lördag 17 maj 2014

Sorg och glädje

Igår var maken och jag till Gullspång för att, tillsammans med makens systrar och några barn och barnbarn, placera svärmors urna för den sista vilan bredvid svärfar som dog för precis 10 år sedan.

Efter den här kalla och regniga period som varit var det helt fantastiskt att vi kunde samlas i solskenet på Amnehärads kyrkogård.
Fåglarna kvittrade intensivt, fjärilarna flög mellan alla planterade blommor, vinden susade i de stora lönnarna och även om stunden i sig bar på viss sorg fanns det också tacksamhet och glädje över den vackra dagen!
Svärmor dog några dagar innan sin 94:e födelsedag och hon somnade in lugnt och stilla med sina barn omkring sig i sitt egna hem. Jag kan inte se att man kan få sluta sina dagar på något bättre sätt!

Minnena hon lämnar kvar lockade fram skratt där på kyrkogården.
Precis som alla vi andra hade hon sina egenheter och vi minns alla olika saker som bildar en minnesbank över en person som inte längre trampar på vår jord.
Min make sa att det närmaste en svordom han hade hört från sin mamma var när hon argt sa "Já tror já blir mé igelkotteonger" (värmländska) och jag kan tänka mig att hon avslutade det med ett kluckande skratt för hon var sällan arg några långa stunder :-)

Gravplatsen valde mina svärföräldrar tillsammans långt innan svärfar dog och de valde den med motivationen att man därifrån kan se ut över den bygd där svärmor hade sitt barndomshem.
De flyttade många gånger under sina liv, men återvände efter pensionen till sin barndomsbygd och här är de nu begravda tillsammans för den eviga vilan. Känns på något sätt som att cirkeln är sluten. 
 

Ha en härligt solig helg alla fina bloggvänner!
KRAM
Birgitta

1 kommentar:

  1. Det var härliga minnen av svärmor och skönt att ni fick en vacker natur under ceremonin. Livet är allt bra vackert, hela vägen.
    Önskar dig en fin söndag!
    Kramar
    Cia (vid symaskinen...)

    SvaraRadera