fredag 15 maj 2015

Trygghet

Tillvaron blir inte alltid som man planerat att den ska bli.
Istället för att bara vara ledig och lyckligt gå omkring och påta i trädgården på Kristi himmelsfärdsdag har jag varit både ledsen, riktigt förbannad och frustrerad!!!!
Det blev väldigt lite trädgårdspåtande!
För snart 2 år sedan flyttade vår yngsta son till sin första egna lägenhet.
En liiiiiten enrummare precis under takåsarna gjordes i ordning av vårt kommunala hyresrättsbolag och han fick själv välja hur han ville ha det med färger och material på väggar, golv och köksytor.
Det var nog med skräckblandad förtjusning som han hämtade de efterlängtade nycklarna och kunde börja flytta in. Det är ju mycket nytt med ett eget boende, men han har trivts väldigt bra i sin lilla lägenhet......ända fram till januari i år.
Då ringde han mig en sen eftermiddag och sa: "Det har varit inbrott i min lägenhet!"
"Brevinkastet är uppbrutet och dörren öppen!"
Jag ville bara skrika NEEEEEEJJJJJJJ rakt ut!!!!
 Maken och jag sammanstrålade i hans lägenhet tillsammans med polis och Securitas vakt och det konstaterades att pengar han fått i julklapp var borta tillsammans med ID kortet han nyss hade skaffat och andra små saker, men dator, tv och de större sakerna var kvar.
 Bostadsbolaget monterade dit ett nytt blankt brevinkast och vi köpte en kåpa att ha över låsvredet för att ingen skulle kunna gå in den vägen igen.
Känslorna efter inbrottet la sig, men så förra veckan började någon ringa på hans dörr.
En lång ihållande signal och när han öppnade fanns det ingen där.
Direkt blossade rädslan upp för precis så hade det varit ett tag innan inbrottet i januari.
Någon kollade säkert om han var hemma!
I onsdags när han kom hem från jobbet hade han en konstig känsla inombords och räknade nästan med att lägenhetsdörren skulle stå öppen igen, men det gjorde den inte.
Vi åkte och storhandlade tillsammans efter att jag hade stängt butiken för dagen.
Det tog ungefär 50 minuter och jag släppte av honom utanför porten till hyreshuset och åkte hemåt.
Det tog bara några minuter innan min mobil ringde.
Det stod "Alexander ringer" på displayen.
Han lät så uppgiven och trött då han sa "Det har varit inbrott igen!"
Jag åkte hem och hämtade maken innan vi än en gång sammanstrålade med polisen som säkrade spår och Securitas vakt som bommade det sönderbrutna brevinkastet och ingen kunde förstå hur någon har kunnat få upp kåpan över vredet för att sen låsa upp dörren, men det verkar som om det är så det gått till även den här gången.
Nu var också tv, x-box och alla spel till x-boxen borta.
Tv bänken gapade tom och alla lådorna var genomsökta.
Sonen lämnade allt och följde med hem till oss.
Nu finns det ingen trygghet eller glädje kvar i hans lägenhet.
Han förväntar sig inget annat än att någon oinbjuden person snart är tillbaka.....dator, skärmar och den externa hårddisken är ju kvar.
Han känner det som om det är svängdörrar in till lägenheten.
Det är bara att gå in och ta det sista också.
Hur ska han kunna stoppa dem?!
Jag vill bara vräka ur mig alla fula ord jag kan komma på!
Önskar att det skulle kunna förändra något, men det gör ju tyvärr inte det!!!

6 kommentarer:

  1. Vilka fullkomliga idioter, bryta sig in och ta andras saker. Min äldsta dotter bor på ett gruppboende. En kväll satt alla ungdomarna och åt mat tillsammans i matsalen och någon hörde ett konstigt ljud. När min Johanna sedan gick in i sin lägenhet hade någon tagit hennes dator fast det fanns folk alldeles intill. Tänk så mycket ett inbrott kan innebära. Inte bara att saker försvinner man kan bli rädd och orolig. Och fruktansvärt arg.../Lilla gummann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar Lilla gummann! Inte kul för din dotter att bli av med sin dator. Förutom att det ju aldrig är roligt att bli bestulen så innehåller ju en dator så mycket personliga saker! Det finns människor som inte verkar ha några som helst skrupler över att roffa åt sig sånt som de inte själva äger och det väcker så många känslor inom en. Sonen känner mest obehag över att någon, eller några, verkar hålla koll på när han går och när han kommer. Han var borta 50 minuter! Ja, det väcker mycket ilska och känns sååååå onödigt!!!!
      Ha en fin helg!
      Birgitta

      Radera
  2. Fy så obeskrivligt obehagligt! På landet tror man sig vara om inte trygg så i alla fall tryggare, men här har två av mina närmaste grannar haft inbrott så jag väntar bara på min tur. Blir så förbannad på dessa tilltag o på hjärnorna bakom dem...
    Skorpan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas verkligen att du slipper inbrott Skorpan!!! Jag har haft precis samma känsla av att vara lite mer skyddad då man bor på landet, men efter att äldsta sonens cykel försvann då den stod utanför huset och yngsta sonen (då han fortfarande bodde hemma) sent en natt for ut på balkongen och började hojta för att han såg en person ta sig in i makens bil som stod precis nedanför hans rumsfönster känner jag mig inte alls lika säker. Jag har det i åtanke men försöker att inte låta det styra mitt liv.
      Min frustration över att inte kunna skydda vår yngsta son kommer jag ändå inte ifrån! De här inbrotten handlar om så mycket mer än förlorade saker och det känns så fel att han ska behöva lämna en lägenhet han trivs så bra med bara för att få vara trygg i sitt eget hem, för det är så han känner det nu.....att han inte kan bo kvar där. Jag vill bara sätta en stor regel framför hans dörr, låsa den med ett stooooort hänglås och gardera med starkström, eller nåt, ifall någon ändå skulle få för sig att försöka forcera dörren och så vill jag slå en ring av mentalt och fysiskt skydd runt vår älskade son så han fortsätter att må bra trots att några idioter har valt att göra de här intrången i hans liv! Emellanåt känns det som om "förbannad" bara är förnamnet för det jag känner, kan lägga till ganska många fula ord till det!!!!
      Önskar dig allt gott Skorpan <3
      Kram
      Birgitta

      Radera
  3. Men fy så obehagligt! Och två gånger...! Stackars din son, och er också som indirekt blir drabbade. Hans första egna boende och det här ska behöva hända. Ett hem ska få vara en trygghet att vistas i och komma hem till. Nu är det liksom förstört. Att behöva bli kränkt så här tär och förstör så mycket och vem kan man lita på?
    Det är inte som förr, nästan varje dag hör jag om inbrott. J-la pack!
    Förra veckan blev alla här i byn av med kopparkärl, den här gången höll tjuvarna sig utanför husen. För två veckor sedan höll jag på att bli nedmejad av en flyktbil med sprucken framruta. De hade gjort inbrott i en klädesaffär och ägaren hade kastat en brandsläckare på bilen som träffade rutan. De körde vansinnigt fort genom byn och efter en stund kom en polisbil, men inte alls i samma hastighet.
    Kan hyresvärden inte lösa posten på annat sätt än genom brevinkast och att dörren byts ut. Jag hoppas verkligen att det löser sig till det bästa för din son!
    Kramar / Cia



    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har svurit ve och förbannelse över de som gjort det här mot vår fina son! Han har nu sagt upp lägenheten och hyresvärden har bommat brevinkastet. Samtidigt säger polisen att det bara är att sätta en kofot i kanten på dörren så är den uppbruten på 1 sekund. Det går inte att skydda sig och säkerhetsdörrar kostar hyresvärden inte på eftersom inte ens de är säkra, det tar bara lite längre tid att forcera.
      Sonen känner sig inte trygg eftersom det uppenbart är någon/några som håller koll på när han går ut och när han kommer hem. Hur kan de annars veta när han bara var borta 50 minuter?! Vi måste hitta ett annat boende inom 3 månader, annars får han flytta till oss och det vill han egentligen inte efter att ha haft sitt eget boende i snart 2 år, men i den här lägenheten vill han inte bo kvar och det kan man verkligen förstå!
      Kramis!
      Birgitta

      Radera