onsdag 20 januari 2016

Min make

 
Idag tänker jag sjunga en lovsång till min älskade make....bara för att han är värd det :-)
Jag kan inte tro att vi träffades av en slump....det måste ha varit någon som roddade för att det skulle bli så och han var den första personen  jag verkligen valde från djupet av mitt hjärta.
Valde så där självklart som att "den här mannen släpper jag aldrig!" :-)
I snart 34 år har vi stått vid varandras sida och jag kan lova er att det inte varit lätt alla gånger, inte för honom, och inte för mig.
Vi har våra likheter, men också våra olikheter, men det som hela tiden har burit oss är vår djupa kärlek till varandra
Han är positiv och försöker förstå mig på det sätt jag behöver för att jag ska må bra. Precis som jag försöker förstå honom på det sätt han behöver för att han ska må bra.
Det kantiga som inte fungerade så bra när vi var yngre har med åren slipats mjukare och vår kommunikation idag är en himmelsvid skillnad mot när vi var yngre. Då kunde vi verkligen hamna i sandlådan kastandes sand på varandra till ingen nytta alls :-)
Jag tar honom inte för given.
Kärlek behöver omvårdnad och näring för att överleva och ha tillit och närhet som grund. Orden min svärfar sa till oss på vår bröllopsdag lever kvar inom mig:
"Ni ska vara som två träd med varsin krona som kan vaja i vinden, men med rötter stadigt förankrade i varandra".
Tycker nog att vi har lyckats med det.
Även om våra kronor ruskats om riktigt ordentligt har våra hårt hopslingrade rötter hållit om varandra tills stormen bedarrat och vi lugnt stått vid varandras sida igen.
Jag är så tacksam över att han valde mig, och att jag valde honom.
Det var så det skulle vara :-)

<3  <3  <3  <3  <3  <3  <3
Birgitta

8 kommentarer:

  1. Så fint du skriver och din svärfars ord om trädkronorna, så vackert och sant!
    Jag känner mej också lyckligt utvald av min make, det var han som upptäckte mej som femtonåring i skolan och vi har varit tillsammans nu i över femtio år och har det hur bra som helst. Visst växer man ihop och jag förstår inte att dagens gifta yngre par ger upp så lätt!
    Kram/Finas mammis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det härligt när relationer fungerar och kärleken fortsätter att binda samman! Jag hoppas att min make och jag också får uppleva vår gemensamma 50 års dag!
      Visst kan det vara så att en del ger upp för lätt, men sen kan det också vara så att en del håller ihop fast de inte borde göra det. Jag har själv växt upp i en dysfunktionell familj där jag i såååå många år önskade att min mamma skulle ha tagit mig därifrån, och självklart då också för sin egen skull! Finns det barn med i bilden och man försöker hålla ihop familjen trots att det inte finns någon kärlek kvar anser jag att det inte är någon bra miljö för någon, allra minst för barnen! Men sen är det ju inte självklart att ett förhållande är friktionsfritt trots att kärleken finns där. Det är då man behöver tålamod, lyhördhet, ödmjukhet, tolerans.....och en bra kommunikation. Livet är ett lärande :-)
      Kram till dig!
      Birgitta

      Radera
  2. Så fin hyllning till din man och till kärleken! Blir berörd och varm i hjärtat!
    Att hitta den Rätta är inte alla förunnat, så stort Grattis till Er båda!
    Kram M.E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, att hitta den rätta är en gåva!
      Jag har verkligen behövt den här tålmodige mannen med sin förmåga att älska kravlöst. På vår väg tillsammans har jag gått från att ha varit en trasig personlighet med noll värde till att idag känna att jag är värd all den kärlek han ger. Det har ibland varit en tärande process som prövat oss båda och jag är så glad att vår kärlek burit oss igenom det....för det är så jag känner det idag....att vi lärt oss så mycket om varandra så vi nu kan ta tillvara på vår tvåsamhet på ett bättre sätt än många gånger förut :-)
      Kram till dig M.E!
      Birgitta

      Radera
  3. Fint skrivet om din Man.
    Jag tror saker och ting händer av en orsak som är meningen.
    Detta var meningen för er.

    Nä nu får du Ha en fin dag med din Man.

    Hejsvejs

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just nu är det kärleksförklaringar på distans som gäller eftersom maken jobbar långt ner i vårt avlånga land den här veckan, men i morgon kommer han hem till mig och lilla taxen <3
      Visst tror jag som du, att livet är så finurligt att vi får möjligheter på vår väg, och jag är tacksam över att både maken och jag tackade ja till den möjligheten :-)
      Ha en fin dag Tant Glad!
      Birgitta

      Radera
  4. Det var vackra ord om din kärlek till mannen i ditt liv!
    Så glad jag är att just ni två fann varandra, jag kommer ihåg de starka
    inläggen om svårigheter du tvingades att gå igenom tidigare i ditt liv.
    Att du kunde känna tillit och kärlek till en annan är stort, och att ni både tog vara på möjligheterna.
    Dessutom är ni ett vackert par!

    Kram till er två!
    /Cia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland har jag sagt att det är makens kravlösa kärlek och min envishet som gjort att vi är där vi är idag. Han har stått kvar som en klippa som låter havets upprörda vågor tålmodigt skölja över sig och jag har verkligen kämpat för att hitta mitt eget värde som blev så tilltufsat då jag växte upp. Jag har egentligen alltid haft lätt för att älska, men varit väldigt dålig på att förstå att också jag är värd att få kärlek, värd att kunna känna just den kärlek och tillit du skriver om.....och ja, det är många som sagt att vi har "äktenskapstycke".....att vi passar ihop :-) Han är en del av mig precis som jag är en del av honom.
      Tack för att du finns där ute i bloggvärlden Cia!
      Kram
      Birgitta

      Radera