onsdag 13 januari 2016

En process

Ofta kan jag känna att saker som händer i livet är en process som man inte ser vidden av förrän man får distans till det.
Att en början får en förlängning som leder till något väldigt bra fastän man inte trodde det när det startade.
Klockan på vår vardagsrumsvägg är av modell större....över 80 cm i diameter :-)

I mars 2015 skrev jag en del inlägg om händelser som starkt har präglat mitt liv.
Händelser jag länge såg som förödande för min självkänsla och för hur jag hanterade mitt liv.
2001 träffade jag Inger, som jobbat, och fortfarande jobbar, med att hjälpa människor må bra i kropp och själ.
Jag mådde verkligen inte bra och behövde hjälp, men inte förrän jag träffade henne var jag redo att börja nysta i mina upplevelser.
Jag litade på henne och hennes kunskap och det var helt rätt för mig.
Hon hade, och har, ett brett register av redskap i sin verktygslåda. Hon har utbildat sig inom healing, akupressur, qi gong, yoga och meditation. Hon är utbildad föreläsare, konstnär och relations och personlig utvecklingscoach.
Hon fick mig att förstå, omvärdera, förlåta och börja använda mina erfarenheter som en tillgång istället för en börda.
Att göra den resan krävde allt mitt mod, mitt tålamod och min envishet, men när jag väl hade börjat fanns det aldrig någon väg tillbaka. 
Jag ville verkligen inte bära min tunga ryggsäck längre, ville inte gömma mig bakom en mask av leenden när mitt inre grät. Jag ville bli fri och sann mot mig själv och de människor jag älskade.
Under klockan står anledningen till att jag var tveksam till att ta in den rosa färgen i vårt hem, den dominerande sandfärgade soffan med svarta krusiduller. Rosa passar egentligen ingenstans hemma hos oss, men nu får kuddar, ljuslyktor och filt ta plats i vårt vardagsrum ändå....för det är där jag vill ha dem. Det är inte perfekt, men känns ändå ok :-)

Med tid försonades jag med mitt förflutna, men ser livet som ett ständigt lärande.
Jag blir aldrig "klar" med mitt liv i den mening att jag aldrig kommer att göra några misstag.
Misstag gör jag hela tiden, men det är viktigt att kunna säga förlåt och att också kunna förlåta mig själv då det händer.

2002 utbildade jag mig till reikimaster och kompletterade det med Ansvarsterapi som knyter ihop dåtid, nutid och framtid.
Genom förståelse för vad man bär med sig, genom omvärdering av sina tankar och känslor och med redskap för hur man kan använda kommunikation och gränssättning till att gå vidare får man  tilltro till sin egen förmåga att hantera med och motgångar och allt blir så mycket enklare.
Jag brukar numera säga att livet är enkelt....om jag inte själv krånglar till det :-)
Jag får fota väl valda delar av vardagsrummet för åter igen fungerar det som förvaringsrum för byggmaterial och verktyg. Den här gången är det alla OSB och gipsskivor som ska upp på väggarna i vårt blivande badrum, och alla verktyg som behövs till den byggnationen!

2003 startade jag mitt företag "Believe" och jobbade under 2 års tid med healing, terapibehandlingar och utbildningar.
Så här i efterhand kan jag se att det var alldeles för tätt inpå min egen behandling och utveckling.
Jag var inte klar med mina egna prestationskrav, litade inte på min förmåga och klarade inte av att behålla den positiva inre dialog Inger hade lärt mig.
Jag lämnade terapivärlden och engagerade mig istället i kommunpolitiken. Återgick till min grund som florist, fortsatte med envishet att utvecklas i mig själv och hjälpte också min yngsta son genom en turbulent tid i hans liv.

Åren har gått, mycket har hänt och jag har slutat bromsa den önskan som länge har grott inom mig.....en önskan om att återvända till terapivärlden....en önskan om att få dela med mig av allt jag lärt mig....en önskan om att få den äran att kanske hjälpa någon annan att finna den balans jag själv har hittat.
Och om jag ger mig den på att det är dit jag ska så kommer jag att komma dit.....det har erfarenheterna också lärt mig :-)

Mjuka fluffiga vinterkramar till er alla!
Birgitta



4 kommentarer:

  1. Låter härligt och spännande! Du behöver ingen testperson:)?
    Skorpan

    SvaraRadera
  2. Testpersoner behövs! Jag har precis börjat ta fram mina kompendier från utbildningarna och ska börja repetera. Även om jag har använt mig av vissa delar genom åren så är det mycket jag glömt bort så träning kommer att behövas.
    Jag skulle gärna vilja ha ett behandlingsrum och vi har pratat om att renovera vår gäststuga, det skulle kunna bli mysigt, men än så länge får det duga med ett rörigt hus, eller hembesök. Samtal via mejl och telefon fungerar också till viss del :-)
    Allt gott till dig Skorpan!
    Birgitta

    SvaraRadera
  3. Jag har läst ditt inlägg två gånger! Så klokt och fint skrivet! Dina ord berör mig!
    Förlåta sig själv… lägga ifrån sig ryggsäcken… jag kommer bära det i mina tankar!
    Lycka till med din återvändsresa till terapivärlden! Det kommer gå bra, det är jag övertygad om efter att ha läst ditt inlägg!
    kram M.E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh TACK snälla du! Jag får tårar i ögonen av att läsa dina rader!
      Att ta det här steget känns rätt, sen vet jag inte idag vart det kommer att föra mig och jag behöver inte veta det heller. Precis som jag skrev i inläggets början så kan man inte se vidden av allt som sker förrän man fått distans till det. Därför tar jag en dag i taget och låter det bli som det ska bli. Det är bra att ha ett mål, men också att inse att målet kan förändras under resans gång :-)
      Varm kram till dig!
      Birgitta

      Radera