje långt in i hjärteroten...tänk att jag fått förmånen att förvalta just det här!!

Äppelpaj

Vi har haft fint besök idag!
Västmanlands Nyheter var hos oss för att göra ett "hemma hos" reportage.

När de ringde var det ungefär som när någon ringer och säger "Hej, är ni hemma? Vi tittar in en sväng om en timme" PANIK!!! Fort undan med disken, pappershögarna, alla kringspridda kläder och skor, snabbtvätt av badrum....och så stänga alla dörrar där man inte vill att någon "obehörig" ska titta in!
Fast...nu hade jag 3 veckor på mig...och det var tur det. Att omvandla ett hus som varit lager och tillverkningslokal och aldrig riktigt återställts efter det, till att bli ett hus som man stolt är beredd att visa upp krävde verkligen de 3 veckorna!
Varenda ledig minut har jag städat, ställt i ordning, stylat. Alexander och jag har varit och hämtat saker från Dalarna och jag har fått hjälp av Bosse med allehanda småprojekt.
På nätterna, när jag borde ha sovit, snurrade tankarna...ska jag ha de krukorna där? Kanske det passar bättre med några gamla böcker? Det fattas något på den väggen, undrar om den grå ramen passar där?

Det har varit väldigt, väldigt roligt, även om det har känts stressigt emellanåt också, och det är nog bra att ha en deadline så man ger sig någon gång, annars kan jag plocka huuuur länge som helst med sådant där smådutt!
Så....nu har vi ett städat och stylat hus. Fast jag kommer INTE att släppa in någon i garaget....det är just nu det där utrymmet som härbärgerar allt som jag inte ville visa upp för Västmanlands Nyheter :-) Det får jag ta itu med en annan dag.
Reportaget kommer ut på torsdag...det ska bli jättespännande att få se det!

Men...det här inlägget har ju äppelpaj som rubrik och precis när de kom från Västmanlands Nyheter så satte jag in en äppelpaj i ugnen....ville ju ha något gott att bjuda på!
Världens godaste äppelpaj heter den och den är verkligen jättegod

Jag serverade den på mitt finaste efterrättsporslin från Gefleporslin och hällde vaniljsåsen i den tillhörande kannan som jag ropade in på auktion för länge sedan

Jag betalade mer än jag tänkt för den. Det satt två damer framför mig som ropade in det mesta av det finaste porslinet....men den här kannan ville jag ha...och som synes så fick jag den också även om jag fick håva upp några tior mer än min maxgräns (jag har alltid en sådan när jag går på auktion, det är så lätt att betala för mycket annars).

Jag lagar sällan tillkrånglad mat och jag är ingen person som gillar att baka, men den här pajen har jag gjort många gånger sedan jag hittade receptet och jag delar gärna med mig av det

VÄRLDENS GODASTE ÄPPELSMULPAJ    6 personer

800 g äpplen
1 tsk kanel
2 tsk socker
1 krm flingsalt

SMUL
125 g kallt smör
2 dl vetemjöl
1 dl havregryn
1 1/2 dl socker
1 1/2 tsk flingsalt

Sätt ugnen på 225 gr.
Skala och kärna ur äpplena. Skär dem i mindre bitar.
Blanda smör, mjöl o havregryn till en smulig massa. Blanda i socker och flingsalt. (Jag kör alltihop i assistent, det fungerar också)
Blanda äpplena med kanel, socker och flingsalt i en form som är ca 28 cm i diameter.
Fördela smulorna över äpplena och grädda i mitten av ugnen 20-25 min.
Servera med vispad grädde, vaniljsås eller glass

Mmmmm....tror jag ska ta en bit med maken som nyss kom hem från första dagens älgjakt...och jaaa, det ska vara salt i...det är flingsaltet som är pricken över i!!!

Design

Gamla vackra träbrädor sätter igång den kreativa designern i mig, men jag har noll tålamod när det gäller att snickra.
Det har sin naturliga förklaring i att jag inte har den kunskap som krävs för att det ska bli en bra slutprodukt och jag har heller inte tålamod att lära mig....så snickrandet överlåter jag gärna till andra som kan och tycker att sådant är roligt.

Som tur är så har jag hittat en person som gärna åtar sig att använda vårt gamla virke från Dalarna och omvandla det till vackra saker efter mina idéer.
Det är inte alla med snickeri som vill det eftersom de är rädda om sina maskiner och jag kan aldrig garantera att det inte finns någon dold spik i en bräda.

Vår äldsta son hade en spegelvägg i lägenheten han köpte för några år sedan. Typiskt IKEA med likadana speglar på rad. Den ville han inte ha kvar så "återvinningsmamma" tog hand om speglarna, placerade dem i garaget...och där blev de ståendes..fram tills vi startade butiken.
Nu hänger de återigen på väggen, med ny ram, i Butik Vitt och Brett

Våra gamla pardörrar speglar sig i det nyputsade glaset som är omringat av gamla brädor från Dalarna omgjorda till spegelram av min snickarkontakt.
Han var lite tveksam över den (som han tyckte) överdimensionerade ramen, men när jag strukit den tunt vit och hängt på min "logga" i form av en rostig metallbricka, en zinkbricka och ett hänge så medgav han att det blev en annorlunda spegel.
Jag tycker inte bara att den är annorlunda utan dessutom väldigt vacker på sitt egna robusta sätt!

Alla kanske inte har plats för en så stor spegel så jag beställde mindre speglar också....och de är om möjligt ännu charmigare än den stora

....och alla är unika. Det är brädorna som bestämmer tjocklek och struktur, ingen är den andra lik.

En stor spegel har redan fått ett nytt hem och köparen säger att hon fått en spegel med själ...ett riktigt gott betyg för en spegel från vår butik!

Mera rost

I våras fick jag en stor härva rostig taggtråd som har legat ute under många år och verkligen blivit gnagd på av väder och vind

Tycker den är så vacker som den är.....men det har väl känts liiiite udda att ha den liggandes som en prydnad på vår garageinfart :-) Det var väl heller inte tänkt att den skulle ligga där så länge, men det är ju så mycket jag vill hinna göra och tiden springer verkligen iväg!!!!

Nu har jag i alla fall börjat nysta upp en del av den där taggtråden och köpt hem av de här fina ljushållarna som vi har i butiken

Vi har dem både för kronljus och för värmeljus och jag valde dem för värmeljus.
De passar väldigt bra till taggtråd...och den kombinationen var precis vad jag hade tänkt att komponera något av!

Med Alexanders hjälp lindade jag två kransar av taggtråden....en större och en mindre.
Vi stod i butiken och gjorde det.
Många tycker det är roligt att se när man tillverkar något och den där taggtråden skapade nyfikenhet....och en del förundran....och några rynkade pannor :-)

Med Bosses hjälp satte jag sedan kedjor mellan kransarna, fäste på ljushållarna och hängde upp det hela ovanför vårt matbord

Voalá....en riktigt stickig takkrona!

Den rostiga kedjan i mitten kommer från vår Dalagård och den har ett litet lås som smycke.
Det fanns ingen nyckel, men jag hade en liten, liten söt sådan i mina gömmor. Den fick hänga med låset

 .....jag tycker om sådana här små detaljer. De är som pricken över i!

Den här kronan var ett experiment. Nu när jag ser att det fungerar ska vi göra ett par kronor till butiken också, en som är lika stor som den här och en lite mindre.

Alexander tittar på mig med ett snett, lite överseende, leende ibland när han tycker att min fantasi skenar väg lite för mycket, men då och då medger han att mina idéer kanske inte var så dumma.
Den här ljuskronan fick ett godkännande av honom!....så kanske det finns fler än jag som har en förkärlek för rostig, rustik charm även om jag vet att Alexander INTE skulle hänga upp en sådan krona i sitt rum :-)
Det gör inget....jag vet ju också att smaken är som baken....delad....så jag fortsätter att låta fantasin skena iväg!