tisdag 28 maj 2013

En dröm

Ibland blir det inte alls som man har tänkt, men man lär sig alltid något på vägen!

Vi har pratat om att flytta i olika omgångar under åren och för 3 år sedan då maken hittade en så fin tomt som var till salu i Kungsörs kommun så slog vi till och köpte den.
Tomten ligger jättefint mitt ute på landet med öppna fält och susande skog som närmaste granne
Vi drömde om att bygga ett mindre enplanshus och bläddrade åtskilliga timmar i huskataloger för att hitta ett hus som skulle passa på tomten och passa våra behov
Vi hittade ett Anebyhus som var så mysigt med precis den yta vi ville ha, med charmig vinkel och stora fönster så vi lätt skulle kunna se de vackra omgivningarna.

Så började vi räkna.
Tomten måste förberedas på alla sätt med vatten, avlopp, el, markbädd och så huset förstås.
Det var då vi insåg att vi börjat i fel ände.
Vi åkte till tomten många gånger och satt på de stora stenarna och funderade
Vi tittade ut över de böljande fälten och kände att vi bara måste hitta en väg som fungerade. Det var så rogivande där, med vyn och tystnaden.

Vi lämnade Anebyhuset, det skulle bli för dyrt, och tittade på andra alternativ, men överallt kändes det som om vi hamnade i återvändsgränder. Antingen blev det för dyrt eller så skulle vi varit tvungna att kompromissa mer än vad vi var beredda att göra
 
Känslorna åkte upp och ner. Ibland har jag varit vemodigt sorgsen, ibland peppat uppåt, ibland helt uppgiven.
Varje gång vi var till tomten ville jag bara hitta ett sätt att kunna bygga, men däremellan var jag förnuftigt realistisk och insåg att vi var tvungna att lämna den här tomten vidare.

Nu har vi valt vår väg...och som ni förstår så kommer det inte att bli vi som får njuta av det här härliga läget i ett hus som tar tillvara på utsikten och solskenet, men det känns inte längre sorgligt att det blir så även om drömmaren i mig har svårt att helt släppa greppet om den dröm som funnits :-)

6 kommentarer:

  1. Så vacker natur! Jag förstår att ni ville bosätta er där!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Naturen är en sak som tilltalar oss, men det mest slående är tystnaden. När man sitter på de stora stenarna och blickar ut över landskapet hör man bara fågelkvitter och trädens susande. Det är som balsam för själen :-)
      Ha det så bra Helena!
      Birgitta

      Radera
  2. Naturen utanför mitt fösnter påminner om denna tomt, men med högre berg och vattendrag inom synhåll. Alla som kommer brukar prisa utsikten så jag förstår ditt dilemma. Men varför inte sätta en liten stuga där? Även en frigga med torrtoa och medhavt vatten i dunk kan göra tomten till ett trevligt utflyktsmål med plats för rekreation och stilla ro.
    Skorpan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lyckliga du Skorpan som kan blicka ut över vidderna!
      Ett väldigt kort tag pratade vi om att sätta upp en sommarstuga på tomten, men vi lämnade det fort. Sommarboende har vi på vår Dalagård och tanken med tomten var att bo där permanent och så småningom avyttra Dalagården och bara ha ett projekt att driva. På något konstigt sätt så blir vi inte yngre och det märks när viljan finns men inte orken :-)
      Kram till dig!
      Birgitta

      Radera
  3. Vad gulligt att du tänkte på mig när det gäller glas och kornischer! Jättenyfiken blev jag vad det var för saker! Jag kikar in till dig!

    SvaraRadera
  4. Lite vemodig blir jag allt, över drömmar som inte gick att förverkliga. Men så blir det ibland och som du skriver vi blir äldre och orken inte lika intensiv. Det är en konst att inse vad som är realistiskt, även om det till en viss del gör ont.
    Nu har ni tagit steget över gatan och det blir säkert helt rätt!
    Kramar
    Cia

    SvaraRadera