torsdag 9 april 2015

Uppochner

Vad mer kan tänkas börja krångla?
 När jag öppnade butiken igen efter min påskledighet upptäckte jag att uppkopplingen till stadsnätet inte fungerade.
Ingen tillgång till facebook, mail, blogg, kortläsare eller telefoni i butiken!
Jag är inget tekniskt geni, men jag provade i alla fall att rycka i alla sladdar som går korsan och tvärsan mellan vägguttag, router, telefonidosa, dator, kortläsare och telefon och lyckades upptäcka att telefonidosans symboler, som ska lysa, inte lyste ett endaste dugg.
Det konstaterade jag, men sen fick jag ringa efter yngste sonen som kom efter sin arbetstids slut och försökte få den att fungera....vilket inte lyckades.
Då fick jag ringa efter maken som var på väg hem från Stockholm och be honom komma till butiken och hjälpa mig.
Han kopplade från telefonidosan och kopplade om allt annat så jag i alla fall fick en fungerande nätuppkoppling på allt utom telefonen.
Det var bra!
Bredbandsbolaget skickar en ny telefonidosa som förhoppningsvis kommer i början på nästa vecka.
Det var ju också bra!
I morse hade jag en tid hos min familjeläkare för jag fick en ansiktsförlamning under påskhelgen som gjorde att höger ansiktshalva inte hänger med alls i några ansiktsuttryck.
Jobbigt, men efter tester konstaterade jag själv att symtomen inte stämde på stroke så jag kände mig lugn under helgdagarna.
Familjeläkarna hade sjuka läkare så jag fick en tid idag och tyckte det var helt ok.
Det tyckte inte min familjeläkare!
Han skickade mig direkt till akuten på Köpings lasarett....
och där har jag varit nästan hela dagen.
Det har tagits flera rör med blod från armen och stuckits i handen för att få mera blod.
Ryggmärgsprov togs för att kolla så jag inte har borrelia.
Datortomografiröntgen gjordes för att utesluta att det verkligen inte har hänt något i mitt huvud
och det har tagits EKG, blodsockerprov, blodtryck och jag vet inte allt.
Ansiktshalvan hänger, men proverna är helt ok och så kan det tydligen vara med ansiktsförlamning.
Jag fick ett recept med kortisontabletter för att påskynda läkning 
och det faktum att jag ser lite rolig ut när jag pratar, skrattar och äter med en helt sned mun, och har ett högeröga som inte blinkar, får jag helt enkelt ta.
Jag vet nu i alla fall att det inte är något annat större fel på mig
och det är ju väldigt bra!!!

6 kommentarer:

  1. Nämen, vilka konstigheter man kan råka ut för :o Hoppas att du kryar på dig. Kram, Catarina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kryahälsningen Cat :-) Det sägs att de flesta ansiktsförlamningar går tillbaka utan problem, även om det kan ta tid, men jag vet i alla fall ett fall där det inte gjorde det så jag håller tummarna och hoppas att jag har gott läkkött så allt snart fungerar normalt igen!
      Kram till dig!
      Birgitta

      Radera
  2. Men oj, ansiktsförlamning! Tänk, jag vet flera som har fått det! De var nog bara i 30-40-årsåldern då, så mycket konstigheter det finns. Hoppas det går över fort, det låter inte så kul. Kram Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det verkar som om många antingen själva har haft ansiktsförlamning, känner någon som haft det eller hört talas om någon som haft det så det verkar inte vara alltför ovanligt. Lite skäll har jag fått för att jag inte sökte läkare direkt när det hände, men det är väl jag i ett nötskal. Det ska finnas väldigt starka skäl till att jag sätter mig på akuten och speciellt under en storhelg. Eftersom jag själv inte var orolig för att jag fått stroke tyckte jag att jag kunde vänta tills familjeläkaren hade tid att ta emot mig. Kanske var det fel, men vi hade en granne som fick ansiktsförlamning och sökte hjälp akut och ändå fick bestående men så det är kanske inte självklart att det läker bättre för att man kommer under medicinsk vård direkt. Nu knaprar jag i alla fall mina kortisontabletter och håller tummarna för att det ska bli bättre!
      Kramis!
      Birgitta

      Radera
  3. Men fy så mycket elände du råkat ut för, jag hoppas verkligen att allt ordnar sig till det bästa och att du inte får några men i efterhand
    Skickar en kram till dig och en i efterskott till lilla Rocky!
    Skorpan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kramar kan man aldrig få för många av :-) Ska strax göra ett inlägg om att allting är relativt, att det finns grader av elände. Om jag jämför känner jag mig ändå lyckligt lottad! Ska ge Rocky en gosekram när jag kommer hem. Jag jobbar, men han får vara ledig med husse idag :-)
      Kram!
      Birgitta

      Radera