Den senaste tiden har jag funderat en hel del.
Känt att jag vill byta fokus i mitt liv.
Egentligen har jag vetat länge att jag är på väg att förändra.....att jag velat förändra, men av olika anledningar har jag stretat emot som en envis liten tax med alla fyra tassarna i backen :-)
Nu är det dags att släppa bromsen och låta fötterna gå!
Dags att följa flödet och göra livet lite enklare än vad det har varit.
Jag har funderat på att lägga ner den här bloggen och starta en ny blogg som ska få följa mitt nya fokus.
Men varför ska jag göra det egentligen?
Jag trivs bra med min blogg och den är ju en del av mig oavsett vad jag förmedlar här.
Efter en tid med trötthet, uppgivenhet och sorg var jag tvungen att tänka till.
Vad vill jag med mitt liv?
Det är ju jag själv som styr mina steg.....eller är det inte det?
Eftersom de där känslorna av trötthet, uppgivenhet och sorg också har följts av en önskan att vara sann mot mig själv, att vara ärlig, anade jag att det kanske inte alltid är jag som styr mina steg utan jag låter mig styras.
Av vad?
Av vem?
Om du vill fortsätta följa mig här på Vit Hortensia så kommer jag att glänta på dörren till mitt inre.
Skriva mer om sånt som berör mitt sätt att hantera livet.
Säkert kommer jag att väva in det med allt annat som händer i mitt liv, även inredning och gamla saker, för det är ju också en del av mig!
Jag kastar inte allt överbord.....stuvar bara om lite.
Tar fram lite mer djup, berättar lite mer om min resa i livet, bara för att det känns viktigt att göra det.
Vara sann, öppen och ärlig även i mitt bloggande.
Ha en fin helg <3
Kram
Birgitta
Efter en tid med trötthet, uppgivenhet och sorg var jag tvungen att tänka till.
Vad vill jag med mitt liv?
Det är ju jag själv som styr mina steg.....eller är det inte det?
Eftersom de där känslorna av trötthet, uppgivenhet och sorg också har följts av en önskan att vara sann mot mig själv, att vara ärlig, anade jag att det kanske inte alltid är jag som styr mina steg utan jag låter mig styras.
Av vad?
Av vem?
Skriva mer om sånt som berör mitt sätt att hantera livet.
Säkert kommer jag att väva in det med allt annat som händer i mitt liv, även inredning och gamla saker, för det är ju också en del av mig!
Jag kastar inte allt överbord.....stuvar bara om lite.
Tar fram lite mer djup, berättar lite mer om min resa i livet, bara för att det känns viktigt att göra det.
Vara sann, öppen och ärlig även i mitt bloggande.
Ha en fin helg <3
Kram
Birgitta
Jag ser fram emot att följa dina nya stigar, tycker om dina bilder, ditt sätt att skriva och förmodligen även ditt sätt att "vara". Du är som en god vän därute i cyberrymden:)
SvaraRaderaSkorpan
Men åååååhhhhhh Skorpan! Så glad jag blir över de orden <3 och du är precis en av de där personerna som jag nämnde i mitt inlägg till alla hjärtans dag. En av de personerna som jag på något sätt lärt känna som en vän genom bloggvärlden och som jag så gärna lär känna ännu lite bättre :-)
RaderaKram till dig!
Birgitta
Det låter riktigt spännande! :)
SvaraRaderaTack Helena :-) Jag är ju egentligen ingen annan än den jag är, men ju äldre jag blir desto mer förstår jag hur jag fungerar och att glänta på dörren handlar till viss del att berätta om vad jag har med mig i mitt bagage och hur jag hanterat händelser jag varit med om. De som känner mig lite bättre, och vet vad jag varit med om, har ofta frågat "men hur har du kunnat bli den person du är med de erfarenheterna?!" Ja, hur? Det ska jag försöka berätta :-)
RaderaKram till dig!
Birgitta
Så fint du tänker om din blogg. Jag kommer gärna att titta in här och följa dej på livets stig. Jag önskar att jag också kunde göra likadant, men mitt inre har gömt sig långt, långt inne just nu och jag hittar inga ord att skriva. Därför ligger min blogg återigen i träda och jag har inte ens skrivit det. Nu hoppas jag att jag ska hitta tillbaka genom att läsa vad du skriver.
SvaraRaderaLycka till!
Kramar från Finas mammis
Dina ord värmer verkligen du fina Finas Mammis! Den senaste tiden har jag väldigt tydligt märkt att jag dras till bloggare som skriver nyanserat om livet och det började nog med att Pia, med bloggen Atelje Skogslyckan, så totalt naket och ärligt skrev om sin sorg när hennes son valde att avsluta sitt unga liv för drygt ett år sedan. Det hon skrev....och skriver....berörde mig djupt, fick mig att tänka till, och har säkert bidragit till att jag nu väljer att själv skriva om mitt liv och de erfarenheter jag har med mig.
RaderaJag tycker om din blogg för att du väcker en nyfikenhet hos mig. Du får mig att vilja lära känna dig bättre! Jag hoppas verkligen att du ska hitta glädjen i ditt bloggande igen....för glädjen måste man ha med sig! Det ska vara berikande att blogga, inte betungande, precis som det ska vara berikande att leva för betungande saker händer i livet ändå, utan att man behöver söka upp det :-)
Varma kramar till dig <3
Birgitta
Åhh så modig du är! Och jag kommer absolut att fortsätta följa dig och dina tankar, säkert har jag en hel del att lära också.
SvaraRaderaTack för din styrkekram. Tyvärr tror jag inte att jag drabbats av bacillusker, jag har led- och muskelsmärtor som emellanåt lamslår mig helt. Det är smärtor som går i skov, men nu ska jag ta itu med det och träffa en läkare.
Varm kram till dig!
Cia
Men så tråkigt att det inte bara var något tillfälligt som gjorde dig sjuk! Hoppas du får ett besked om vad det är som påverkar dig och så håller jag tummarna för att det också finns något att göra åt det!!
RaderaOch ja, kanske är jag modig som öppnar mitt inre för omvärlden, men det känns som om det är dags att göra det. Det är en del av min väg framåt och jag är såååå glad att du följer med!
KRAM!
Birgitta