torsdag 11 februari 2016

Skrapa, skrapa, skrapa

Är lite dagvill.
Maken har jobbat varannan dag och när han är hemma känns det som om det är helg fast det, som idag, bara är torsdag.
Det har också varit en massa roligheter den här veckan med små utflykter och sociala kontakter.....men däremellan har jag varit flitig för jag har gett mig den på att vår trappa upp till ovanvåningen nu ska befrias från alla lager färg och gammalt mattlim!
När vi flyttade hit var trappan täckt av en väldigt sliten och smutsig rödbrun heltäckningsmatta. Den rev vi ut och jag blev så glad då jag såg att det var en gammal furutrappa under.
Glad i hågen tog jag fram färgskrapan, satte i ett nytt blad och började skrapa, eller försökte skrapa, men skärpan i bladet försvann på nolltid och det fungerade väääääldigt dåligt!

Min mamma och hennes make kom och hjälpte mig en dag och vi lyckades bli klara med 2 trappsteg längst ner. Sen tog det tvärstopp och så har det stått i snart 2 år.
Tänkte det skulle finnas ett mirakelmedel som bara löste upp de här lagren så det gick fort o lätt att skrapa, men i färgaffären tittade de bara medlidsamt på mig då jag frågade och menade att det nog bara är att utrusta sig med tålamod och något bra att skrapa med.
Inte alls det svar jag ville ha, men vad ska jag göra annat än att göra precis så?!
Jag har upptäckt att det som fungerar bäst är en vass gammal morakniv och en morakniv med avbruten knivspets som fungerar som ett tunt stämjärn.
Underst sitter ett lager fernissa, sen ett lager blå linoljefärg som sitter som berget, sen en ljusgrön lackfärg och så mattlim med en tjock röd hinna bestående av underlaget från heltäckningsmattan.
Man får ta i som en tok för att ta sig genom lagren med den vassa morakniven och så skrapa med den avbrutna knivspetsen på trappstegens kanter och fronter.
Ibland sitter det löst, lossnar lätt en liten bit och jag hojtar jjjjiiiiipppppiiii. Det byts i nästa minut till att jag sliter mitt redan tunna hår för det lossar knappt alls och jag kommer bara en centimeter i taget!!!!
Trappan är bitvis skadad så det går tyvärr  inte att behålla den trären utan vi kommer att måla den framöver. Därför är det inte så noga med att få bort varenda liten färgskiftning. Tacksam för det lilla :-)
Jag är faktiskt imponerad över mig själv och min envishet just nu. Nedre delen av trappan är klar...
......bara resten kvar.
Usch det vrider sig i magen bara jag ser den här bilden!!
Funderar på att bjuda hem våra söner på god middag och säga att de inte får någon mat förrän de har skrapat minst ett trappsteg var :-).....men, men, en dag kommer det att vara klart och jag har lovat mig själv att ALDRIG mer skaffa mig ett sånt här arbete! 
Å andra sidan har jag också sagt att jag aldrig ska säga aldrig, man glömmer faktiskt ganska fort hur eländigt det ibland kan vara med renovering :-)

Kram till er alla!
Birgitta

10 kommentarer:

  1. Ja, jösses, vilken arbete Du ordnat för Dig! Jag känner precis som Du, när man är precis mitt inne i ett närapå hopplöst projekt så jobbar man förtvivlat, sliter sitt hår, gnäller och lider och man tänker, jag kommer aldrig att bli klar. Men oftast blir man klar och sakta men säkert glömmer man bort allt slit som varit...och snart är man inne i nästa slitsamma projekt...Lycka till med trappan!/Lilla gummann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahaha....precis så är det :-) Roligt är det i alla fall att samtidigt som jag har skrapat trappa har maken gipsat vårt blivande badrum. "Bara" en liten väggsmatt och taket är kvar att göra i ordning så det är liksom två projekt i taget som går framåt. DET gillas mycket!!!
      Kram till dig Lilla gummann.
      Birgitta

      Radera
  2. Men vilket jobb du har gjort hittills, och det var både plan-och sättstegen som hade de fyra, fem lagren...vilket slit! Tänk så fint det blir den dagen trappan är målad, då blir det lätta steg både upp och ned.
    Roligt med din potatismosstöt, det blir något extra när det finns en historia med de gamla sakerna.

    Hi,hi, det där med hunden....han är en gatuhund som fick en andra chans! Men jag gillar din känsla eller intuition för det ligger något i det. Inte för att jag varit ett gatubarn, men när det gäller hans personlighet stämmer en del, förutom att jag är allt annat än blyg.

    Önskar dig en fin alla hjärtans helg!
    Kramar /Cia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är det man får fokusera på när det gäller tråkiga jobb....hålla visionen levande och vara glad åt det som är gjort :-)
      Vad härligt med en hund som fått en andra chans! Tror nog att du har god hand med djur och att den här individen får mogna in i ditt sällskap.
      Hjärtekramar till dig!
      Birgitta

      Radera
  3. Oj så jag lider med dig. Har själv avverkat två (2) trappskrapningar i livet... Det jag fann som funkade bäst var en trekantig skrapa som tyvärr fick slipas väldigt ofta :) Bra blir det till slut och jag lovar... det är mödan värt!
    Skorpan

    SvaraRadera
    Svar
    1. En sån gammal trekantig skrapa finns kvarlämnad av de förra ägarna av vårt hus, men den är så slö så jag har inte ens brytt mig om att prova den. Visste inte att det går att slipa bladet, men det ska jag komma ihåg för det här trappjobbet är bara en försmak till skrapandet som blir då vi ska ta itu med hela husets ytterfasad. Där är det målat med plastfärg på falurödfärg och alla som vet något om färger vet också att den kombon inte fungerar!
      Ha en fin helg Skorpan!
      Birgitta

      Radera
    2. Hittade även detta på nätet:)
      http://www.dinbyggare.se/trapprenovering-ta-bort-en-gammal-matta-i-en-tratrappa/
      Skorpan

      Radera
    3. Va bra att veta att det finns ett sånt forum. TACK Skorpan! I vårt fall är det inte mattlimmet som är det jobbigaste utan det understa lagret med linoljefärg eftersom det inte går att värma bort. Det brukar ju annars vara det lättaste, att ta varmluftspistolen, men den där blå färgen blev verkligen bara klet då jag provade. Får nog tyvärr fortsätta med min morakniv, men slutputsningen går lätt att göra med maskin :-)

      Radera
  4. Jag är djupt imponerad över ditt arbete och din envishet! Vi har varit i samma sits med en grön nålfiltmatta från 1950-talet som verkade ha blivit ett med trätrappan. Ja, vi gav faktiskt upp och lejde en hantverkare som svettades en vecka över den. Hade den trären ett tag, men nu är den målad i ljusgrått och ett antal lager lack.
    Väl kämpat!
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Önskar att vi haft råd att låta någon annan svettas över vår trappa också.....men här får jag nog svettas själv och se det som vardaglig styrketräning och träning i tålamod. Tror att mattan som satt i vår trappa var av ungefär likadan kvalité och årgång som er, bara en annan färg. Inte kul, men bara att slita vidare. Nån dag ska det väl bli klart.....fast den dagen är inte idag :-)
      Kram
      Birgitta

      Radera