Mollo-Maja

1964 flyttade en liten flicka med sin familj från hemlandet Finland till Sverige. Hon lämnade sin biologiska pappa, släkt och vänner och kom till ett land med ett språk hon inte förstod, med människor hon inte kände.
Med sig hade hon en älskad docka som hon kallade Mollo-Maja

Ingen har kunnat berätta när, och hur, dockan kom in i den lilla flickans liv, men hon har följt med under flytt efter flytt, packats upp och packats ner även sedan den lilla flickan blivit vuxen.

Mollo-Maja är sliten. Den lilla näsan är skavd

och bitvis fattas håret av gult garn så underlaget som det är fastsatt på syns igenom

Tyget som kroppen är sydd av är smutsigt

men Mollo-Maja är fortfarande fast och fin i stoppningen och håller sitt huvud högt.

Fötterna är så fint form sydda och händerna har en liten rundning som en tumme

Kläderna minns den lilla flickan när hon fick. Det måste ha varit sent -60 tal, eller tidigt 70-tal och den gula overallen passar Mollo-Maja perfekt även om det givetvis inte är sådana kläder som hon burit från början...om hon nu hade några kläder. Det borde hon rimligtvis ha haft, men den lilla flickan minns dem inte

Även om dockans ursprung inte är känt är hon en del av den lilla flickans liv. 

Mollo-Maja har varit en tröst när den lilla flickan haft det svårt. Hon har sett henne kämpa genom förtvivlan, smärta och gråt. Hon har blivit hårt kramad, som om hon varit den enda livlinan den lilla flickan hade och även om hon senare fick dela sin plats med andra dockor så är hon en länk till den lilla flickans rötter.

Hon är speciell....därför finns hon kvar....och säkert har ni förstått att den lilla flickan är jag.