fredag 7 juni 2013

Jättevallmo

Åh vad fin vår trädgård är just nu!
Jag försöker gå en runda då och då och njuta av allt som blommar...och det är lätt att njuta nu när det mesta av ogräset är bortrensat och bara det vackra finns kvar :-)

När vi flyttade hit 1985 kunde jag inte så mycket om trädgårdsväxter och dess skötsel utan sparade en del som jag absolut inte skulle ha sparat och försökte utrota sådant som faktiskt skulle vara kvar....som den vackra jättevallmon som nu blommar med stoooora orangeröda blommor
Bladen är förvillande lika tistelblad...bara det att de är mjuka, men jag trodde att det var tistlar och rev frenetiskt bort bladen så fort de tittade upp ur jorden.
När grannens jättevallmo började blomma häpnade jag över hur vackra de var och önskade att vi hade haft en planta, eller två, av den.

Jag var på vippen att fråga om jag inte kunde få ta lite frön när blommorna vissnat, men när jag synade plantan noggrannare kände jag igen bladen!!! Det var precis likadana blad som de jag om och om igen hade rivit upp ur vår egen rabatt!

Nu är det många år sedan jag lät jättevallmon vara ifred och som tur var så var den seglivad och belönar oss nu varje vår med en härlig blomprakt
...och jag som ett tag inte var så förtjust i den dominerande färgen tycker nu att den passar jättebra till allt blått som växer intill
Vackert är det!!


3 kommentarer:

  1. Åh, så vackert! Vallmon lyser upp så fint och passar bra ihop med det blåa. Vilka underbara dagar och kvällar vi har nu, jag vill aldrig gå in :) Till slut jagade dock myggen in mig men nu sitter vi i uterummet med tända ljus o myser. Men jag sitter med telefonen i handen, hihi och försöker läsa ikapp bloggar och instagram. Ha en riktigt skön helg! Kram, Carina

    SvaraRadera
  2. Vilka jättefina vallmo! Inte så lätt att veta vad man ska riva upp eller inte. Vem vet, kanske de blev starka av att bli rivna hela tiden och tänkte, nej nu jä....ar ska vi sprida ut oss ordentligt :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, eller så kanske det berodde på att jag var så lat att jag bara tog bladen och inte grävde upp rötterna...och det var ju bra i det här fallet :-)
      Ses!
      Birgitta

      Radera