Vår Dalagård

I söndags var vi till vår älskade gård i Dalarna som vi snart har ägt i 10 år.

Numera är det alldeles för sällan som vi åker dit och det känns lite tråkigt att vi varken har tid eller ork att fixa med allt som fortfarande väntar på att göras.

När vi köpte den här gården med 8 mer eller mindre fallfärdiga byggnader, och 1,3 hektar uppvuxen skog, insåg jag nog inte hur mycket jobb vi hade framför oss, men jag lyssnade på mitt hjärta som högljutt ropade "KÖP" och även om min make försökte protestera så kunde han inte säga nej till sin frus bedjande ögon :-)

Vi har ägnat sååååå mycket tid åt att från grunden renovera själva huset där hela stommen gungade på sina ställen för att bottenstockarna ruttnat.

Vi rev den gamla sneda utbyggnad som tidigare fanns på husets framsida. Den innehöll hall och trappa upp till övervåningen. Efter samma grundmått byggde vi den här inglasade verandan och satte trappan till övervåningen invändigt i huset istället.

Fortfarande skulle taket behöva bytas, verandan behöver lockpanel och ingenting är helt klart invändigt.

Gården har ägts av samma släkt i generationer och dog ut med den sista bofasta mannen. Han hade en cykelverkstad i den här byggnadens gavel och den andra sidan är vedbod.

Byggnaden blir snedare och snedare för varje år eftersom hela grunden på vedbodsdelen har ruttnat bort totalt, väggarna står rätt ner i backen utan något som helst stöd. 

Snart kommer hela stommen att vrida sig och rasa ihop för alltihop gungar när man öppnar den där dörren som står på glänt på bilden.

För att ha någonstans att förvara verktyg, utemöbler, cyklar och sånt så byggde min morbror ett nytt uthus åt oss av virke som vi sågade upp av vår egen skog. 

Vi tog reda på dörrar och fönster som fanns på gården, men fortfarande skulle det nya utedasset (som ska vara innanför den ockragula dörren) behöva göras klart och den där dörren skulle ju skrapas, målas grå och få ett spröjsat fönster.

Det ser ut som om uthuset lutar, men det beror enbart på att fotografen (alltså jag) har valt en knasig fotovinkel :-)

Igår klickade maken hem en rejäl röjsåg på nätet så nästa gång ska han gå lös på sly som växt upp i den fina vitsippsbacken.

På bilden skymtar matkällaren som är falurödfärgsmålad, men de gamla tegelpannorna som ligger och väntar på att få ersätta de fula plåtarna på taket kommer kanske aldrig att få prioritering nr 1.

Här går vägen upp till nästa del av gården där ladugården, snickarverkstaden, smedjan, rökeriet och ett nerrasat uthus ligger.

Jag hade en hel del drömmar om den delen när vi köpte gården, men med åren har jag insett våra begränsningar så de drömmarna kommer att få förbli bara drömmar.

Vi har börjat prata om att lämna över allt det här till nya krafter.

Det känns som om vi har nog med jobb på vårt hus hemma och den här gården förtjänar att tas om hand.......men vi är inte riktigt färdiga här än. Hjärtat säger att det inte är dags att skiljas åt riktigt än så när vi åkte hemåt sa vi bara "Vi ses snart igen!"