Andra advent.
Ute viner vinden runt knutarna på vårt röda hus och jag har inte den minsta lust att sticka näsan utanför dörren.
Så bra då att jag har pyntat färdigt ute och bara kan mysa inne idag :-)
En av alla de saker jag verkligen tycker är roligt med vårt hus är att vi känner till dess historia.
Vi vet vilka som har bott här ända från 1929 då vårt hus stod färdigbyggt. Vi har alla namn och till och med bilder på alla dem som har bott här.
Vi har träffat mannen som är sonson till byggherren av vårt hus. Det var hans farfar och farmor som bodde här från allra första början och huset köptes sen av mamman till den härliga dam som vi köpte huset av.
Den förra ägaren var 10 år då hon flyttade hit 1939 och hon bodde alltså här ända fram tills för 2 år sedan.
Eftersom vi bara flyttade tvärs över vägen och har bott här i Strömsholm i 30 år kände vi henne och hennes familj väldigt bra.
För många år sedan hjälpte jag henne att lirka ut en spark som hennes make hivat upp på takstolarna i uthuset och fick då se två par rostiga gamla skridskoskenor som hängde på en spik.
Jag frågade henne om dem och hon sa att det ena paret var hennes egna och det andra hennes mammas.
Jag bara älskade de där gamla skridskoskenorna och när hon förstod det hakade hon ner dem från spiken och gav mig dem!
Varje vinter hängde jag upp dem utanför vårt förra hus och nu har de fått komma "hem" igen.
Bara det är ju kul......att många saker vi har också har sin historia i det här huset och är länkade tilll människorna som bott här!
Förra året fäste jag dem på min stora vita krans, men i år hänger de precis utanför dörren på en granrisbunt och påminner mig om husets förra ägare.
Varje gång jag ser dem är jag så tacksam över att de faktiskt finns kvar, att de sparades och fick hänga på den där spiken i uthuset tills jag fick syn på dem :-)
En lugn och fin advent önskar jag er alla!
Kram
Birgitta
Vilken fantastisk historia du bjuder på, precis som Tv - programmet 'Det sitter i väggarna'.
SvaraRaderaVi älskar det programmet, mycket intressant.
Bor själv i ett hus från 1890 (makens släkt gård ),
i en fin liten by på landet. Känns som jag bott här i hela mitt liv, (bara 30 år) älskar huset, platsen.
Sådana fina 'sillarör' finns här oxå, hi hi hi . . .
Visst är de speciella.
Må väl / Eva
Så kul med ett nytt "ansikte", TACK för din kommentar :-)
RaderaNågra program av "Det sitter i väggarna" har jag sett och visst är det så att saker och ting får ytterligare en dimension när man känner till dess historia!
Förutom det röda lilla hus vi bor i nu så äger vi också en gammal gård i Dalarna som vi försöker hinna rädda delar av. Där har jag fått tag på släktforskning ända från slutet av 1500 talet om släkten som bott i trakten och på vår gård sen mitten av 1800 talet. Tyvärr dog den sista personen i den släkten strax efter det att vi hade köpt vår gård därför känns det än viktigare att föra gårdens och släktens historia vidare. När jag började dokumentera allt kändes det som om jag fick en egen ny släkt. Det är verkligen spännande!
Kram till dig Eva!
Birgitta
Utomordentligt trevliga skridskoskenor! /Lilla gummann
SvaraRaderaJa, tänk att det åktes på såna spända med läderremmar på pjäxorna, och de här är tillverkade i Eskilstuna, bara en sån sak är ju kul!
RaderaHa en fin måndag Lilla gumann!
Här skiner solen så säkert gör den det hos er också.
Kram
Birgitta
I mitt föräldrahem fanns också sådana skridskoskenor och jag har själv använt mej av dem när jag åkte mina första vändor på den isbelagda lilla bäcken där intill. Underbara och nu undrar jag om de finns kvar där!
SvaraRaderaKram/Finas mammis
När den förra ägaren till vårt hus förstod att jag tyckte de där skridskoskenorna var såååå fina tittade hon fundersamt på dem precis som om hon försökte se vad det var som var så fint med dem :-) Hon tyckte mest att det sparades på en massa skräp som inte var till den minsta nytta......och glad för det är jag.....att de sparades och att jag fick dem!
RaderaSå roligt att du också har haft ett par sådana och kanske de också hänger kvar på en spik i ditt föräldrahem!
Kram
Birgitta