Ibland blir jag lite less på mig själv med mitt "Hur svårt kan det vara?!", men jag låter inte det stoppa mig.....tydligen :-)
Sonen, som sålde sin lägenhet till mig, hade en svart sängkappa till den säng jag fick överta. Den hade blivit solblekt och var en aning för kort.....så jag tänkte "jag använder den gamla sängkappan och syr på en ny kant". Lätt som en plätt tyckte jag ända tills jag skulle försöka få ihop allt det här tyget till en helhet!
Köpte för många år sedan ett par superbilliga bruna tjocka bomullsgardiner. De blev liggandes för de var för korta för att passa som gardiner i vårt hus.....men nu passade de perfekt till en kant på sängkappan.
Tog fram saxen, klippte en längd i två delar, sydde ihop kortsidorna, gjorde vikningar på långsidan och i hörnen likadant som på den gamla sängkappan, nålade ihop allt. Försökte sen sy raka sömmar utan att få dubbelvikt tyg under. Fick verkligen hålla tungan rätt i munnen, men efter mycket möda och med kinder glödande av koncentration fick jag ihop allt :-)
Nu satt jag hemma i vårt hus och sydde och måttade på ett ungefär på sängen i gästrummet, men den är lägre än sängen i lägenheten så jag visste ändå inte om det skulle bli bra.....men titta, titta, det passar perfekt :-)
Ska bara rätta till det närmaste hörnet för jag ser att det hänger ner lite för mycket på bilden......men det är en ren bagatell i sammanhanget!
Fick i veckan ett mörkbrunt sammetstyg av vännen som har loppisen i Fjärdhundra så nu kan jag klä om sänggaveln för den är också solblekt, och så börjar jag få nog av svart :-)
Bävar lite för det för jag kommer ihåg att det inte var så lätt att tillverka den här gaveln med spånskiva, skumgummi, knappar, veck och tyg, men fick jag ihop sängkappan ska jag väl få ihop den där gaveln också.....hoppas jag.....
Ha en jättefin söndag och KRAM till er alla!
Birgitta