Snart kommer de - de solgula maskrosorna :-)
Okuvligt borrar de sig upp genom både jord och asfalt och hur man än rensar kommer det ständigt nya.
Vare sig de är älskade eller hatade slår de ut sina gula blommor och sprider sina frön i vinden.
De är ena riktiga överlevare!
Sån är maskrosen, men vad är det att vara ett maskrosbarn?
Är jag ett maskrosbarn?
Är du det?
Som jag ser det är vi nog alla maskrosbarn. På ett eller annat sätt är vi alla överlevare.
En del har fått bra jordmån att växa i
andra har varit tvungna att hitta de där små sprickorna i asfalten som gjort att de kunnat nå solljuset för att sen slå ut sina klargula blommor och sprida sina frön i vinden
......men ingen går nog igenom livet utan en enda kamp eller sorg.
Livet handlar mycket om vilja och inställning
men också om medvetenhet.
Tänk den dagen jag insåg att jag i så många år hade kämpat för att överleva!
Kämpat för att hitta den där lilla sprickan som kunde föra mig upp ur asfalten, upp till solljuset, till värmen, till att bli en del av den här världen!
Det var en stor dag
en insikternas dag
och den dag då faktiskt allt vände och jag började bejaka glädjen i att leva istället för att bara kämpa.
För om vi tänker efter så är det stor skillnad på att överleva och att faktiskt leva!
I nästa inlägg ska jag ta er med till min grund
till den tid då jag började formas till den person jag är idag.
Jag är glad om du vill följa med :-)
Kram
Birgitta
Självklart följer jag med på din resa, den har säkert mycket att lära mig med:)
SvaraRaderaSkorpan
Vi har säkert mycket att lära varandra! Det är andra människor som varit min spegel under åren. Det är de som sått fröna till den förståelse jag skaffat mig, de som stått vid min sida när jag famlat i mörkret och de som varit lyckliga med mig när jag tagit ett steg framåt. Glad att du finns här Skorpan!
RaderaKram!
Birgitta
Så vackert och intressant du skriver. Jag betraktar mig inte som ett maskrosbarn, men inte önskar jag någon repris på min barndom. Det ska bli intressant att följa med på din resa!
SvaraRaderaKram M.E
Vi har alla våra definitioner på vad det är att vara ett maskrosbarn, precis som vi alla har våra definitioner på vad styrka respektive svaghet är och jag är jätteglad över att du vill följa med mig här på bloggen!
RaderaKram till dig M.E!
Birgitta
Nu gör du mej riktigt nyfiken! Varje människa bär nog på många hemligheter, både ljusa och mörka.
SvaraRaderaKram/Finas mammis
Så är det....och färgen de har ligger i betraktarens öga ;-)
RaderaKramis!
Birgitta
Så tänkvärt du skriver, och vackert! Och maskrosor är vackra i alla sina stadier. Jag tror du kommer att sprida dina goda tankar likt maskrosen sprider sina fröställningar. Det ser jag fram emot!
SvaraRaderaKramar /Cia
Det är precis det som är min förhoppning, att fröna ska landa i god jord och börja spira hos andra på samma sätt som de har gjort, och gör, hos mig. Att jag ska kunna förmedla känslan av att det alltid finns möjligheter trots att det ibland är svårt att se dem!
RaderaVarma kramar till dig Cia!
Birgitta
Jag kom av mej med allt vad bloggar heter, har knappt tittat in hos andra bloggar på flera veckor. Men nu ska jag läsa igenom vad du har skrivit när jag känner att jag har ro i kroppen att sitta här. Ibland blir inte livet alls som man tänkt sej, och det vet väl du om någon.
SvaraRaderaKramar från Finas mammis
Nej, livet blir inte alltid som man tänkt sig, oförutsedda saker händer åt både det ena och det andra hållet. Det var så ledsamt att läsa att er fina lilla hund inte finns hos er längre och livet blir annorlunda när en familjemedlem saknas, för även en hund blir ju en kär familjemedlem! Jag är så glad att du tittar in här, att du ändå orkar och vill följa mig vidare. Det där med att blogga är ju inte livsnödvändigt.....inte att läsa bloggar heller, men vi kanske kan finnas här för varandra när livet känns tungt, som en liten tröst här på nätet.
RaderaStor kram till dig du fina Finas mammis!