fredag 25 augusti 2017

En gammal porslinsburk

Jag älskar verkligen att gå på loppis!
Man vet ju liksom aldrig vad man kan hitta för skatter. Det är lika spännande varje gång :-)
Sen har jag känt mig lite ambivalent.
Vad gör jag om jag ser en sak som bara ropar "Ta med mig hem!" när jag vet att jag redan har alldeles för många saker?!
Där har jag bestämt mig för att ta den enkla vägen......om priset är det rätta köper jag.....man kan alltid ta bort något annat :-D

Fast jag har blivit väldigt kräsen när det gäller saker och även om jag älskar att slinka in på loppis är det ändå inte så ofta jag gör det.
En enda sak har jag köpt i sommar och det är den här gamla porslinsburken
Den saknar sitt lock men är annars hel och fin och med en prismärkning på 20 kr var det inget att fundera över!
Nu står den på hyllan jag köpt på loppis för många år sedan tillsammans med ett fönster från vår Dalagård.
Hyllan kändes lite "pinnig" så den fick en gammal profilerad bräda som kant mellan hyllstöden och alltihop målades vitt.
Med två gamla dubbelkrokar blev den en perfekt handdukshängare i köket!

Det gamla fönstret saknade ett glas så för många år sedan skrev jag ner några tänkvärda ord och fäste i det glaslösa hålet
Texten påminner mig om att om jag är nöjd med mina val i livet behöver jag inte förändra utan bara tuffa på
Känner jag däremot ett missnöje måste jag fundera på hur jag kan förändra för att bli nöjd. 
Mina val hänger på mig.......och ibland kan det vara så enkelt att jag bara behöver förändra min inställning till saker och ting!

Önskar er alla en fin helg!
Kram
Birgitta

fredag 18 augusti 2017

Spaljé

I år har vi inte lagt så stort fokus på vår trädgård......annat än att jag fyllt alla odlingsdelar med grödor att skörda av......men en spaljé har vi byggt till en björnbärsplanta jag köpte till mig själv som en födelsedagsblomma :-)
Spaljén kompletterar den portal vi byggde för två år sedan med den skillnaden att jag då köpte färdiga spaljéer som nu tyvärr har utgått ur Nelson gardens sortiment så vi var tvungna att tillverka allt den här gången för att det skulle bli kraftigt nog......och det gick ju riktigt bra fast det blev lite mer jobb än vi tänkt. 
Så här såg portalen ut, då för två år sedan, innan den var riktigt klar.
Jag såg framför mig hur en klematis med en sky av vita blommor skulle möta en New Dawn ros med blekrosa blommor på den här portalen......meeeen växterna vill inte alltid som jag vill!
Så här ser det ut nu.
Klematisen växer så det knakar men vill inte klättra åt vänster utan kastar sig med långa spänstiga grenar över växthuset till höger. Jag har haft fullt sjå i sommar med att binda upp den för att den åtminstone ska hålla sig på sin spaljé!
Rosen däremot trivs inte alls.
Den började växa bra, men frös ner första vintern trots att jag täckte den med massor av löv. Den tog ny fart förra sommaren och frös igen i vintras och nu verkar det som om den inte riktigt orkar repa sig efter den här kalla våren och torra sommaren.
Några tappra grenar letar sig uppåt och en liten rosenknopp har blommat.....men nej, det ser inte ut som i mina drömmar!
Tror att jag ger det hela en sista chans nästa sommar med bra gödning och vattning av rosen. Tar den sig inte då får jag ersätta den med något annat.
Här har jag tänkt att allt ska bindas ihop med ett staket på båda sidor av den nya spaljén fram till portalen där på höger sida så att odlingsdelen liksom bildar ett eget rum i trädgården, men jag har ingen riktigt klar bild av hur det ska se ut så det projektet får vila under vintern.
Allt utomhus ska snart få vila.
Jag, som är en utpräglad vår och sommarmänniska som alltid längtar till den ljusa varma delen på året, ser faktiskt i år fram emot hösten då vi kan kura inne lite mer.
Ser fram emot att tända ljus, njuta en kopp te och bara vara utan tusen saker som måste göras.
Nästa år kommer det nog att börja klia i fingrarna igen efter att få sätta spaden i jorden och fortsätta ute.....men nu är jag sååååå nöjd med det som är :-)

Ha en riktigt fin helg!
Kram
Birgitta


tisdag 15 augusti 2017

Att vara någons skyddsängel

Sista lediga dagen för den här sommaren.
Jag ska definitivt inte klaga för jag har varit ledig 8 veckor och det har varit 8 härliga veckor!
I morgon börjar jag på ett nytt jobb med nya människor att lära känna, men mina tankar idag går till en väldigt speciell liten person som jag jobbade med under våren och som för alltid kommer att finnas i mitt hjärta <3

När jag slutade den tjänst jag hade under våren och han skulle gå på sommarlov gav han mig 3 paket och han talade noga om för mig att han hade valt sakerna i dem alldeles själv, speciellt till mig.
Det första jag öppnade innehöll en spegeltavla med den här texten
Vad säger man?!
Jag fick tårar i ögonen!

Att få jobba så nära en person, i en årskurs 4:a, som jag fick göra, byggde starka band.
En kreativ, energisk själ som har svårt att anpassa sig till skolans värld som handlar så mycket om att sitta still, lyssna och ta till sig kunskap som man sen ska förvalta.
Hur ska man kunna göra det när det kryper i hela kroppen?.....när ångesten över att man inte känner sig tillräckligt duktig får en att explodera av frustration?
Hur ska man kunna det när man är en praktiker mer än en teoretiker?.....när man inte alls förstår nyttan av det skolan försöker förmedla utan bara tycker det är skit?

Vi hade våra duster han och jag, men på något sätt lyckades vi bygga en tillit som fungerade, som gjorde tillvaron lättare för honom.....inte bara i skolan utan även på fritiden.
Jag försökte att alltid respektera honom samtidigt som jag satte gränser och peppade framåt.
Vi har pratat väldigt mycket.....inte bara om sånt som rör skolan utan också om sånt som handlar om livet.
Han är en klok kille, en intressant personlighet, som lärt mig otroligt mycket på de få veckor vi fick tillsammans och så länge han själv vill kommer jag att finnas med honom även framöver.
Han fyllde 11 år igår och hade sitt födelsedagskalas i söndags.
Jag var bjuden :-).....och självklart var jag där!....med ett paket som innehöll något han hade önskat sig....men han var den som gav mig den finaste presenten! 
När jag kom hem till honom kom han springande nerför trappan från sitt rum, kastade sig i min famn, kramade mig så hårt så hårt och sa: Jag har saknat dig!!!
Vi har träffats under sommaren.
Vi har spelat minigolf, varit och hälsat på hästarna vid ridskolan, sms:at, ätit glass och promenerat. Han har varit ute och rest, upplevt saker med sin familj.....ändå har han saknat mig.
Åh....vad det berörde mig!

Han har funnits med mig i mina tankar.....ofta.
Som en länk i min livskedja har jag burit honom med mig och kanske jag är hans skyddsängel.....som inte alltid finns där fysiskt, men alltid finns som en positiv energi....som en kärleksfull kraft.
För det är väl så det är.?.....att skyddsänglar ibland verkar i det tysta :-)
Jag hoppas han känner det så.

I morgon börjar han 5:an. Det är säkert lite pirrigt, men jag tror det kommer att bli bra.
Han ska skicka mig sitt schema så jag kan komma och hälsa på honom. 
Det är ett löfte jag har gett och det kommer jag att hålla!

Jag ska ta mig an en annan liten kille som också behöver trygghet och tillit.
Jag har idag ingen aning om hur det kommer att bli, men det känns bra och då blir det säkert bra!

Kram till er alla!
Birgitta


söndag 13 augusti 2017

Det snurrar

Min mamma påstår att jag är "lite" kräsen när det gäller saker.
Det där "lite" lägger hon säkert till för att det inte ska låta för negativt :-)
Inte för att hon tycker det är något negativt med att vara kräsen utan i det här fallet handlar det om att hon tycker det är svårt att ge mig presenter om hon inte vet precis vad det är jag vill ha.
Därför brukar hon för det mesta köpa ett vackert kort och lägga i en peng som jag kan handla något för själv när jag fyller år, eller som tomten kan ta med sig i sin säck :-)

Det vackra kortet jag fick när jag fyllde år i juni gömde också den där pengen och jag visste precis vad jag ville köpa för den....
......en stooooor rostig vindsnurra!
Jag såg den i en handelsträdgård redan innan min födelsedag och föll som en fura.
Den var inte speciellt billig så jag unnade mig inte att köpa den då, men med det här bidraget tvekade jag inte en sekund att inhandla den :-)

Vi har ganska många rostiga saker i vår trädgård så vindsnurran är i gott sällskap.
Den lilla sälgen är planterat i en rostig tunna i mitten av pallkragsformationen i vår odlingsdel, men det syns inte för grenarna har brett ut sig långt ut i gruset. 
Snurran är hög, roterar väldigt lätt och svänger fort i vinden samtidigt som den vajar lätt på sitt spänstiga armeringsjärnsfäste. 
En trädgårdsprydnad helt i min stil! 
Vet inte varför, men det rostiga har en speciell plats i mitt hjärta.
Jag gräver ner gamla rostiga hinkar utan botten och planterar kryddor där i.....som mynta som behöver begränsas för att inte komma upp ööööööverallt!
De rostiga halvhjulen kommer från vår Dalagård och pryder nu sidan av en pallkrage.  Jag har många gånger undrat vad de har använts till.
Det är inte ett helt hjul som gått av utan de är formade på det här sättet....som två halvor
.......och det vackra stora vagnshjulet som får stå i skydd av gråpäronträdets tjocka stam fick jag överta när blomsteraffären jag en gång jobbade i skulle tömmas och säljas. Jag fick till och med två såna här hjul, men det andra huserar än så länge i Dalarna.
Jag har känt känslan många gånger förut och känner den också nu....tacksamheten över den skatt vi fick förvalta genom gården i Dalarna där allt var kvarlämnat sedan flera hundra år tillbaka i tiden. Kanske inga rariteter, men en enorm källa att ösa ur för mig som älskar såna här gamla bruksföremål.
Att de är rostiga och märkta av tidens tand ser jag enbart som ett plus!
Vem kan liksom motstå en rostig gammal skottkärra som är tung som ett aber att köra, men passar utmärkt att plantera en svällande pumpaplanta i?! 
Inte jag i alla fall :-D

KRAM
Birgitta



onsdag 9 augusti 2017

Ny matta

Tänkte att jag kan göra ett blogginlägg och se om inspirationen för att måla ett litet fönster kanske infinner sig under tiden :-)

Vi har blivit med ny matta i vardagsrummet!
När man renoverar brukar det sällan passa att bara ställa in alla gamla saker man hade innan renoveringen....eller jag kanske ska skriva jag istället för man....för så är det i alla fall för mig :-)

Vår gamla matta åkte till tippen, den hade gjort sitt, och den passade inte längre in i den milda grå färgskala som vardagsrummet fått.
Vi var till Mio för att beställa en ny bäddmadrass och på väg ut därifrån gick vi förbi mattavdelningen och där hängde den....mattan som skulle passa perfekt till vårt vardagsrum!
Med en blandning av bomull/viscos är den både tunn, supermjuk, lätt att dammsuga och ligger bra på golvet. 
Den fanns i tre olika färgställningar och vi valde chokladbrun. Om jag sen inte tycker att färgbenämningen stämmer överens med färgen har ju egentligen inte med saken att göra, men jag tycker nog att det är en choklad med utgånget datum om den är så här gråbrun :-D
Precis som tapeterna är mattan så där lite "vintage". Den ska se sliten ut fast den inte är det vilket gör mönstret mindre framträdande och det tyckte jag var så snyggt!
Vår gamla matta var perfekt i storlek så just det behövde vi inte fundera över då den här fanns i samma storlek och vi hade verkligen tur för det fanns bara en enda matta kvar av den vi ville ha så det var bara att ta den under armen och gå till kassan :-)

Nu skulle vi vilja ha en ny soffa också för den gamla med sitt krusidulliga svarta mönster passar inte heller, men plånboken börjar knorra efter att ha öppnats väl många gånger den här sommaren så just det köpet får vänta lite.

Nu tror jag det är dags för målningen av det där fönstret....inte för att lusten har hunnit infinna sig utan mer för att det ska bli gjort så det ÄR gjort sen :-)
Ha en bra onsdag!
Kram
Birgitta

söndag 6 augusti 2017

Malabarspenat

Måste bara få presentera en jättefin gröda!
Varje år brukar jag prova något nytt i våra odlingar och den här godingen har verkligen varit en härlig överraskning......Malabarspenat "Rubra" som är så god att bara strimla och wooka i olja med vitlök och flingsalt....och som den växer!!!
Bladen är så vackra.....otroligt mustigt gröna, köttiga och så perfekta att man nästan tror de är konstgjorda :-)
Plantorna tar inte alls stor plats eftersom de klättrar likt Jacks bönstjälk mot skyn. Det är bara att nypa av rankorna på höjden om de hotar att slå i taket. Det bryter då fram nya skott med söta små blad färdiga att bara stoppa i munnen.
Jag hade lite svårt att få fröna att gro och fick så dem i två omgångar, men de fyra små skott som kom upp räcker mer än väl åt oss och nu kan jag plocka av bladen från den stora zinkbaljan i växthuset varje dag om jag vill.
Inköpslistan vi brukar ha med oss när vi åker och storhandlar är mycket kortare än den brukar vara.....nästan så jag varje gång funderar på om vi verkligen inte glömt något. 
Vi har så mycket att äta av från växthus och friland och maken förser oss med både älg, rådjurskött och fisk som röding och regnbåge som ligger i frysen så det behövs inte så mycket mer.
Underbara skördetid.....så enormt lyxigt att ha förmånen att kunna äta grönsaker och frukt från egen täppa!

Kram
Birgitta

onsdag 2 augusti 2017

Kan bara inte låta bli :-)

Funderade på vad jag skulle presentera för vackert i dagens blogginlägg.
Det ligger en hel drös bilder på lager från vår prunkande trädgård....och de är väl värda att visas....men jag väljer att ta den här glamourösa bilden istället :-)
Man kan ju alltid tona den i kanterna så det ser liiiite fint ut.....eller?! 

Jag är faktiskt väldigt lite ute i vår trädgård nu så det kändes som att de där vackra bilderna får vänta. Det är istället det här vi lägger vår tid på....projekt måla köksgolv!

Vi hade det så städat och fint i helgen som var då hela makens syskonskara med respektive, barn och barnbarn var hos oss på sommarfest. 
Vi hade lånat ett stort partytält som monterades upp i trädgården och det var så mysigt att duka, äta och sitta där och prata även om vi hade turen att få härligt sommarväder med bara några få regnstänk under dagen.
Det festades till sent trots att de flesta hade lång väg att köra hem så på söndagen tog vi en välbehövlig paus, men direkt på måndag morgon satte vi fart igen och så var vårt välstädade hus bara ett minne blott :-)
För en dryg vecka sedan hade vi möblerna från vardagsrummet i köket.....nu har möblerna från köket flyttat ut i vardagsrummet.

Vi har inget stort kök, men det härbärgerar en skänk som jag en gång för många år sedan ritade och lät tillverka på ett lokalt snickeri.
Den var vi ju tvungna att tömma för att överhuvudtaget kunna rubba den åt något håll. Det jobbet kändes som ett ymnighetshorn....det tog aldrig slut på saker!!!....eller.....visst tog det slut till slut, men jag insåg att det är dags för en "operation rensning" innan allt ska plockas tillbaka!
Hur kan det ens få plats så mycket glas, tallrikar och annat?! Det var fullt på alla lediga ytor i vardagsrummet!
Nåja....det får jag ta senare för nu har vi grundmålat golvet 2 gånger och i morgon är det dags för slutmålandet i samma mjuka grå ton som i vardagsrummet.
Det här är det sista stora jobbet på vår nedervåning, att få golven målade. Sen är det "bara" sånt där smådutt kvar som golvsocklar och lister, men att fixa det skapar inte det här kaoset och det är heller inte nödvändigt att göra allt sånt precis på samma gång.
Så.....jag kunde bara inte låta bli att visa några helt oglamourösa bilder från vårt hem. Det är så det ser ut just nu :-)
Fast snart har vi ordning och reda igen.....och ett plus då är att allt kommer att vara städat och genomgånget! 
När mörkret börjar sänka sig över oss om en månad eller så kan vi sitta framför myspys brasan med en kopp te och då kan jag börja läsa den där boken jag fick som sommargåva.....kanske....man vet aldrig med oss och våra projekt :-D

Kram till er alla som kikar in här!
Birgitta