En känsla

Sista dagen i maj månad och livet känns inte riktigt som vanligt.
Inom mig finns en konstig känsla av att inte "känna igen mig" sådär som jag gör när allt är hemtamt och bara rullar på i invanda hjulspår.

Vi fixar i vårt hus samtidigt som vi springer över till huset tvärs över gatan och hämtar eller lämnar någonting. Vi pratar om vad vi behöver göra i vårt hus samtidigt som vi också funderar och pratar om vad vi ska göra i det andra huset.
Vi klipper gräset på vår egen tomt och pinnar sedan över med gräsklipparen till nästa tomt. Ogräset håller vi efter här, men längtar efter att ha tid och ork till att också dra upp maskrosor, tistlar och annat som inte hör hemma i rabatterna på den andra tomten.

Vi äger inte det andra huset än, men dess ägare vistas inte där längre utan har lämnat nycklar och ansvar till oss så vi försöker vänja oss vid tanken på att det är där vi ska tillbringa våra dagar när vi lämnar det hus vi har nu, men när det kommer att ske vet vi inte än.
Jag städar, pyntar och pysslar i vårt hus, men det känns som om jag gör det mer för någon annan än för oss, som om jag ser på saker och ting ur ett "utifrån" perspektiv snarare än ett "inifrån". Konstigt är det!

Växter som jag brukar ha ute på sommaren och inne på vintern har fått komma ut i solen nu när jag tror att det inte blir några kalla nätter mer. Jag är värdelös på att släpa ut och in för frostnätter :-)
Olivträdet står på sin plats på balkongen

De långa fjolårsskotten borde ha klippts bort för länge sedan, men nu får den vara som den är. Vinterns torra blad som ramlat ner i hinken borde ha rensats bort, men jag blir alldeles matt när jag tänker på alla småsaker som hela tiden skulle behöva göras. Är glad om alla stora saker blir gjorda!

Zinkskyltarna tycker jag så mycket om, har flera sådana som jag märker upp växterna med mer som prydnad än för upplysning

Jag har flera gamla vattenkannor som också är mer för prydnad än för praktisk användning även om de så klart går att använda

 ...men de rymmer ju så lite vatten så man får ju fylla på "tusen" gånger innan allt är vattnat. Därför tar jag nästan alltid den stora knallgula plastvattenkannan som rymmer 10 liter när jag ska vattna. Den är inte speciell, som kannan i zink

 men den är mer praktisk :-)

Önskar er alla en riktigt härlig helg nu när vi kliver in i den blomstrande månaden Juni!

Kram 

Birgitta