Jag ärvde en liiiiiten orkidéplanta efter min svärmor
Själva plantan var liten och de vita blommorna på sin stängel var jättesmå.
Svärmor dog i oktober för två år sedan och när jag fick plantan hade den en skir stängel full med blommor.
Sedan dess har den blommat med jämna mellanrum och även om plantans gröna blad blivit större är blommorna fortfarande lika små.
Den är såååå söt och påminner mig om min svärmor och hennes alltid lika vackert blommande blommor på fönsterbrädorna hon hade.
Kanske hälsar hon på hos oss ibland, trots att hon inte längre är i sitt jordiska liv, och ser orkidéplantans blommor och gläds lika mycket som jag åt den fina stängeln med de vita blommorna.
Det är i alla fall så jag skulle vilja att det är.
Vill tro att det finns ett liv efter det liv vi lever nu och när jag tänker på henne är hon inte bara borta.
Trots att jag inte ser henne, inte känner hennes närvaro, inte hör hennes röst rent fysiskt så lever minnena kvar inom mig och en dag som den här, All helgona dagen, tänder jag ett ljus speciellt för alla de nära och kära som numera bara finns nära mig i mitt inre och jag gör minnena av dem lite extra levande i ljusets varma sken.
Önskar er alla en vacker dag!
Birgitta
Så fina tankar du har kring livet och svärmor. Ja det är en helg då vi får tända och tänka lite extra på de som lämnat jordelivet. Snart ska jag ta med mig ljus och blommor för att göra fint på min älskade systers grav. Stegen dit brukar kännas tunga men lättare när jag går därifrån och gjort fint.
SvaraRaderaSå du kommer ihåg stegen! Nej, det blir en säkrare stege för sotarn, en lucka att fälla ner där en stege följer med. Men även jag kommer att ha nytta av den då jag någon gång ska börja rensa på vinden. Då kommer den största containern att behövas!
Önskar dig en fin helg med tända ljus.
Kramar /Cia
En sån lucka med stege satte maken upp i vårt sovrumstak och när han började såga upp hålet för den for hela spännpappstaket ner med ett brak. Nu kan jag skratta åt det, men när det hände tyckte jag inte det var lika roligt. Fortfarande velar jag mellan att måla det gamla pärlspontstaket eller sätta upp ett nytt slätt gipstak. Vi får se hur det blir med det den dag vi kommer så långt att det är dags att börja renovera sovrummet.
RaderaAlla har vi vårt eget sätt att förhålla oss till livet och till döden. Tänkte speciellt på det då jag hade butiken och ofta fick besök av en man med alkoholproblem. Han kände sån enorm skuld och ilska när han pratade om sin mamma som dog precis då jag öppnade min butik. Skuld för det han gjort, och inte gjort, mot henne medan hon levde och ilska över hur nära släktingar behandlade henne innan hon dog. Jag försökte få honom att se det på samma sätt som jag, att hon inte bara är borta utan fortfarande finns runt omkring honom och att han kan be henne om förlåtelse trots att han inte kan se henne. Med sorgsna ögon tittade han på mig och sa att han verkligen önskade att han kunde se det på det sättet, men han trodde att livet tar slut den dag vi stänger våra ögon för gott och han kunde inte tänka annorlunda. Då slog det mig hur mycket lättare det var för mig att hantera bortgången av mina nära och kära än vad det var för honom. Jag fortsätter att, på ett sätt, se dem som fortsatt levande, medan han förlorar dem för alltid. Jag fortsätter att indirekt prata med dem, medan hans kommunikation tystnar.
Mitt sätt är inte mer rätt än något annans, men hur våra tankar går runt saker och ting som händer får helt klart konsekvenser i ena eller andra riktningen.
Varma kramar till dig du fina Cia!
Birgitta
Har man upplevt känslan av närhet- trots att man är ensam i rummet- är det inte svårt att tro på att livet fortsätter, bara i en annan dimension. Själv är jag helt övertygad om det och nog gör det livet lite lättare i tunga motgångar..
SvaraRaderaJag tänder ljus - detta år på elva gravar.
Skorpan
Visst är det en känsla man inte kan negligera när man en gång har upplevt den.....den där närheten.
RaderaJag funderade verkligen mycket på VAD jag egentligen upplevde de där första gångerna när jag kom i kontakt med "andra sidan", men numera funderar jag inte alls. Det känns bara så självklart att det är så det ska vara, att vi går ut och in genom olika dimensioner där livet ändrar form. Jag tycker det är enkelt, men den alkoholiserade mannen jag skrev om som svar till Cia såg det på ett helt annat sätt, och så är det, vi har alla vår egen tro.
Kram till dig Skorpan!
Birgitta
Vad roligt att ha ett litet minne i form av en blomma, hoppas att den överlever länge :) Jag hade orkidéer i hela mitt stora fönster i sovrummet, men kastade allihop för ett par veckor sedan. Bladen på varenda en blev jättefula och konstiga, så jag tror att de fått någon sjukdom. Nu har jag övergått till gamla vanliga Hoya som tål det mesta :)
SvaraRaderaOrkidéer är jättefina när de blommar, men jag kastade faktiskt också en planta förra året. Jag hade haft den många år och rötterna blev så långa så de sköt plantan långt över krukkanten fast jag hade en hög kruka där jag försökte hålla rötter och plantan på plats. Det visar ju hur de lever naturligt.....fasthakade i en trädklyka där de tar upp fukt med rötterna som hänger fritt. Plantan trivdes hos oss, men esteten i mig tyckte inte det såg snyggt ut på fönsterbrädan. Liiiite ont gjorde det inom mig när jag stoppade ner plantan i komposttunnan. Hoppas den godtog mitt "förlåt" :-)
RaderaKram
Birgitta