Den vita skänken

Vi har bott i vårt hus i 27 år och det finns nog ingenting i vår inredning som ser likadant ut idag som då.

Vissa möbler hänger fortfarande med, men de har ändrat färg...som den här skänken

Jag letade efter en skänk till köket med välvt krön, men hittade ingen som jag tyckte om. Så jag gjorde en ritning, lämnade den till ett snickeri och så fick jag den möbel jag ville ha.

Då...för 27 år sedan ...var den i naturell furu, precis som många andra möbler i vårt hus, men jag kom till en gräns när jag inte orkade se en enda gulnad furumöbel mer och då målade jag den vit.
Knopparna som tidigare var stora, runda och i furu är nu i svart/grå metall och på kanten hänger alltid en ljusslinga som vi tänder när kvällarna blir mörkare

Vi la in nya mörka golv i ek och tapetserade om förra året. Nu har vi den här fondväggen bakom skänken och resten av köket är vitt med accenter i lila...som de här hjärtana jag sytt av samma tyg som gardinkappan

På krönet sitter rostiga detaljer som jag hittade i ett av uthusen på vår Dalagård. Tror att de har suttit på en vagn, eller kanske en släde, för länge sedan.

Vi satte upp dem precis som de var med bultarna kvar. En handsmidd spik och metalltråd håller ihop delarna i mitten

Vi konstaterade att skänken blev som en helt annan möbel...så jag fortsatte och målade både bordet och stolarna med samma vita färg.

När all "fulfuru" var borta kunde jag inte fatta hur jag hade stått ut med den!
Fast jag vet varför det tog tid att få det gjort....jag är inte speciellt förtjust i att måla....och väldigt lite förtjust är jag i att måla detaljer som omsorgsfullt måste strykas lager på lager på lager....och vit färg kräver ofta just de där sjuhundrasjuttioelva lagren för att täcka bra.

Det jobbet är nu ett minne blott...och jag är fortfarande lika nöjd!