torsdag 30 april 2015

Valborg

Sista dagen i april.
Valborgsmässoafton.....och i morgon får vi sjunga "Sköna maj välkommen till vår bygd igen".
Såååååå härligt :-)
Maken är på väg hem från Skåne och jag stänger butiken lite tidigare idag.
Ska förbereda en god middag och korka upp en flaska vin för jag längtar verkligen efter en lugn och skön kväll då vi bara kan vara efter att jag har slitit här hemma under veckan och maken farit runt i södra delen av vårt avlånga land.
Vi behöver få rå om varandra lite och jag vet en taxherre som kommer att bli såååå glad över att se sin husse igen.
Eftersom jag är egen företagare bestämde jag mig också för att ge mig själv ledigt över helgen.
Om man som sin egen boss kan ge sig själv hur mycket jobb som helst så kan man också kompensera det med att ge sig själv lite mer ledighet när möjligheten finns.
Så då gör jag det :-)

Varma Valborgsmässokramar till er alla!
Birgitta

tisdag 28 april 2015

"Påtaiträdgården" dagar!

Vilka underbara vårdagar det har varit....och fortfarande är!
Varenda ledig minut har jag varit ute i trädgården och njutit av solen och värmen.
Jag riktigt känner hur jag tankar kraft och energi när jag ostört får gräva, plantera och fara runt med sekatör och kultivator <3
De förra ägarna av vårt hus la sin energi på att så och skörda ätbara saker i trädgården så här har varit både potatisland och stora grönsaksbäddar, men det finns väldigt lite blommande växter.
Några vårlökar tittar fram genom decimeterhögt gräs och en tanig pion står ensam och övergiven på norrsidan där den inte trivs speciellt bra, sen är det mest bara gräs, gräs och ogräs.

Jag kommer också att satsa på ätbara grödor, men jag vill ha en trädgård för alla sinnen så nu gräver jag bort gräsmattan bit för bit och planterar perenner bara för att vi framöver ska kunna glädjas åt en vy framför huset med blommor som växlar från vår till höst :-)
Trädgårdsytan är helt platt så det behövs något som bryter av och skapar karaktär och höjd......som det här helt oemotståndligt vackra Prunusträdet som vi köpte i söndags.
Att gå och titta i plantskolorna nu är som att gå i en godisbutik med de mest fantastiska, kreativa,  karamellerna.....jag skulle kunna handla mycket!
 Förra året började jag gräva upp en bit av gräsmattan för att plantera ner den fina rosen "Kronprinsessan Mary" som jag inte kunde låta bli att köpa då vi hittade en sååååå fin handelsträdgård i Söderfors med massor av vackra rosor.
Den verkar ha klarat sig bra trots att maken skyfflade snö över den då det vräkte ner mängder av den kalla vita varan i vintras.
 Intill den grävde jag också ner en Ormhassel som jag fyndade i slutet på hösten.
Den saknar en förgrening som inte orkade bära tyngden av det där idoga snöskyfflandet, men det verkar som om resten har överlevt, och det är ju bra :-)
En vit Astilbe fyndade jag också och där ser jag att det tittar fram små, små blad nu.
Jag har ingen direkt ritning på hur jag vill att trädgården ska se ut i slutänden, men en ungefärlig plan finns i mitt huvud.
Jag tar emot plantor jag får av sånt jag tycker passar in, köper lite nytt och låter det växa fram allt eftersom.
Det här Prunusträdet kommer att skapa höjd, karaktär och lite skugga, men mest av allt ser jag fram emot många vårar med överdådig blomning av de helt oemotståndligt ljusrosa skira blommorna.
Jag ska vårda det med mycket kärlek och så ska jag sitta på vår farstutrapp och riktigt njuta av det.
Så väx nu lilla träd....Väx!

fredag 24 april 2015

En mörk grund

Efter mitt förra inlägg om mörkrädsla började jag fundera på varför man blir mörkrädd.
Varför är jag rädd i mörker?
Vad är det i mörkret som är så hotande?
För det handlar inte om mörkret i sig, utan vad som kan gömma sig i det.
Jag kom fram till att min mörkrädsla handlar om död.
Den handlar om att dö rädd och att vara utlämnad i det.
Hotet kommer utifrån, från andra människor och grunden finns i alla de upplevelser jag bär med mig från min uppväxttid
Där finns Dagen D, som jag skrev om i ett inlägg i början på mars, då jag trodde jag skulle kvävas av en hand som låg över mitt ansikte för att tysta mina skrik.
Kvävas av en hand som effektivt stoppade luften från att nå mina lungor.
Även om det inte var mörkt när just det hände var det en så skrämmande känsla att vara så fast, så utlämnad och så rädd och det skakade om min tilltro till människors goda sidor rejält!
Jag har också, inlåst i ett mörkt rum, varit med om hur samma man besinningslöst öst ut all sin ilska över min mamma och den maktlöshet jag kände över att inte kunna hjälpa henne, rädslan över att han skulle slå ihjäl henne och utsattheten i att vara rädd för att det skulle vara min tur efter henne sitter nog också stadigt fast i min mörkrädsla!
Den, och flera liknande händelser, gör att jag vill försäkra mig om att jag kan ta mig ut fort om det skulle behövas. Det är nog därför jag får svårt att sova på vår övervåning då jag är ensam och mörkrädd.
Jag har också gjort misstaget att titta på skräckfilmer som fått både känslor och tankar att skena all världens väg! Det slutade jag med när jag förstod hur känslig jag faktiskt är för filmer där våldsmän smyger in och mördar människor i deras hem.
Det är som om sekvenser från filmerna lagras i hjärnan för att komma fram precis de där stunderna då jag är ensam i mörker och scenarier av ond bråd död plötsligt känns fullt tänkbara att drabba just mig.
Då måste jag använda all min kreativitet till att försöka fokusera på något positivt och inte låta reptilhjärnan få fritt spelrum!
Natten till idag behövde jag i alla fall inte vara det minsta mörkrädd :-)
 Yngsta sonen bor i en mysig liten lägenhet högst upp under takåsarna i ett hyreshus inte alls långt från min butik i Hallstahammar. Han lagade en jättegod middag till oss båda, valde en bra film och efter lite mysprat under sen kväll kunde jag bädda ner mig, och lilla taxen, i hans bäddsoffa.
Visst är det "vuxenpoäng" när en 23 åring väljer att umgås med sin mamma så?!
.....och han skrattade gott åt våra ombytta roller :-)
Älskade grabben min <3

Önskar er alla som kikar in här en härligt vacker vårhelg!
Kram
Birgitta


onsdag 22 april 2015

Mörkrädd

Jag kan inte minnas att jag var speciellt mörkrädd när jag växte upp
men redan första natten i min egna lilla lägenhet, som jag flyttade till då jag var 18 år, höll jag på att skrämma livet ur mig själv då det blev mörkt och jag skulle försöka sova.
Jag hade verkligen längtat efter att få rå mig själv 
få inreda och ha mitt alldeles egna kryp in.
Att jag skulle få sällskap av en förlamande mörkrädsla hade jag inte alls räknat med!
Jag flyttade in i lägenheten på hösten och redan då det började mörkna utanför fönstren den där första ensamma kvällen märkte jag av den krypande oron.
Jag letade igenom hela lägenheten för att försäkra mig om att det verkligen bara var jag som var där, ändå vågade jag inte släcka sänglampan och stänga mina ögon när jag skulle sova för tänk om det ändå fanns något där som jag då inte skulle kunna se!
Jag försökte prata förnuft med mig själv, släckte lampan, stängde ögonen
.......och for upp med panik och tände lampan igen!
När jag väl somnade av ren utmattning drömde jag att det kom ut ett par grova håriga armar med stora händer ur väggen bakom min säng.
Händerna sträckte sig mot min hals, omslöt den och jag försökte desperat att skrika utan att ett enda ljud kom ut ur min mun!
Snacka om mardröm!!!
Jag vaknade helt vettskrämd, for upp ur sängen med ett hjärta som slog så hårt att det susade i öronen.
Med flera lampor tända satt jag sen i soffan tills det började ljusna ute.
Efter den natten försökte jag se till att jag var ensam så lite som möjligt och de nätter jag ändå var ensam satt jag ofta uppe och läste, pysslade eller tittade på tv och somnade inte förrän morgonen började gry.
Mörkrädslan har kommit och gått genom åren.
Jag har sällan varit ensam då jag haft min lilla familj omkring mig och jag har försökt fokusera på att mitt hem ska vara min borg de gånger jag ändå varit ensam
......ibland har det fungerat, ibland inte.
Idag är jag trött för maken jobbar just nu i Malmö och med 6 timmars resväg åker han ju inte så lätt hem till en mörkrädd liten fru då hon inte kan sova.
Vårt lilla röda hus är ett så lugnt hus.
Rent energimässigt upplever även andra att det är så lugnt hemma hos oss och jag känner mig trygg.....ända tills mörkret faller.
Jag bestämde mig i måndags för att jag skulle sova i min egen säng på övervåningen, men när jag skulle gå och lägga mig ville jag inte ens gå uppför trappan. Det slutade med att jag bäddade i soffan på nedervåningen.
I normala fall sover vår taxherre ensam i soffan på nätterna......eller så sover han i min favoritfåtölj som står bredvid. Han har aldrig gått upp till övervåningen eftersom trappan är så brant och vi tycker det är bra att han inte gör det.
I måndags kväll tittade han förundrat på när jag bäddade i soffan och när jag var klar hoppade han glatt upp där och kurade ihop sig.
Jag tänkte han skulle sova i fåtöljen, men han väljer att ligga nära, nära sin matte och även om det är såååå mysigt med en snusande hund alldeles intill sig när man är mörkrädd så blir det inte den där ostörda sömn jag behöver för att vakna pigg och utvilad.....men, men hellre en gosig liten tax i min närhet och lite sömn än en mörkrädsla som får mig att sitta uppe hela natten. 
Förr eller senare blir jag sådär totalt genomtrött så jag sover utan att störas av vare sig liten tax eller mörker.
Kanske det blir så den här natten. Hoppas det :-)

Vårkramar
Birgitta


torsdag 16 april 2015

Vårpirr!!!!

Nu vill jag plantera vårens alla blommor!
 Vill sitta i solen på vår veranda och känna livsandarna dansa inom mig!
Vill öppna alla mina fröpåsar och kärleksfullt mylla ner de små fröna i pallkragar och krukor!
Vill öppna dörrarna till mitt fina växthus och fylla det med kreativitet!
Vill ta fram krattan, spaden, sekatören och de nya blommiga trädgårdshandskarna!
Vill drömma, planera och plantera!

Börjar med att fylla en gammal zinkhink med de här charmiga rosalila penséerna som jag bara inte kunde motstå när de lockande nickade med sina vackra blommor i vårvinden!
Börjar med dem......:-)
 
Solskenskramar!
Birgitta

 

onsdag 15 april 2015

Selfie :-)

Hur mår jag nu då?
Jo, jag tycker nog att det går åt rätt håll!
Jag har ju fått något som kallas för Bells pares eller perifer ansiktsförlamning.
Det är nerven till ansiktets muskler på högersidan som blivit inflammerad och gör att den halvan av ansiktet inte ger några som helst antydningar till att visa känslor.
Det ser ganska ok ut när jag är allvarlig och försöker slappna av i hela ansiktet, men det är lite konstigt med ett öga som inte blinkar och en mun som bara hänger med på ena sidan.
Jag ser ju liksom inte speciellt glad ut även om jag är det!
Glimten i vänsterögat finns där och mungipan går upp, men högersidan vill inte alls vara med!
Den här inflammationen kommer att läka på sikt, men jag provade också akupressur i förrgår för att se om det kunde hjälpa något.
Kan tala om att det fanns punkter i ansiktet som gjorde sååååååå ont vid tryck! Tårarna rann och jag vred mig som en mask på massagebänken, men efter en halvtimmes behandling kunde jag riktigt känna hur blodet började pulsera och det syntes tydligt att svullnaden i höger ansiktshalva gick ner.
Jag känner mig fortfarande mycket mer rörlig även om det inte direkt syns, och det är skillnad när jag pratar, äter och dricker så jag hoppas det fortsätter att bli bättre så jag snart är mitt gamla vanliga jag igen!

Kram!
Birgitta


tisdag 14 april 2015

Färgsprakande gratulationer

Det är inte så ofta man har den äran att fira en 100 åring!
Men i morgon ska maken och hans fyra systrar åka till Hälsingland och fira sin faster som faktiskt fyller hela 100 år!
Eftersom jag är utbildad florist och har jobbat inom blomsterhandel med allt inom binderi under många år brukar jag få den äran att komponera vackra blomsterarrangemang när det är någon som ska firas lite extra och det är verkligen ingen uppgift jag tackar nej till!
Det svåra brukar vara att välja vad jag ska göra och vilka blommor och färger jag ska använda. Det finns ju så otroligt mycket vackra blommor!
Den här fastern ser numera lite dåligt så jag satsade på färgsprakande blommor och blommor med doft och eftersom jag själv älskar runda täta buketter som är lätta att placera bestämde jag mig för att göra en sån.
Jag binder ofta i matchande färgtoner men det absolut viktigaste är att blommorna är färska och fräscha så mottagaren får lång glädje av blomsterprakten!
 Nu valde jag doftande liljor, stora vita krysantemum, nejlikor, fairtraid rosor i orange och djuprött, brudslöja och doftande eukalyptus.
En liten twist blev det med klarröda midolinastrån och fluffigt ullband och de röda stråna färgar också vattnet i vasen så det blir matchande ljusrött!
Jag ser ofta till att det är antingen ett blomsterarrangemang arrangerat i en skål eller kruka med blöt oasis, eller som här, att buketten står i en passande vas så inte mottagaren måste leta vas och snitta blommor mitt upp i mottagande av gäster!
Till sist slog jag in både vas och bukett med cellofan och jag ska stoppa allt i en hög påse så den kommer fram utan att bukett och vatten hamnat omkullvält i bilen :-)
Den ska få stå framme under natten så blommorna hinner öppna sig lite mer.
Sen tycker jag nog att den är redo att förgylla dagen för en 100 års jubilar!

lördag 11 april 2015

Allting är relativt!

Åh vad mycket omtanke jag har fått den här veckan!
Känner mig såååå ödmjukt tacksam för allt jag har omkring mig!
Hade en varmhjärtad go person som kom in i butiken med en så enormt vacker gerbera med en dekorativ kvist till. Bara för att hon ville visa mig sin omtanke.
Gissa om det värmde ända in i hjärteroten <3
Det är inte kul att ha ansiktsförlamning ändå känner jag mig lyckligt lottad.
Den här förlamningen läker förhoppningsvis utan att ge mig några bestående men och jag har min underbara familj och mina vänner omkring mig.
Allting är relativt. Det finns saker som är oåterkalleligt på ett helt annat sätt!
Jag önskar att jag också skulle kunna ge en sån här blomma, med en krya på dig hälsning, till min barndomsvän som jag under alla år, sedan jag var liten, har följt genom livet.
Vi delade skolåren från 3:e till 9:e klass.
Vi bodde i samma hyreshusområde med varsitt syskon.
Vi delade skoltid och fritiden i stallet i närheten. 
Vi gifte oss och fick barn ungefär samtidigt och trots att vi bor närmare 10 mil från varandra och ibland inte har träffats på flera år känns det ändå som om vi inte alls har varit ifrån varandra när vi väl träffas.
Men.....för att kunna trösta henne nu räcker det inte med en krya på dig hälsning!
På skärtorsdagen gav sig hennes man ut på en cykeltur ute på landet där de bor.
Min vän blev orolig när tiden gick och han inte kom tillbaka så hon tog bilen och gav sig ut för att titta efter honom.
Av grannar fick hon veta att de hittat hennes man på vägen och ringt efter ambulans som hämtat honom.
Ingen hade meddelat henne, och de talade heller inte om att han var död när de hittade honom.
Det fick hon veta när hon kom till sjukhuset.
Hennes äldsta dotter mailade mig och jag ville bara slänga mig i bilen och åka dit och krama om dem allihop!!!!!
Jag känner mig så maktlös när något sånt här händer!
Jag skulle bara vilja lyfta av all smärta och oro från min väns axlar och linda in henne i skyddande bomull, men jag kan ju inte det!
Jag kan bara stötta och hjälpa så gott det går, som en vän, men jag känner mig otillräcklig!
Så visst....det är inte kul att ha en ansiktsförlamning
men igår kväll när min man och jag tittade på varandra sådär lite extra insåg vi båda hur lyckligt lottade vi ändå är som har varandra, vår underbara familj och våra vänner, omkring oss.
Det finns de som inte alls har det lika bra!

Var rädda om varandra och ha en riktigt härlig helg <3
Kram
Birgitta

torsdag 9 april 2015

Uppochner

Vad mer kan tänkas börja krångla?
 När jag öppnade butiken igen efter min påskledighet upptäckte jag att uppkopplingen till stadsnätet inte fungerade.
Ingen tillgång till facebook, mail, blogg, kortläsare eller telefoni i butiken!
Jag är inget tekniskt geni, men jag provade i alla fall att rycka i alla sladdar som går korsan och tvärsan mellan vägguttag, router, telefonidosa, dator, kortläsare och telefon och lyckades upptäcka att telefonidosans symboler, som ska lysa, inte lyste ett endaste dugg.
Det konstaterade jag, men sen fick jag ringa efter yngste sonen som kom efter sin arbetstids slut och försökte få den att fungera....vilket inte lyckades.
Då fick jag ringa efter maken som var på väg hem från Stockholm och be honom komma till butiken och hjälpa mig.
Han kopplade från telefonidosan och kopplade om allt annat så jag i alla fall fick en fungerande nätuppkoppling på allt utom telefonen.
Det var bra!
Bredbandsbolaget skickar en ny telefonidosa som förhoppningsvis kommer i början på nästa vecka.
Det var ju också bra!
I morse hade jag en tid hos min familjeläkare för jag fick en ansiktsförlamning under påskhelgen som gjorde att höger ansiktshalva inte hänger med alls i några ansiktsuttryck.
Jobbigt, men efter tester konstaterade jag själv att symtomen inte stämde på stroke så jag kände mig lugn under helgdagarna.
Familjeläkarna hade sjuka läkare så jag fick en tid idag och tyckte det var helt ok.
Det tyckte inte min familjeläkare!
Han skickade mig direkt till akuten på Köpings lasarett....
och där har jag varit nästan hela dagen.
Det har tagits flera rör med blod från armen och stuckits i handen för att få mera blod.
Ryggmärgsprov togs för att kolla så jag inte har borrelia.
Datortomografiröntgen gjordes för att utesluta att det verkligen inte har hänt något i mitt huvud
och det har tagits EKG, blodsockerprov, blodtryck och jag vet inte allt.
Ansiktshalvan hänger, men proverna är helt ok och så kan det tydligen vara med ansiktsförlamning.
Jag fick ett recept med kortisontabletter för att påskynda läkning 
och det faktum att jag ser lite rolig ut när jag pratar, skrattar och äter med en helt sned mun, och har ett högeröga som inte blinkar, får jag helt enkelt ta.
Jag vet nu i alla fall att det inte är något annat större fel på mig
och det är ju väldigt bra!!!

onsdag 8 april 2015

Hipp hipp hurraaaa

Vår finaste taxherre Rocky fyller 5 år idag!
Han är en västgöte från Måsebo kennel med välmeriterade jakt föräldrar.
Husses bästa jaktkompis som sover på de framlagda jaktkläderna så husse säkert ska komma ihåg att ta med sig sin lille tax när han drar iväg med ryggsäck och bössa tidiga jakt morgnar :-)
 Eftersom husse jobbar i Stockholm just nu får Rocky vara med mig i butiken.
Han sitter i solen på den mjuka mattan precis innanför dörren.
Det blir bråttom att hugga tag i kopplet när dörren öppnas, en kund kommer in och Rocky dyker rätt på för att hälsa.
Alla är ju inte så förtjusta i hundar även om det här är en väldigt snäll och kärvänlig tax.
Det är inte världens lättaste att ta fina bilder på Rocky.
Han har aldrig varit en linslus.
Tittar uppmärksamt på mig då jag håller en godis i min hand......utan godis är det mycket mer intressant att se vad som händer utanför butiken :-)
Här tänkte jag han skulle stå sådär "utställningsfint" med sträckt rygg, höjt huvud, svansen upp och benen perfekt placerade.....för han är en stilig herre med kraftig välbalanserad tax kropp.
Lyckades jag? Näääää .....jag kulle ha behövt vara en bläckfisk för att hålla upp alla hans kroppsdelar innan han bara viker ner sig :-)
Han har en alldeles egen vilja....och jag har för lite pondus.
Sånt utnyttjar han, man får inte vara dum!
Nåja.....vi älskar vår lilla taxkille ändå.
Han är egensinnig, inte alltid så lydig, men så oerhört charmig!
......och snart vankas födelsedagspresenten. Det knubbigaste, saftigaste, mest välkokta märgben vi kunde hitta :-)




torsdag 2 april 2015

Glad Påsk!

Skärtorsdag.....en sista arbetsdag innan jag får påskledigt!
Jag unnar mig att vara ledig hela påskhelgen och vi ska vara hemma och fixa lite i vårt hus, ha våra söner hemma på påskmiddag, åka och hälsa på min mamma och så tänkte jag besöka några vänner som är med på kommunens konst och kulturrunda.
Blir det fint väder skulle jag gärna ägna några timmar åt att kratta i trädgården och njuta av alla vårblommor som börjar titta fram.
Vi har den absolut finaste tiden framför oss!
Även om fröken April bjuder på sol, regn, snö, bistra minusgrader och härliga plusgrader om vartannat är vi ändå inne i den första månaden av VÅÅÅÅR :-)
Önskar er alla som kikar in här en riktigt härligt fin påsk!
Kram
Birgitta