söndag 13 augusti 2017

Det snurrar

Min mamma påstår att jag är "lite" kräsen när det gäller saker.
Det där "lite" lägger hon säkert till för att det inte ska låta för negativt :-)
Inte för att hon tycker det är något negativt med att vara kräsen utan i det här fallet handlar det om att hon tycker det är svårt att ge mig presenter om hon inte vet precis vad det är jag vill ha.
Därför brukar hon för det mesta köpa ett vackert kort och lägga i en peng som jag kan handla något för själv när jag fyller år, eller som tomten kan ta med sig i sin säck :-)

Det vackra kortet jag fick när jag fyllde år i juni gömde också den där pengen och jag visste precis vad jag ville köpa för den....
......en stooooor rostig vindsnurra!
Jag såg den i en handelsträdgård redan innan min födelsedag och föll som en fura.
Den var inte speciellt billig så jag unnade mig inte att köpa den då, men med det här bidraget tvekade jag inte en sekund att inhandla den :-)

Vi har ganska många rostiga saker i vår trädgård så vindsnurran är i gott sällskap.
Den lilla sälgen är planterat i en rostig tunna i mitten av pallkragsformationen i vår odlingsdel, men det syns inte för grenarna har brett ut sig långt ut i gruset. 
Snurran är hög, roterar väldigt lätt och svänger fort i vinden samtidigt som den vajar lätt på sitt spänstiga armeringsjärnsfäste. 
En trädgårdsprydnad helt i min stil! 
Vet inte varför, men det rostiga har en speciell plats i mitt hjärta.
Jag gräver ner gamla rostiga hinkar utan botten och planterar kryddor där i.....som mynta som behöver begränsas för att inte komma upp ööööööverallt!
De rostiga halvhjulen kommer från vår Dalagård och pryder nu sidan av en pallkrage.  Jag har många gånger undrat vad de har använts till.
Det är inte ett helt hjul som gått av utan de är formade på det här sättet....som två halvor
.......och det vackra stora vagnshjulet som får stå i skydd av gråpäronträdets tjocka stam fick jag överta när blomsteraffären jag en gång jobbade i skulle tömmas och säljas. Jag fick till och med två såna här hjul, men det andra huserar än så länge i Dalarna.
Jag har känt känslan många gånger förut och känner den också nu....tacksamheten över den skatt vi fick förvalta genom gården i Dalarna där allt var kvarlämnat sedan flera hundra år tillbaka i tiden. Kanske inga rariteter, men en enorm källa att ösa ur för mig som älskar såna här gamla bruksföremål.
Att de är rostiga och märkta av tidens tand ser jag enbart som ett plus!
Vem kan liksom motstå en rostig gammal skottkärra som är tung som ett aber att köra, men passar utmärkt att plantera en svällande pumpaplanta i?! 
Inte jag i alla fall :-D

KRAM
Birgitta



6 kommentarer:

  1. Tack för att du delar med dej av allt det vackra du omger dej med! Jag tittar ofta in här men eftersom jag själv så gott som har lagt ner min blogg blir det inte att jag skriver någon kommentar. Jag känner det som om jag tjuvkikar. Nej, varför ska jag göra det, nu vet du att jag ofta kikar in och jag hoppas du gillar att det äntligen blev ett livstecken från mej som bara instagrammar nuförtiden!
    Kram från Finas mammis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart att det är jätteroligt att få några rader från dig!.....och klart att du inte "tjuvkikar" bara för att du inte lämnar någon kommentar!!!!
      Jag ser ju att siffrorna på antal besök här på bloggen tickar på och jag vet att många använder sin telefon när de surfar runt och att det kan vara lite bökigare då att lämna en kommentar.
      Instagram har jag funderat på.....inte för att jag tror jag kommer att använda ett sånt konto för att själv förmedla mig på....mer då för att följa alla mina "favoriter" som lämnat bloggvärlden och gått över till Instagram.
      Jag är än så länge nöjd med att blogga, men man ska aldrig säga aldrig. Kanske jag en dag upptäcker tjusningen med Instagram jag också :-)
      Nu vet jag att du är en siffra på min besöksmätare och du är såååå välkommen närhelst du kikar in här!
      Varm kram till dig!
      Birgitta

      Radera
  2. Ursnyggt! Jag förstår att du föll för den vackra snurran!!! Jag älskar också det rostiga och patinerade. Finns många skatter gömda i uthus och bodar. Vi har ett torp där såväl uthus som mark (!) var utmärkta skattletarställen. Snyggt som alltid hos dig!
    Skorpan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja....det är inte bara i uthusen man hittar saker på gamla gårdar! Förr lastade man ju inte bilen eller släpkärran och åkte till återbruket. Nä, då grävde man ner det man inte längre behövde i marken....eller som på vår gård....bara kastade det bakom knuten och lät naturen ta hand om det.
      Jag brukar skoja om att det är väldigt god jordmån för metallkapsyler och ölburksringar på vår Dalagård för vart man än gräver så nog sjutton kommer det upp något av det....eller gamla strumpor, trasiga skor, korvpaket, glasburkar, rostiga konservburkar och allt möjligt annat skrot.....men jag har också hittat hela, fina små apoteksflaskor, vackra cykeldetaljer, madrassfjädrar och gamla strykjärn :-)
      I vår trädgård här hemma kanske jag en dag hittar nergrävda kakelugnsdelar för damen som sålde huset till oss tror att de två kakelugnarna som funnits i huset bara grävdes ner då de revs ut för många år sedan. Så synd!.....men så kunde det vara.
      Kram till dig Skorpan!
      Birgitta

      Radera
  3. Underbart med rostiga saker!!! Och gamla hjul kan aldrig bli fel.../Lilla gummann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det härligt med gamla saker! Det vet ju du som har dina skatter på din egen gård :-)
      Kram till dig!
      Birgitta

      Radera