lördag 4 augusti 2018

Snart färdigt!

Nu går det seeeeegt med vår fasadrenovering.
Både maken och jag är less på att såga, måla och banka upp brädor på ytterväggarna på vårt hus.....men nu är vi på sluttampen och kan börja tänka "det här är sista gången....." :-)
Vi håller till på husets baksida som är mot norr så ett plus är att vi slipper solen som fortfarande kan gassa från klarblå himmel även om det känns att det nu är lite friskare i luften än tidigare.
Vi har konstaterat att det har kommit EN regnskur på varje sida av huset vi har jobbat på från mitten av maj till början av juli, men den här sidan har fått en liten skur då och då när molnen hopat sig och åskan mullrat.
Nu gör inte det ett endaste dugg för all panel är uppsatt och vi håller på med de sista läkten och eftersom vi fått hjälp med vattningen av grödorna från vädergudarna har vi också unnat oss att åka iväg och uppleva något annat än falurödfärg, målarpensel, kap och spikpistol.
I veckan har vi varit en sväng till Dalarna vilket jag ska berätta om nästa gång.....och nästa vecka väntar några härliga dagar i Värmland. 
Vi behöver verkligen lite äventyr efter den här sommarens slit!!!
Ändå känns det så bra att vi snart har det här jobbet bakom oss!
Vi som från början sa att vi var glada om vi kunde få två sidor klara den här sommaren är snart klara med HELA huset.
Vårt hus har fått nya fina kläder och ser nu ut som det säkert såg ut då det var nybyggt för snart 100 år sedan. Samma stil på panelen och målad med slamfärg i falurött precis som då.
Måste säga att det känns väldigt bra :-)

Kram
Birgitta

2 kommentarer:

  1. Vad duktiga Ni har varit som har jobbat och slitit i denna fruktansvärt varma sommar.../Lilla gummann

    SvaraRadera
    Svar
    1. I maj var vi så tacksamma för den fina starten på våren så rivande och uppbyggnad gick som en dans (ska tilläggas att det var maken som slet för glatta livet medan jag var på jobbet!).....men när vi höll på på södersidan nu i juli gällde det att dricka vatten, vila på gräsmattan mellan varven och se varje moment som en seger. Nu är det segt för att vi helst skulle ha velat vara klara och mest ser det återstående jobbet som en straffkommendering, men vi kommer att klara det också :-)
      Kram
      Birgitta

      Radera