torsdag 29 augusti 2013

Kurbits

Oj, oj, oj vad veckorna går fort!
Om 2 veckor ska vårt hus vara tomt och på andra sidan gatan, i det röda huset, händer det inte mycket.
Vi är där så mycket vi hinner....men var är hantverkarna??!

Jag var där idag och fotade ett skåp som lämnats kvar i det rum som ska bli vårt sovrum
Eftersom det stod kvar när husets ägarinna hade tagit med sig det hon hade plats för i sin nya lägenhet frågade jag om jag fick köpa det. Svaret blev "Du får det för det går inte att få ut härifrån!"

Skåpet hade de fått in fönstervägen då de bytte till nya fönster och gluggen var helt öppen. Kan tänka mig den proceduren. Det är ju på andra våningen och skåpet är varken litet eller lätt!

Vi ska flytta det till ett annat rum, men det får vara kvar på samma våningsplan. När vi rivit överbyggnaden till trappan kommer vi att få ner det om vi vill. Fast jag tror det får stanna där uppe i det som ska bli gäst och "pyssel" rum.

1802 står det på krönets överdel och kanske det stämmer
Det ser i alla fall inte ut som om det är målat mer än en gång.

Jag är egentligen inte så förtjust i kurbits, men skåpet ska få förbli som det är. Det är ju så här det ska se ut med sina målningar
....och naturliga slitningar. Att göra om det skulle kännas som att förstöra det.

Åh, vad jag längtar efter att få ge det röda huset all min tid, energi och glädje!!!...men än har vi några veckor kvar av slit och släp i vårt nuvarande hus!

3 kommentarer:

  1. Vilket fint skåp. Jag tycker själv att kurbits är fint, på rätt ställe. På ditt skåp är det ju helt rätt. Men det är ju en sån möbel som kanske är svår att möblera med i våra hem i dag. I ditt "nya" hus passar ju skåpet perfekt.
    Lycka till med allt ni har framför er.
    Trevlig Helg! Kram Marie J

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är precis så jag känner det...att skåpet är i den stil den är tänkt att vara (och fin så!), men att det är en balansgång när vi ska integrera den i vårt hem.
      Jag älskar gamla saker, men jag vill inte bo i ett museum utan det ska vara funktionellt och ha en känsla som tilltalar mig. Ibland kan det vara ett trixande innan jag hittar just den där känslan, men när saker och ting faller på plats blir det en sådan där " brett leende...JAAAA"...grej :-)
      Ha en skön helg du också! Vi ska hjälpa yngsta sonen att flytta. Så roligt för honom att få en egen liten lya, men lite ledsamt känns det allt i ett moderhjärta!
      Kram till dig!
      Birgitta

      Radera
  2. Jag tycker skåpet är vackert! Blir också glad att du inte funderar på vit färg... om det blir för mycket kurbits kanske du kan ha de övre dörrarna öppna med lite av allt fint du har. Säkert är skåpet från 1802!

    Kramar
    Cia

    SvaraRadera